Tillika omnämnes den, äfven i ett utländskt blad meddelade förmodan, att en ångbåtsfar mellan Kiel och Stockholm kommer attinrättas — —— ———-! — Postoch Inrikestidningen för i. onsdag: innebåller en insänd artikel kallad politiska intryck. Der berättas om ett sällskap af någr få personer, som kommit tillsammans att språk om dagens händelser, och hvilka, oaktadt hell olika politiska grundsatser i nästan allt an nat, likväl sommanstämde uti den punkten, att till sina tänkesäll vara. oberoende af Aftonbladet, hvilket var en naturlig och nöd vändig sak, då hela sällskapet lärer bestått a! insändare till Postoch Inrikestidningen: Efter litet tal om väderleken och andra småsaker har sällskapet, lika naturligt, slagit sig ned på det mycket omtuggade i Portföljen uppsnappade -brefvet från herr Richert, som innehöll att den der strofen: -delendaå est Carthago, borde tillämpas på ståndsrepresentationen; ett uttryck som gjort mera ondt i magen på de stationära, än mycket annat på en lång tid. Också kunde ett sällskap af fromma kaffesystrar icke hafva korsat sig med mera salfvelse öfver någon tidens gudlöshet, än det lilla, men mycket goda sällskapet gjort öfver detta uttryck, hvari det ser jesuitism, fanatism, och vi tro nästan allt slags annat otyg på -ism. De sågo uti den Richertska planen en tillämpning af den. stora: gemensamma operationsplan, som den s.k: liberala (dv. s. högst illiberala) pressenanvänder i alla frågor, i alla ämnen som den vill bearbeta, mot alla den misspbagliga personer: nemligen inpräglandet hos allmänheten genom täta fördömmelser. De ansågo det innebära ett djupt hån att kalla en på detta sätt genom fördömmelse inpräglad tanke för öfvertygelse, då den snarare borde heta fanatism, och är: alldeles af samma slag som den, hvilken den af Eugene Sue så strängt och rättvist gisslade jesuiter-orden använder för att uppväcka en förstockad fix id, utan pröfning, hos sina blinda anhängare, intoleranta för all motsägelse. De tre vännerna ansågo det vara en äkta jesuitisk plan att,:sedan inpräglingen af ens egna satser på detta sätt lyckats. hos allmänheten, åberopa denna allmänhets omdöme, såsom stöd för samma egna satser.) Med förlof sagdt, öaktadt man nog kan märka, att det goda sällskapet bestått af mycket snusförnuftiga personer, så hå de dock här visat någon enfald. Hvad gör väl hvarje tidning, hvarje predikant annat än att söka inprägla sina åsigter hos åbörarne. Men hvad ondt ligger väl deri? Hufvudfrågan måtte vara först huruvida åsigterna i och för sig sjelfva äro riktiga, och sedan att ingen tillåter sig dåliga medel, såsom lögner och dylikt, för att göra dem gällande. Finnas nu fullgiltiga argumenter i Vår historia för den fyrkamriga ståndsrepresentationens utdömande: hafva tänkesätten. hos pluraliteten af upplyste, fördomesfrie, själf änkande och fosterländskt sinnade män redan åratal, och om ej från Arilds, åtminstone från Thorilds: tid, varit ense derom, att Sverges fyra tånd äro dess fyra. obestånd, såsom. politisk nakt betraktade, så måtte det äfven vara en örtjenst; icke ett fel, att ju förr dess hellre öka göra denna öfvertygelse gällande inför! kela allmänheten; oaflåtligen, med idkeligt uppepande af skälen och bevisen derför. -Dessal ednare har herr Richert redan för sin del afifvit ganska tydligt, öppet och ridderligt, och ela det ppolitiska intrycket af hans bref, på osttidningen, är då egentligen icke annat än ett rysteriskt intryck af skrämsel vid åsynen af tt bland tidens och den stigande kulturens jödvändiga uppenbarelser samt uttrycket deråf den ifrågavarande artikeln ett temligen tandöst joller. — tä