nyss innan tidningen lägges under pressen, til hvilket vi i morgon skole återkomma. MM— — Rörande den ur ett engelskt blad hemtade notisen i tidningen Najaden, att ett engelskt linieskepp nu bygges efter konstruktion af svenska lin:eskeppet Rättvisan, har bemälde tidning fått mottaga följande upplysning: Svenska linieskeppet Rättvisan förlorades under kriget 1788—1790 och kunde ej såsom Svenskt ligga i Chatam år 4796. Det var ibland de af Chapman på 1780-talet bygda skeppen, och alltså af lika konstruktion som de öfrige. — I Correspondenten från Upsala meddelas följande: Redan på Linnes tid omtalades och sedermera fästade framl Lifmedicus Hedin i sitt Aminnelsetal öfver Linn uppmärksamheten på strödda anteckningar af Linn under titel af Nemesis divina. Så väl i England, dit samtlige Linns handskrifter fördes, som i Sverige hafva dessa förgäfves blifvit eftersökte. Vid utredning af Dr Acrells, son af Pref. Acrell, sterbhus 41844 återfunnos dessa anteckningar, utgörande 203 lösa octavblad, inneslutne i en bunden capsel. De hembudos Upsala akademi och inköptes sistl. vår för dess räkning af Prof. Fries under dess vistande vid Riksdagen. Det är intet tvifvel att Prof. Acrell, som utredningsman i framl. Prof. Linns den yngres sterbhus, undantagit dessa och det säkerligen på Linnes egen, i förordet kraftigt uttalade önskan, att de aldrig måtte ens få skådas af profana ögon. De äro neml. ämnade för Linns son, och Linns egen uttryckta afsigt har endast varit, att genom exempel hos sin son inpregla sitt valspråk: Vive innocue, numen adest. För publiciteten egna de sig ingalunda, men då Linns uppfattning af Nemesis divina, sådan den framstår så väl i dessa blad som på spridda ställen i dess talrika skrifter, alltid måste ega högt värde och tillika vittna om Linns fasta tro på en orubblig, högre moralisk verldsordning, ämnar Prof. Fries sammandraga och meddela det, som kan intressera eh större allmänhet. TR — Utur ett bref från Köp:nhamn af den 27 December, till Jönköpingsbladet, meddelas följande: Nest den nye Helligdags-Anordning af den 26 Mars d. A. — hvilken, som De veedy fra 9 om f. m. til 4 e. m. forbyder all Handel og alt Arbeide, og hvis strenge Overholdelse saaledes kun gaar ud over den Fattige og den arbeidende Klasse — har ingen Regjerings-Foranstaltning paa lang Tid gjort, eHer fortjent att gjöre, så megen Opsigt, som et Cancelli-circulaire af den 8 Nov. d. A., efier hyilket ingen Forsam!ing, som omhandler den danske Bondestands Retsorhold tör finde Sted, med mindre den forhen betimelig er ommelit for Politim2steren og dennes Tilladelse dertil erhvyervet, hvilket ikke saa let lader sig gjöre. De frie svenske Bönder vide ikke, og have neppe paa enkelte Undtagelser rer, nasgonsinde vidst, hvad Hoveri vil sige — Skåne vilde vi ikke tale om;thi som en forhenverende dansk Brovinds maa det jo endnu tildels bere Hove:iets Forbandelse. — Fri har den egentlig svenske Bonde fra Arilds Tider af veret og han har vidst at hevde denne Fiihed. Hvad den svenske Bonde er og hvormeget hans Stemm:? gjelder, det har man seet pia de sidste Rigsdage. — Den danske Bonde atter har nesten alletider veret Slave, har veret lenkebunden til den Klas, som har seet ham födes og som han har maattet dyrke for tyranniske Herrer uden med sit S:e5 dog nögensinde at kunne bringe det derhen at han kunde siges at eie Noget, som han turde kalde sit, thi den Jord han dyrkede, var ikke hans og Fruzten af hans Arbeide tilaldt ikke ham, men hans Herrer. Först under den sidst aflöde Konge var det at Bondens Lenker bleve noget lösnede. Jeg siger med Flid lösnrede, thi brudte ere de endnu ikke og det ser ikke ud til at.de under den nuverende Regjering vilde blive det. Snarere skulde man troe at denne frygtede for at Bonden allerede havde erholdt for store Friheder og at man behövede atter at tiltreike det lösnede Baand. Af ovennevnte Circulaire har man i det mindste Grund til at troe dette; thi den eneste Vei, paa hvilken Bonden kan komme til sand Frihed, er at biive Selveier, og dette Vil man nu söge at forhindre ved at forbyde de Maader, paa hvilke Bönderne raadsloge og overenskom om Midlerne til at opnaa denne Lykke. Dog — den Aand, som nu liver den danske Bonde och med hver Dag giver nye Beviser om sin Tilverelse og den Kraft, som denne dog saa lenge forkuede Deel af det danske Folk har viist og daglig viser, lade os hasbe at den Tid dog ikke kan vere saa langt borte at den danske Bonde, fri som den svenske, tör stille sig ve! Siden af denne. Än — Följande yttrande af framlidne erkebiskonan FF BPansakyuc dan wvnaera äfvar Nrofaecen