nyss innan tidningen lägges under pressen, til
hvilket vi i morgon skole återkomma.
MM—
— Rörande den ur ett engelskt blad hem-
tade notisen i tidningen Najaden, att ett en-
gelskt linieskepp nu bygges efter konstruktion
af svenska lin:eskeppet Rättvisan, har bemälde
tidning fått mottaga följande upplysning:
Svenska linieskeppet Rättvisan förlorades under
kriget 1788—1790 och kunde ej såsom Svenskt
ligga i Chatam år 4796. Det var ibland de af
Chapman på 1780-talet bygda skeppen, och alltså
af lika konstruktion som de öfrige.
— I Correspondenten från Upsala meddelas
följande: Redan på Linnes tid omtalades och
sedermera fästade framl Lifmedicus Hedin i
sitt Aminnelsetal öfver Linn uppmärksamhe-
ten på strödda anteckningar af Linn under ti-
tel af Nemesis divina. Så väl i England, dit
samtlige Linns handskrifter fördes, som i Sverige
hafva dessa förgäfves blifvit eftersökte. Vid
utredning af Dr Acrells, son af Pref. Acrell,
sterbhus 41844 återfunnos dessa anteckningar,
utgörande 203 lösa octavblad, inneslutne i en
bunden capsel. De hembudos Upsala akademi
och inköptes sistl. vår för dess räkning af Prof.
Fries under dess vistande vid Riksdagen. Det
är intet tvifvel att Prof. Acrell, som utrednings-
man i framl. Prof. Linns den yngres sterbhus,
undantagit dessa och det säkerligen på Linnes
egen, i förordet kraftigt uttalade önskan, att de
aldrig måtte ens få skådas af profana ögon. De
äro neml. ämnade för Linns son, och Linns
egen uttryckta afsigt har endast varit, att ge-
nom exempel hos sin son inpregla sitt valspråk:
Vive innocue, numen adest. För publiciteten
egna de sig ingalunda, men då Linns uppfattning
af Nemesis divina, sådan den framstår så väl i
dessa blad som på spridda ställen i dess talrika
skrifter, alltid måste ega högt värde och tillika
vittna om Linns fasta tro på en orubblig,
högre moralisk verldsordning, ämnar Prof. Fries
sammandraga och meddela det, som kan in-
tressera eh större allmänhet.
TR
— Utur ett bref från Köp:nhamn af den 27
December, till Jönköpingsbladet, meddelas föl-
jande:
Nest den nye Helligdags-Anordning af den 26
Mars d. A. — hvilken, som De veedy fra 9 om f.
m. til 4 e. m. forbyder all Handel og alt Arbeide,
og hvis strenge Overholdelse saaledes kun gaar ud
over den Fattige og den arbeidende Klasse — har
ingen Regjerings-Foranstaltning paa lang Tid gjort,
eHer fortjent att gjöre, så megen Opsigt, som et
Cancelli-circulaire af den 8 Nov. d. A., efier hyil-
ket ingen Forsam!ing, som omhandler den danske
Bondestands Retsorhold tör finde Sted, med min-
dre den forhen betimelig er ommelit for Politim2-
steren og dennes Tilladelse dertil erhvyervet, hvil-
ket ikke saa let lader sig gjöre. De frie svenske
Bönder vide ikke, og have neppe paa enkelte Und-
tagelser rer, nasgonsinde vidst, hvad Hoveri vil
sige — Skåne vilde vi ikke tale om;thi som en
forhenverende dansk Brovinds maa det jo endnu
tildels bere Hove:iets Forbandelse. — Fri har den
egentlig svenske Bonde fra Arilds Tider af veret
og han har vidst at hevde denne Fiihed. Hvad
den svenske Bonde er og hvormeget hans Stemm:?
gjelder, det har man seet pia de sidste Rigsdage.
— Den danske Bonde atter har nesten alletider
veret Slave, har veret lenkebunden til den Klas,
som har seet ham födes og som han har maattet
dyrke for tyranniske Herrer uden med sit S:e5
dog nögensinde at kunne bringe det derhen at han
kunde siges at eie Noget, som han turde kalde sit,
thi den Jord han dyrkede, var ikke hans og Fruz-
ten af hans Arbeide tilaldt ikke ham, men hans
Herrer. Först under den sidst aflöde Konge var
det at Bondens Lenker bleve noget lösnede. Jeg
siger med Flid lösnrede, thi brudte ere de endnu
ikke og det ser ikke ud til at.de under den nu-
verende Regjering vilde blive det. Snarere skulde
man troe at denne frygtede for at Bonden allerede
havde erholdt for store Friheder og at man behö-
vede atter at tiltreike det lösnede Baand. Af
ovennevnte Circulaire har man i det mindste Grund
til at troe dette; thi den eneste Vei, paa hvilken
Bonden kan komme til sand Frihed, er at biive
Selveier, og dette Vil man nu söge at forhindre ved
at forbyde de Maader, paa hvilke Bönderne raad-
sloge og overenskom om Midlerne til at opnaa denne
Lykke. Dog — den Aand, som nu liver den dan-
ske Bonde och med hver Dag giver nye Beviser
om sin Tilverelse og den Kraft, som denne dog saa
lenge forkuede Deel af det danske Folk har viist
og daglig viser, lade os hasbe at den Tid dog ikke
kan vere saa langt borte at den danske Bonde, fri
som den svenske, tör stille sig ve! Siden af denne.
Än
— Följande yttrande af framlidne erkebisko-
nan FF BPansakyuc dan wvnaera äfvar Nrofaecen-