3. ..., liksom hela skaran af magnetisörer Var Uom sig, emedan han i sanning verkligen var in.agen för magnetiska kurer. Till ömsesidig belysning och öfvertygande yrkade han på en kommitte — den bedragne! Förnyadeundersökningar visade nu, att den sjuka, kort före det låtsade anfallet, med stor slughet nedsväljde dufvoblod, för att sedan uppkräka detsamma. Ofta hade hon med tillslutna ögon, midt igenom sängtäcket, läst en uppslagen sida af en bok; men äfven detta fanns slutligen hafva tillgått så, att hon först lärt sig den lilla boken utantill och med hvitt vax utmärkt åtskilliga ställen deruti, hvilka hon sedan liksom af en händelse slog upp. Detta ger en ny bekräftelse på det redan förut gjorda rönet, af det märkvärdiga slags ärelystnad eller utmärkelsebegär, som griper personer, hvilka begagnas för magnetiska experimenter, ända derhän, att de underkasta sig verkliga marter, för att qvarhålla en mängd åskådare i förvillelse och beundran. — LADY ESTHER STANNHOPES DÖDSBÄDD. Detta märkvärdiga fruntimmer, en nitce till den engelska ministern Pitt, och hvilken under denna ministers styrelsetid spelat en så märkvärdig roll och utöfvat ett så stort inflytande, afled ensam och öfvergifven på ett landtställe i Syrien; ej långt från Beyrut, der hon nedsatt sig och lefde ensam och tillbakadragen ifrån verlden. Rörande hennes sista slut yttrar sig Elliot Warburten följande: Så snart hr Moore, engelske Konsuln i Beyrut, erfor. att lady Esther var sjuk, gjorde han, i sällskap med engelske missionärew hr Thompson, en resa öfver bergen för att besöka den lidande. Det var redan natt då de anlände dit, och en djup tystnad herrskade öfver stället; intet menskligt väsende syntes. -De antände ljus, dem de sjelive medfört, och gingo öfver gården och pelaregången in i det rum der hon låg; ett lik var ende innevånaren i palatset, och denna afskiljdhet ifrån menniskoslägtet, som den lefvyande så länge sökt, hade hon nu funnit. Annu samma morgon vakade trettiosju tjenare öfver hvarje hennes vink; nu, då den magiska makten af hennes blick var löst genom dödens hand, flydde hvar och en med så mycket byte han kunde åtkomma. En liten flicka, som lady Esther adopterat och flere år underhållit, tillgrep hennes ur och några papper, på hvilka hor satt högt värde. Sedermera har man hvarken hör talas om barnet eller det tillgripna. Icke det ringaste hade man lemnat qvar i rummet. Endas de prydnader hon bar på sig vågade ingen för. gripa sig på, och hon syntes till och med i döder i stånd att sjelf skydda sig. Under midnatter bragte hennes landsman och missionären liket til det ställe i trädgården, som varit hennes favorit plats, och här begrofvo de henne vid fackelsken PESCESSE-L SN