fensivt till offensivt, samt uppsöka anfallspunkter :
stället att förblifva stilla. I betraktande af alll
det der har också reformpressen lemnat den
gamla, konservativa, tid nog att ställa sig i ords
ning och göra sin förklaring, och skulle ännu
fortfarande lemna den, om det vore någon vån
att det gamla stillaståendets och ajournerings-
systemets vapendragare någonsin kunde förmå
sig att fatta ett beslut och utsäga sin mening
öppet och ärligt. Men då detta visst aldrig
sker utan pådrifning, nödgas vi än en gång fö-
rehålla Post- och TInrikestidningen, såsom för
nå närvarande den stationära opinionens mest fram-
stående organ, den oärliga och resultatlösa tak-
tik hon följer, och hvaraf hon sednast i num-
ret för sistlidne måndag lemnat ett prof.
Vi skjuta härvid alldeles till sido P. o. I.
T:s förbindelser såsom privilegieradt blad och
särskildt gynnadt med förmånen att publicera
de officiella underrättelser Regeringen medde-
lar; vi antaga att dessa förmåner icke äro till-
räcklige att fylla utgifvarens anspråk, när han
icke derutöfver fått allt hvad han begärt, och
deribland äfven en suspension af tryckfrihets-
lagen, i aseende på offentliga handlingars ut-
gifvande; vi ställa tidningen således för tillfället
i paritet med icke salarierade blad och fordra
blott hvad hvarje tidning, som vill deltaga i
den politiska diskussionen, måste prestera.
Till denna hör, i första rummet, att öppet
bekänna sin färg, och icke agera marodör eller
krypskytt, en metier,. som af intet parti bör
eller kan lidas.
I detta afseende förekommer mot P. o. I.
T. det anmärkningsvärda, att den oaflåtligen
säger sig vara den närvarande Regeringens vän,
men likväl begagnar nästan hvarje tillfälle att
referera det tadel eller de anmärkningar, som
någorstädes mot samma regerings åtgärder fram-
ställas. Vi säga referera, ty just deruti ligger
det försåtliga, att bemälde blad aldrig ärligt
säger: Vi instämma i detta tadel; vi tänka pi
samma sätt; utan det blott refererar, och om
någon frågar hvarföre, svarar det: blott för att
referera; visst icke för att säga något obehag-
ligt till eller om Regeringen,. Företrädesvis
söker bladet dervid att få fram yttranden, som
mera genom sin form än genom innehållet äro
afsedda att kittla och reta Regeringen. På
Wetta föraktliga sätt, att, om möjligt, nedsätta
Regeringen, och ändå ställa sig oskyldig och
vältänkande, förekomma exempel i öfverflöd
uti de så kallade öfversigterna, der ända in-
till Söndagsbladets och Den Konstitutionelles
ulgjulelser någon gång funnit plats. Taktiken
härutinnan faller så mycket mer i ögonen, som
dessa nakna relationer rörande Regeringen el-
ler vännerna till dess grundsatser och hand-
lingssält ej sällan stå vid sidan af ett varmt
försvar mot de anfall, som i de andra bladen
stundom äro riktade mot det gamla systemets
anhängare och det nyas motståndare.
En annan taktik, som synes mindre föraktlig,
men icke derföre kan gillas såsom hederlig eller
uppriktig, är att P. o. I. T. maskerar sig med
prat om sin förmenta benägenhet för en bop
preformer, dem bon i sin fordna ställning på
det högsta motarbet och än i denna stund sä-
kert skall motarbeta, så snart det blir alivar af.
Denna taktik begagnar hon för att skjuta fram
vissa reformfrågor, såsom nödvändigare alt snart
genomföra, än den af konservatismen mest fruk-
tade representationsreformen. Att på det sättet
aflägsna en reform, som är i görningen, genom
att framskjuta någon annan, såsom ännu nöd-
vändigare, räknas i oppositionshistorien visser-
ligen till de mindre olofliga medlen att bry en
Regering och hindra den att koncentrera .sin
kraft för ett visst, åsyftadt större ändamål; det
kan således icke förefalla besynnerligt, att det
parti P. o. I. T. tillhör, försöker denna taktik.
Men att partiets organ låtsar sig vara en för-
klarad vän af reformer, dem det alitid mot-
arbetat och i silt innersta fördömer, bör icke
å passera utan att masken afryckes. Sålunda
måste vi äfven inför bemälde tidnings ögon fram-
hålla hennes och hennes partis antecedentia,
när hon, såsom i sistlidne måndagsnumret och
en artikel kallad, från hvad håll motarbetas
nu representationsfrågann, förordar, såsom re-
former af större vigt än representationsfrågan,
följande af henne citerade reformfrågor, nem-
ligen: lagverkets och undervisningens förbätt-
ring; kreditväse .dets ordnande; näringsväsendet
och framför allt vårt barbariska skatteväsenden,
hos hvilket P. o. I. T. nu finner otaliga fel och
till hvars förbättrande hon bland annat fram-
drager förslaget att fördela uppbörden på fyra
terminer. Det ligger en verklig oförskämdhet
i P. o. I. T:s hyckleri och hennes omdöme om
allmänhetens urskillning, när hon försöker ställa
sig som en vän af dessa reformer, hvilka hen-
nes parti, under de många år det var rådande,
med den framgång moarbetat, att de, oaktadt
den liberala sidans ansträngningar, egentligen
icke kommit af stället, så att den redan gjorda
början till några af dem blifvit afbruten och
saken befordrad tillbaka i stället för framåt.
Då vi här endast haft för afsigt att påpeka
huruledes svenska akademiens tidning drifver
en understucken vänskap för Regeringen och
en understucken liberalism, anse vi ej nödigt
att ingå i något svaromål rörande de upp-
h
si
o
hå