SW YTUILIV VUVÄPRSUVIE I JAA BIULUG. VY IUHUNBDTIADS Ex officio C. J. Hazelius, Registrator i Kgl. Civildepart RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Bokhandlaren Odin emot polisgevaldigerne Jäderin och Thomasson. Hvad vid gårdagens förhör hos kämnersrätter förekom i detta märkvärdiga mål, meddelas här nedan. Expostens ofullständighet har sin grund : svårigheten för referenten, att vid tillfället göra skrifiliga anteckningar, inklämd, som han var, emellan flanörer, gesäller, bränvinsadvokater och annat folk, som uppfyllde rättens sessionsrum utom skranket, äfvensom förmaken, och med lifligt deltagande afhörde undersökningen. Först justerades protokollet för d. 23 sistl. December. De då närvarande, nu åter tillstädeskomna vittnen erkände och vidhöllo sina berättelser, med några tillägg och rättelser. Derefter inlemnade gevaldigern Jäderin följande handlingar: 1:0 ett utdrag af öfverståthållareembetets protokoll för d. 45 och 46 Maj 18:3, angående det af Jäderin emot Odin i poliskammaren väckta åtal för det Odin, vid Jäderins i tjensteärender gjorda besök i hens bostad d. 15 Maj, oqvädat Jäderin. Af detta protoko!l inhemtades, att gevaldigern Thomasson och f. polisbetjenten Lars Holmberg varit såsom vittnen åberopade och hörda i den saken, samt intygat Jäderins angifvelses riktighet, och på särskild fråga förklarat, att Jäderin vid nämnde tillfälle icke förgått sig emot Odin. Gevaldigern Jäserin ville med detta protokoll ådagalägga, att Holmberg, som nu inför kämnersrätten vittnat att Jäderin wid besöket hos Odin d. 45 Maj varit otidig, men förut i poliskammaren haft en motsatt utsago, vid ettdera tillfället afgifvit orikt gt vittnesmål. Gevaldigern Thomasson anmärkte, för sin del, att af åberopade protokoll. syntes, det han fått, ojäfvad af. Odin, vittna i målet, hvilket väl icke skulle kunnat ega rum om Thomasson deltagit i vederpartens våldförande. (Emot detta protokoll hade dock bokhandlaren Odin i sina besvär till Kongl. Moaj:t gjort anmärkningar och yrkat att protokollsföranden, kongl. sekreteraren W. Stråhle, måtte edeligen afhöras.) 2:0 afskrift af bokhandlaren Odins till Kongl. Möoj:ts justitierevision ingifna besvär öfver öfverståthållareembetets nyssnämnda utslag af d. 46 Maj 41843. Härmed ville Jäderin visa huru osannolik Odins uppgift om våldförandet i poliskammarens förmak och det s. k. skrifrummet vore, enär besvärsskrifterna icke derom innehölle ett enda ord. I reservationsbesvären uppgifves, att Jäderin vid visitationstillfället d. 45 Moj varit ohöflig och att då Odin på kallelse inställt sig i poliskammaren och blifvit pliktfälld för otidighet emot Jäderin, Odin åter underkastats en visitation, som gjorts i hans byråer, lådor o. 8. V., sedan han qvarhållits i polisen och vägrats af polisbesteningen att få gå ut ifrån polisens lokal I sin utveckling af besvären, berättar Odin om hvad som förefallit emellan honom och Jäderin endast följande: Jag satt i mitt rum och läste, med ryggen vänd mot dörren. Då hörde jag någon gå långt fram i rummet, vände mig ditåt och fann midt på golfvet stående gevaldigern Jädsrin. Sjuklig och lidande; som jag är, blef jag naturligtvis högst upprörd och sade: hvad vill ni, vill ni åter komma hit och plundra mig? Då svarade Jäderin: man måtte väl hafva rätt att visitera sådane tjufkulor som denna!, hvarpå jag utropade: åh, vet hut fähund ! : Till ådsagaläggande af sin rättighet att anställa visitation hos Odin (hvilken rättighet Jäderin dock påstod sig icke hafva begagnat, utan vid merberörde tid 1843 blott besökt Odins bostad för att efterse om biribispel derstädes föröfvades), företedde Jäderin sedermera, under förhörets lopp, en order af öfverstäthållareembetet till polisbetjeningen, att två gånger i veckan granska pantlånares böcker; räkenskaper och panter, för att efterse om något tjufgods funnes deribland. Bokhandlaren Odins rättegångsbiträde erinrade, efter uppläsandet af denra order, att densamma äfven innehöll, att polisbetjeningen vid sådana besök borde uppföra sig höfliigt och anständigt. NA Nedannämnde vittnen blefvo på aflagd ed hörde: 1:0 gardisten Carlsson, som om uppträdet i poliskammarens förmak berättade, att Jäderin vid tillfället kvuffat Odin och tilldelat honom ö å 6 slag i nacken, och att då Thomasson bört Odin yttra att han ville gå in till polismästaren, T: våldsamt inskuffat Odin i skrifrummet. 2:0 förre polisuppsyningsmannen Lindberg. Denne berättade, att han vid nämnde tillfälle varit i skrifrummet och sett Odin blifva dit inskuffad, men af hvem visste vittnet icke; dock hade Jäderin varit Odin närmast. Sedan dörren blifvit tillsluten, hade Jäderin stött Oain för bröstet tvenne gånger, under yttrande: nu sitter du bär för min räkning), hvarefter Jäderin gått ut, med tillsägelse åt de närvarande polisbetjenterna, att de skulle efterse Odin, emedan, såsom Jäderin åter yttrat, han sitter der för min räkning. Härefter hade vittnet bortgått, men efter omkring !, timma återkommit, och då åter fått se Jäderin tilldela Odin en knuff för bröstet. Vid en af dessa knuffar hadel Odin jämrat sig och yttrat: sj mitt bröst, eller akta mitt bröst. Vittnet förklarade, på framställd fråga, om Odin äfven fått någon örfil, att vittnet ej kunde erinra: sig det. 3:o-förre polisuppsyningsmannen Baalack, likasom de efterföljande vittnena åberopad af gevaldigern Jäderin, berättade, att Odin sjelfmant gått in i skrifrummet, och att intet våld eller missfirmande vid tillfället föröfvats emot honom, Vittnet hade af Jäderin blifvit tillsagd att se efter Odin, medan Jäderin gick ut på en stund. Gevaldigern Jäderin yttrade sin tillfredsställelse med detta vittnes berättelse, men käranden förklarade att han igenkände Baalack såsom den der vid tillfället omkullslagit den stol, hvarpå Odin sutit, och kärandens rättegångsbiträde ville fästa rättens uppmärksamhet på den synbara förlägenhet och darrande stämma, hvarmed Baalack afgifvit sitt vittnesmål, samt anhöll att vittnet måtte erhålla en förnyad erinran om edens vigt. -Rättens ordrt tå fee CR — SR R Krr ER