JjucrVvla- Ball
YadlUS5alutL tLtillvagd. oFPICSMY S5auct allt
Odin stretat emot, dock obetydligt, och Löthman
vittnade att Jäderin vid tillfället blott lagt handen
på Odins axel och sålunda fört honom genom po
d
liskammarens förmak. L
8:0 Svadssoldaten Qvarnström hade icke sett nå
got ondt vederfaras Odin vid omförmälda tillfälle.
loch skulle ej hafva fästat sin uppmärksamhet på
Odin, om ej ,vittnet hört talas om ett spelmål,
hvari O. var inblandad.
9:0 Polisuppsyningsmannen Broman sade sig
hafva ifrågavarande dag några gånger varit inne i
Tskrifrummet under det Odin satt der, men vittnet
radt i tvenne säckar.
hade att bära.
och flydde; den ene fasttogs efter en stund, den
andre anträffades påföljande natt på södra fattig-
hade då icke sett honom våldföras.
Kärandens vittnen blefvo alla af Jäderin tillfrå-
gade af hvilka anledningar de vid oftaberörde till-
fälle infunnit sig i polisen. Han yttrade sig vilja
ådagalägga att de ifrågavarande dag antingen icke
varit der, eller åtminstone ej haft der att göra.
Han frågade äfven ett par al sina vittnen, om de
nämnde dag hört omtalas att nägot så beskaffadt
uppträde, som Odin uppgifvit, passerat; hvarpå
vittnena svarade, att de brukade få veta om nå-
gonting ovanligt varit å färde, men att något så-
dant den dagen egt rum hade de ej hört omtalas,
förrän sedan nu förevarande rättegång blifvit an-
hängiggjord.
Med mycken oförskräcktbet förde Jäderin sin
talan. Vid nägra tillfällen förifrade sig parterne
ömsesidigt, så att rättens ordförande fann sig för-
anlåten tillrättavisa dem.
Äfven åhörarne blefvo en gång erinrade om den
vördnad, som borde bevisas domstolen. Då ge-
valdigern Jäderin, i anledning af ett vittnes berät-
tdlse om ett af honom till Odin framställdt spörjs-
mål, utbrast: Huru är det tänkbart att jag skulle
kunnat göra en så dum fråga ! inföllo nägra gäc-
kande röster: Ab, åh) Likaså hade en och an-
nan, vid vittnet Spångbergs uppgift att Jäderin så
artigt bedt Osjin sitta ner, svårt att återhålla
sitt löje. Och ett annat vittnes upprepade yttran-
de, som blifvit fälldt då Odin af Jäderin infördes
i skrifrummet, nemligen att när bättre folk blir
så behandladt, hvad skall då det sämre hafva att
vänta väckte åhörarnes något högljudda bifall.
— En liten gosse, son till verkgesällen Wagner
vid södra korrektionsinrättningen, gick i thorsdags
middag uti sin systers sällskap ned på isen emel-
lan Reimersholm och Långholmen, och nedföll der
uti en större vak. Systern, seende sin broder
sjunka, började skrika om hjelp; hennes nödrop
hördes till vedgården å Långholmen, hvarest flera
korrektionister arbetade, och en af dessa skyndade
till barnets räddning. Han nedstörtar i vattnet,
upptager den ännu lefvande gossen och lemnar ho-
nom till de fattiga föräldrarne, som öfverhopa de-
ras barns räddare med tusen välsignelser.
— Två tjufvar inkröpo i söndags natt genom
hjulbhuset uti en qvarn i grannskapet af Danviks
tull, och tillgrepo der 7 å 8 lispund mjöl, förva-
börda på ryggen skulle begifva sig inåt staden på-
följande morgon, möttes de af ett par personer,
som funno dem misstänkta och frågade hvad de
De kastade då ifrån sig säckarne
baracken. Begge äro igenkända af de personer,
som sågo dem bära mjölsäckarne; men vid polis-
förhör hafva de tilltalade icke dess mindre helt
kort förnekat all kännedom om saken.
— Angående den i ÅA. B. den 7 dennes om-
nämnde f. gardisten Wiklander, som den 27 sist.
December på aftonen erhållit en svår hufvudskada,
hvaraf han påföljande -morgon afled, hade i mån-
dags läkarahatyg blifvit till poliskammaren afgif-
vet, hvaraf inhemtades, att karlen kort före sin
död erhållit våldsamma slag på flera delar af krop-
pen, men i synnerhet vid högra ögat och tinnin-
gen, hvaraf hjernan brustit samt sprickor å benen
jemte blodutgjutningar inom hufvudskålen upp-
kommit; och voro dessa skador absolut dödande.
— Ransakningen har hittills ej ledt till någon
upptäckt af den, som vållat Wiklanders död:
— Med anledning af Dagens notis, att en man
sistliden fredag fallit och slagit sig till döds på
Carl XIII:s torg, upplyser Dagbladet, att i polis-
kammaren ingen anmälan skett om den händelsen,
men väl derom, att i thorsdags en drucken mans-
person, som haft en lindrig skada å hufvudet,
funnits liggande ä nämnde torg, om hvilken till-
dragelse vi i måndagtbladet berättat.
— Från Mariestad förmäler det der utkom-
mande Weckobladet: Den beryktade äfventyra-
ren, hvilken under namn af Johan Werner Hem-
mendorff, flere år uppehållit sig, mestadels här i
länet och förut varit, såsom misstänkt, häktad och
sednast blifvit gripen i Götheborg och hitsänd till
länshäktet, har vid kansliförhör bekänt att hans
verkliga namn är Johan Peter Norrman, och att
hans fader varit hattmakare i Westervik. För om
kring 9 år sedan sammanträffade han i Strengnäs
med J. W. Hemmendorff, hvilkens betyg han emot-
tog under föregifvande att skaffa honom någon
plats, men har sedan begagnat dem såsom sina
egna, och har till och med på dem är 4841 i
Walle härad gift sig och derigenom fått. pennin-
Bar, Omkrisg 3000 rdr, samt dessutom andel i fastig-
het; Norrman lärer förut hafva varit sergeant vid
Södermanlands regemente och icke då gjort sig
la känd. Hvad som egentligen föranledt honom
ill detta bedrägeri har han ej tillstått, måhända
ar det endast varit en slags förkärlek för nam-
net, emedan han lärer kallat sig dels grefve, dels
varon Hemmendorff. Han säger sig dock nu vara
löjd med att han återfått sitt rätta namn.
Umeå den 3 Januari. Kongl. Maj:t har, ige-
rom nådigt utslag af den 4 sist!. Dec., förskonat
varnamörderskan Johanna Westerlund, hemma i
Löfänger, från det henne ådömda dödsstraffet, och
illätit att hon må i stället umgälla sitt brott med
8 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar
;yrkoplikt och 8 års arbete å tukthus.
(T. f. W. o. N. L)
LANDSORTSE-NYHETER.
Natten till nästl.
Sundsvall den 8 Januari.
ördag föröfvades medelst inbrott i härvarande tull- i
ankra Ah bn ola ts Ra in GR MYR PKR RR RÅ
Men då tjufvarne med sin
a —- rn ME mR I LL mn
-—- AO VA m MN MM
mm MO PR mA MM mm mm Dm rr
far ved