JjucrVvlaBall YadlUS5alutL tLtillvagd. oFPICSMY S5auct allt Odin stretat emot, dock obetydligt, och Löthman vittnade att Jäderin vid tillfället blott lagt handen på Odins axel och sålunda fört honom genom po d liskammarens förmak. L 8:0 Svadssoldaten Qvarnström hade icke sett nå got ondt vederfaras Odin vid omförmälda tillfälle. loch skulle ej hafva fästat sin uppmärksamhet på Odin, om ej ,vittnet hört talas om ett spelmål, hvari O. var inblandad. 9:0 Polisuppsyningsmannen Broman sade sig hafva ifrågavarande dag några gånger varit inne i Tskrifrummet under det Odin satt der, men vittnet radt i tvenne säckar. hade att bära. och flydde; den ene fasttogs efter en stund, den andre anträffades påföljande natt på södra fattighade då icke sett honom våldföras. Kärandens vittnen blefvo alla af Jäderin tillfrågade af hvilka anledningar de vid oftaberörde tillfälle infunnit sig i polisen. Han yttrade sig vilja ådagalägga att de ifrågavarande dag antingen icke varit der, eller åtminstone ej haft der att göra. Han frågade äfven ett par al sina vittnen, om de nämnde dag hört omtalas att nägot så beskaffadt uppträde, som Odin uppgifvit, passerat; hvarpå vittnena svarade, att de brukade få veta om någonting ovanligt varit å färde, men att något sådant den dagen egt rum hade de ej hört omtalas, förrän sedan nu förevarande rättegång blifvit anhängiggjord. Med mycken oförskräcktbet förde Jäderin sin talan. Vid nägra tillfällen förifrade sig parterne ömsesidigt, så att rättens ordförande fann sig föranlåten tillrättavisa dem. Äfven åhörarne blefvo en gång erinrade om den vördnad, som borde bevisas domstolen. Då gevaldigern Jäderin, i anledning af ett vittnes berättdlse om ett af honom till Odin framställdt spörjsmål, utbrast: Huru är det tänkbart att jag skulle kunnat göra en så dum fråga ! inföllo nägra gäckande röster: Ab, åh) Likaså hade en och annan, vid vittnet Spångbergs uppgift att Jäderin så artigt bedt Osjin sitta ner, svårt att återhålla sitt löje. Och ett annat vittnes upprepade yttrande, som blifvit fälldt då Odin af Jäderin infördes i skrifrummet, nemligen att när bättre folk blir så behandladt, hvad skall då det sämre hafva att vänta väckte åhörarnes något högljudda bifall. — En liten gosse, son till verkgesällen Wagner vid södra korrektionsinrättningen, gick i thorsdags middag uti sin systers sällskap ned på isen emellan Reimersholm och Långholmen, och nedföll der uti en större vak. Systern, seende sin broder sjunka, började skrika om hjelp; hennes nödrop hördes till vedgården å Långholmen, hvarest flera korrektionister arbetade, och en af dessa skyndade till barnets räddning. Han nedstörtar i vattnet, upptager den ännu lefvande gossen och lemnar honom till de fattiga föräldrarne, som öfverhopa deras barns räddare med tusen välsignelser. — Två tjufvar inkröpo i söndags natt genom hjulbhuset uti en qvarn i grannskapet af Danviks tull, och tillgrepo der 7 å 8 lispund mjöl, förvabörda på ryggen skulle begifva sig inåt staden påföljande morgon, möttes de af ett par personer, som funno dem misstänkta och frågade hvad de De kastade då ifrån sig säckarne baracken. Begge äro igenkända af de personer, som sågo dem bära mjölsäckarne; men vid polisförhör hafva de tilltalade icke dess mindre helt kort förnekat all kännedom om saken. — Angående den i ÅA. B. den 7 dennes omnämnde f. gardisten Wiklander, som den 27 sist. December på aftonen erhållit en svår hufvudskada, hvaraf han påföljande -morgon afled, hade i måndags läkarahatyg blifvit till poliskammaren afgifvet, hvaraf inhemtades, att karlen kort före sin död erhållit våldsamma slag på flera delar af kroppen, men i synnerhet vid högra ögat och tinningen, hvaraf hjernan brustit samt sprickor å benen jemte blodutgjutningar inom hufvudskålen uppkommit; och voro dessa skador absolut dödande. — Ransakningen har hittills ej ledt till någon upptäckt af den, som vållat Wiklanders död: — Med anledning af Dagens notis, att en man sistliden fredag fallit och slagit sig till döds på Carl XIII:s torg, upplyser Dagbladet, att i poliskammaren ingen anmälan skett om den händelsen, men väl derom, att i thorsdags en drucken mansperson, som haft en lindrig skada å hufvudet, funnits liggande ä nämnde torg, om hvilken tilldragelse vi i måndagtbladet berättat. — Från Mariestad förmäler det der utkommande Weckobladet: Den beryktade äfventyraren, hvilken under namn af Johan Werner Hemmendorff, flere år uppehållit sig, mestadels här i länet och förut varit, såsom misstänkt, häktad och sednast blifvit gripen i Götheborg och hitsänd till länshäktet, har vid kansliförhör bekänt att hans verkliga namn är Johan Peter Norrman, och att hans fader varit hattmakare i Westervik. För om kring 9 år sedan sammanträffade han i Strengnäs med J. W. Hemmendorff, hvilkens betyg han emottog under föregifvande att skaffa honom någon plats, men har sedan begagnat dem såsom sina egna, och har till och med på dem är 4841 i Walle härad gift sig och derigenom fått. penninBar, Omkrisg 3000 rdr, samt dessutom andel i fastighet; Norrman lärer förut hafva varit sergeant vid Södermanlands regemente och icke då gjort sig la känd. Hvad som egentligen föranledt honom ill detta bedrägeri har han ej tillstått, måhända ar det endast varit en slags förkärlek för namnet, emedan han lärer kallat sig dels grefve, dels varon Hemmendorff. Han säger sig dock nu vara löjd med att han återfått sitt rätta namn. Umeå den 3 Januari. Kongl. Maj:t har, igerom nådigt utslag af den 4 sist!. Dec., förskonat varnamörderskan Johanna Westerlund, hemma i Löfänger, från det henne ådömda dödsstraffet, och illätit att hon må i stället umgälla sitt brott med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar ;yrkoplikt och 8 års arbete å tukthus. (T. f. W. o. N. L) LANDSORTSE-NYHETER. Natten till nästl. Sundsvall den 8 Januari. ördag föröfvades medelst inbrott i härvarande tulli ankra Ah bn ola ts Ra in GR MYR PKR RR RÅ Men då tjufvarne med sin a —rn ME mR I LL mn -—AO VA m MN MM mm MO PR mA MM mm mm Dm rr far ved