0 VAR BR RR KRAR SLE VIE SS Allt detta är nog rigtigt sagdt; men då författaren tycks vara mindre belåten med ifrågavarande bruk af historien, torde han, för framställningens fullständighets skull, äfven hafva bordt tillägga hvem som egentligen införde det och af hvad anledning. Det kan ej vara herr dokto:n obekant, att det var den p,historiska skolan, och att anledningen bestod i det gamla ultrapartiets brist på förnuftssiäl emot den nyare tidens egentligen från dylika skäl utgående och med dem rättfärdigade åsigter af samhällsformerna. Mot dessa nyheter ställde ultraismen gammal sed, och när den nya tidens liberala bevisade, att den gamla seden som oftast var gammal osed, hvilken barde afskaffas: så framkommo några publicister, som sjelfve förkunnade sig bilda en så kallad historisk skola, och förklarade alt någonting absolut i afseende på samhällsordning icke fanns i verkligheten. hvilken vore oberoende af teorien, och att samhällsformernas grund borde sökas blott och bart i historien samt i dess uppgifter om buru samhällena fordom varit beskaffade. De liberala blefvo verkligen något öfverraskade, i början, af ett sådant sätt att bevisa; men då ultras icke kunde förmås att lyssna till andra än phistoriska skälp, så gingo äfven de liberala slutligen in på att strida med samma vapen; och nu hände sig, att de i sin ordning öfverraskade sina motståndare med historiska skäl äfven, och skäl som talade kratigare till den liberala åsigtens förmån, än den historiske hade att andraga å sin sida. Detta var efter utseende en oangenäm öfverraskning för den historiska skolan, ty den har sedermera föga låtit höra af sig. Af hvad doktor Fryxell anfört, skulle man kunna sluta att icke heller bans principaler. de konservativax (nytt namn för f. d. ultras). finna något vidare behag i detta slags politiska tornering på historiens fält; och äfven de ha utan tvifvel goda skäl dertill. Men när doktorn talar med missnöje om bruket af historien i detta stycke och utmärker det som ett missbruk, så kunde han, så synes det, äfven ha nämnt ett ord om brukets eller missbrukets upphofsmän. — Det öfriga af inledningen — det hvari de der riksdagsfraserna genljuda — börjas med ett slags captatio benevolent 22e alldeles efter retorikans reglor. Innan hr doktorn skrider till doms emellan v,aristokratien å ena sidan och historien samt allmänna tänkesättet å den andra, vill han ådagalägga sin ojäfvighet genom en förklaring öfver sitt förhållande till ena parten. Wan har länge — säger han — både ! i tal och tryck anklagat undertecknad att som historisk författare hafva visat aristokratiska sympatier. Det är tid alt deröfver lemra en! förklaring. I denna förklaring afvisas jäfsanmärkningen på ett skäl och godkännes på två. Det första förtjenar att företrädesvis tagas till protokoils, och vi tillåta oss derföre att upptaga och äfven stundom understryka kraftställena deri. Beskyllninzgen; säger herr doktorn, är ogrundad, om dermed menas att vi försvara sbördsaristokratiens ständiga qvarstående på den samhällsplats, den sedan förflutna århundraden innehaft. Att en person endast i följe af börd millerkännes högre medborgerliga rättigheter vän en anran, och att sådant gäller om en hel samhällsklass; detta anse vi icke öfverensstämma med billighet och rättvisa. Vi tro derföre att vår svenska adel såsom eget stånd, med personlig, blott på börd grundad reprepsenlationsrätt sådan som nu, bör och skall sförr eller sednare försvinna Denna del af förklaringen kan, som man finner, töfla med den mest genomdrifne radikals; huruvida grunderna för densamma återfinnas i det följande, få vi straxt se; det börjar framskymta omedelbart i nästa punkt, och visar sig ganska tydligt fem rader längre ned. Att ett sådant försvinnande — lyder nemligen fortsättningen — skall blifva följden af frivillig medgift; till denna förhoppning har svenska adeln gifvit smånga och hedrande anledningar. Att ståndet likväl icke låter med våld fråntaga eller med shot afskräma sig det, som likväl är dess lagaliga rättighet, det länder samma adel till heder och visar att ståndet har det ridderliga sinne, som dess namn förutsätter. Nyss otvan sade hr doktorn sig anse wicke öfverensstämmande med billighet och rättvisa att en person och en hel samhällsklass endast till följd af börd tillerkännes högre medborgerliga rättigheter än en annan, och derföre tro att adelns personliga, blott på börd grundade representationsrätt bör och skall försvinna. Nu åter förklaras det, som skulle försvinna, derföre att det ej öfverensstämde med billighet och rättvisav — och som doktorn hoppas att adeln aderföre, skall afstå frivilligt — för att likväl vara dess lagliga rättighet. Vi ha kanske uppehållit oss alltför länge vid detta slags lagliga rättighet, som nicke öfverensslämmer med billighet och rättvisan. Men det var nödvändigt att, en gång och in extenso, framlägga till åskådande ett prof på bestämdheten i br doktorns sätt att urskilja, likasom på följdrigtigheten i bans sätt att draga slutsatser. Vi kunna gå så mycket kortare till väga i det följande, — Vi komma nu till förk!aringen öfver det andra bland de förutnämnda skälen. Beskyllningen för aris!okratiska symnatier,. heter det härom. r sann så till vida,