————nnnn22?q nn ooo—r-— rr— —
— Ah min måg, är det ni? svarade fru Ame-
lin, litet konfys öfver att så der hafva blifvit
öfverraskad i sin negligg, och i en förrättning
som hennes piga, i fall hon haft någon, skulle
hafva uträttat. Min måg, er portfölj, vill ni
ba den, behöfver ni några papper kanhända?
— Ja visst, min portfölj ... har ni dena?
s— Guds dag! som jag har den, herr Migaut,
min dotters morgongåfva, hvem tror ni att jag
skulle gifvit den åt?
— Hvilken oförsigtighet att lemma sitt hus,
då man har så ofantligt mycket pengar hos sig!
— Min dötter är hemma, svarade fru Ame-
lin med värdighet.
— Det är just derföre, fortfor herr Migaut,
allt mer och mer alarmerad ... er dotter har
dåliga bekantskaper.
— Dåliga bekantskaper! upprepade fru Ame-
lin, uppretad och begynnande frukta för, att
hennes gyllene dröm skulle försvinna ... ni
menar, herr Gideon, en hederlig, ung man, vac-
ker som sjelfva. kärleken, som ville gifta sig
med Clarisse-och som jag i går visade bort för
er skull ..s fast han också är rik, ty han har
fått ärfva. t
— Förbannadt! sade Migaut ... min port-
följ! Ni lade den i byrån, tror jag ... gif mig
nyckeln! - j
Under det fru Amelin, förskräckt af Mi-
gauts blekhet, sökte i sina fickor efter nyckeln
med utseende af. en qvinna, som man går att
beröfva sin skatt, tappade hon korgen ifrån ar-
men, och hönan och beckasinernå föllo i ränn-
stenen. Hon böjde sig ned, för att plocka till-