-Istraffning. När rätten frågade, hvad denne böf
Jhade att anföra till sitt försvar, genmälte han, att
han gerna ville omtala sin lefnadshistoria ända till
den dag, då han begynte tjufvens hbedrande bana,
bvarefter han berättade, att hans far hade varit
falsk spelare och lefvat tillsammans med dåliga
I qvinnor, hvilket ingifvit sonen en sådan afsky, att
han rymt till Paris, der han saknade medel till sitt
uppehälle och dref omkring värdshusen. Här träf-
fade han åtskilligt godt folk, som förde honom till
mamma Pajotl, der han redan följande dagen bör-
jade öfva sig i att stjäla kött, fågel och annan mat,
som värdinnan lagade samt under sin lärotid hade
fritt husrum, mat och tvätt: Så började han sin
bana. Genom ransakningen är upplyst, att de
skiljda tjufsällskaperna tillsammans räkna många
tusen medlemmar, aut de äro spridda öfver hela
Frankrike, rigtigt organiserade, hafva fiera embets-
män, sekreterare 0. s. v. Efter ransakningen, af-
lade två af de förnämsta anförarne fullständiga
bekännelser, så att regeringen fick noga reda på
tjufvarnes planer och har dem i sitt våld. Med-
lemmar upptagas i dessa sällskeper redan vid åtta
års ålder, både af man- och qvinnkön; hvar och
en .uppfostras till en särskild industrigren och
skickas ut för att stjäla i kyrkor, på ångbåtar o.
s. Vv. En hedersmedalj har äfven blifvit förevisad,
gifven åt Don Alexis Chauvegard för något särde-
les slipadt bedrägeri, som han uppgjort och lyck-
ligt utfört.
För icke längesedan utfördes en kyrkostöld, som
väckte mycket uppseende. När en gammal gum-
ma, som vaktar S:t Gerys kyrka, vid vanlig tid en
morgon öppnade dörrarne till kyrkan, såg hon en
lång karl sitta och sofva på en bänk. Öfverraskad
häraf stängde hon genast dörrarne igen och bad
flera personer hålla vakt, under detchon ginge att
hemta polisbetjening. Hon återkom snart till kyr-
kan med några man, hvilka arresterade den sof-
vande, som föregaf, att han hade somnat föregå-
ende afton och att dörrarne under hans sömn hade
blifvit stängda. Som denna förklaring ej ansågs
tillfredsställande, sattes sofvaren i häkte och un-
dersökning anställdes i kyrkan, hvarvid man upp-
täckte, att den heliga jungfruns bild — klädd i
dess dyrbaraste drägt och med aila dess äkta ste-
nar, emedan föregående dagen just hade varit hen-
nes högtidsdag — var bokstafligen plundrad in-
på bara kroppen, beröfvad sin krona, Jesusbarnet,
med en mängd smaragder, hade blifvit ryckt är
hennes sköte, och ett par diamantörhängen samt
andra prydnader och juveler borttagna. Den häk--
tade personen bar likväl ingenting af allt detta på
sig, utan man hittade alltsammans, med undantag
af örhängena, under - trappan till orgelläktaren.
Tjufven hade utfört sitt värf i månskenet, som in-
trängt genom de målade fönsterrutorna, och som-
nat, under det han hvilade efter Sitt fromma ar-
bete, tills kyrkodörren skulle öppnas. För hvar
förståndig menniska var detta ingenting annat än
en vanlig kyrkostöld; men de lägre klasserna hafva
allmänt förklarat upptäckten deraf för ett under-
verk af madonnan: kyrkan är derföre dagligen upp-
fylld af qvinliga zeloter, och offer nedläggas stund-
ligen på helgedomsskrinet; predikningar hållas och
S:t Gerys församling har vunnit stort anseende ge-
nom den tillintetgjorda stölden.
— ÖDETS UNDERBARA SKEICKELSE. En i Strass-
burg boende ung man, som var hårdt ansatt af en
borgenär och utan eget förvållande, tiil följe af
olyckshändelser, ur stånd att betala honom sin skuld,
gjorde ännu ett försök att beveka den hårdbjerta-
de mannen till mildhet. Men fåfängt! Under det
den rike mannen omsorgsfullt förseglade ett dyr-
bart smycke, sedan han förnöjdt betraktat det, och
lemnade det åt sin kammartjenare, med tillsägelse
att bära det dit hån visste, gaf han dea bedjan-
de mänga härda ord och till slutligt svar på hans
böner: Om ni ej betalar i morgon, så sätter jag
er på gäldstugan,. Nedslagen och nära aft falla i
förtviflan gick den olycklige sin väg, utan att veta
hvad han skulle taga sig till för att undgå fängel-
set. Då kom han ihåg, att han hade hört talas
om en menniskovän, som hjelpte många nödlidan-
de. Fastän han icke kände honom, fattade han
mod och begaf sig till dess boning. Men när han
var kommeu dit, stannade han obeslutsam utanför
amburdörren, ty det föll sig svårt för honom att
ittala den första, af nöden föreskrifna bönen. Un-
ler det han stod der, rycktes dörren hastigt upp
nifrån, och en herre, med ansigtet blossande af
mrede, kom ut, hållande i handen det smycke, som
ien unge mannen hade sett sin borgenär skicka
vort. Der,, ropade herren, i det han lade smyc-
(et i handen på den häpne, tag genast det här
ned er och låt mig aldrig mer se er med sådana
irenden. — Men, min herre .., stammade den
Inge mannen. — Icke ett ord mer, utan bort med
r! dundrade hertn. — Men hvad skall jag göra
ned smycket? — Hvad ni vill — och dermed.
logs dörren igen midtför hans näsa. — Den unge
nannen stod ett ögonblick obeslutsam, men skyn-
lade derefter till en juvelerare, sålde smycket, hvil-
et han trodde sig vara berättigad till att anse för
in egendom, betalade sin borgenär med de pen-
ingar han hade fått derför och lemnade det be-
ydliga öfverskottet åt en välgörande inrättning.
— — —
(Införes på begäran.)
an enoel kastar sig unn nå en ekonbkamn nah