Hat tablt: OM Hen vil få IM på CW DNDERFIPUSt handlingssätt, utan mystifikationer, så skall äfven jag träda på bans: sida, lika upprigtigt, som någon ledamot i underhuset (Stormande bifall). Jag anser tiden pu vara kommen, då hvarje statsman, hvilket parti han än må tillhöra, blott ban äger ett grand af klokhet och samvete, måste blifva angelägen att afgöra frågan om folketslifnärar de utan sammanblandning med partipolitiken (Bifall). Men besinne hvilken fruktansvärd ansvarighet denna fråga ådrager styrelsen! Man vill upprätthålla en lag, som åtagit sig att reglera tryggheten för brödtillgång åt folket. Sviker denna tillgång, så vänder sig folket mot styrelsen såsom uppbofvet dertill, och fordrar uppfyllandet af en borgen, som ingen regering i verlden, ingen mensklig myndighet bör ingå; så snart den ej är förmäten nog att vilja träda i Försynens stad och ställe (Högljudt bifall). Man säger att sir Robert 1 kväl har rågot vederlag i sigte för de stora jordägarne. Men jag varnar vårt possessionat-interesse, vår aristokrati, att icke påtvinga medelklassen och den industriella klassen en gr:nskning af beskattningssystemet; jag varnar dem för alla sidoblickar åt det hållet. : Onska de kanske, att närvarande förening en dag skall ärfvas af en annan, annorlunda inrättad och af annat skäl?... Må de då tvinga medelklassen och arbetsklassen att förstå huru dessa klasser blifvit bedragna och plundrade genom beskattning (Högljudt bifall): må de då göra begripligt för folket huru detta lands jordägare för 450 år sedan beröfvade suveränen sitt feodalvälde öfver: dem; medan: de sjelfva behöllo sitt välde öfver sina egha vasaller: Huru de till en början prutade med konungen, så att de i stället för 20 shilling slupgo med 4 sbilling i vasallafgift: huru de sedan genomdrefvo en lag, hvarigenom deras vasallafgift småningom försvann alldeles, under det att. deras jord småningom : förkofrades tiofaldt på vissa orter i Skottland och femfaldigt på många i Enogland, under det att grundskatten på deras åboer står qvåar vid samma böjd som för 450 år sedan: — om de tvinga oss att inse allt detta, och huru de bedrifvit, för att sjelfva undandraga sig. sina i lag grundade utskylder: huru de bedrifvit för att kunna utan. argifter öfverlåta från far till son sina jordegods, medan den arbetande klassen är underkastad utskylder och stämpelafgifter, innan hans barn kunna ärfva den ringa behållning han kunnat sammanskrapa med tålig flit och ibärdighet: huru de vidare hal från all beskattning, till statens förmån, undandragit sina arrendatorers hus, hästar, .hundar: om de tvinga oss alt skärskåda detta; så förklarar jag att de skola blifva ångerköpta! (Högljudda: bifallsrop). Jog varnar sir Robert Peel och aristokratien att icke tvinga oss till någon diskussion öfver landets bördor (Stormande bifallsrop). . . . . Men vi ha sagt, från första stunden, att. aldrig vi ärnat göra den mnärvarande frågan till någon ståndsfråga;. ;vi ha sagt tvärtom, att. vi kunde påräkna medverkan af.de bästa och mest-upplysta inom alla stånd. Vi vilia ej hafva någraståndstvister inom vårt land. Det är illa nog att vi, för vår konstitutionellal frihets skull, nödgas hafva partier; utan der kan vårt samhällsskick ej upprätthållas. Men vårt fel skall det aldrig blifva, om tvisten angående spannmålslagens upphäfvande skulle urarta till en tvist emellan medelklassen och den arbetande:klassen; å ena sidan, och de ärftliga lagstiftarne-å den andra (Högljudda bifallsrop). Vi ha vunnit på vår sida lord Morpetb, lord Radnor, lord Ducie, lord Kinnaird och många flera, bland andra Earl Gray, aristokratiens mest pröfvode kämpe; detta bevisar att frågan icke är en ståndsfråga, att vi icke befinna oss i strid med hela. jordaristokratien. En annan parlamentsledamot, Mr Brigth, stod upp att tala efter Cobden, undeft de mest enthusiastiska helsningsrop. Han berättade först! att han varit tillstädes vid möten af samma l syftning i Lancashire, Cheshire, Yorkshire, Nottingbamshire, Derbyshire, Gloucestershire, Staffordshire; Somersetsshire, Middlesex, och blifvit förvi-sad omvatt. den verksamhet möt spanmålstullen; som; nu mera alltjemt sprider sig kricg landet, vore af ingen vanlig beskaffenhet. Men, tillade han, oaktädt den förboppaing, som den bland mina vänner, hvilken sist yttrat sig, nyss uttryckte, eller att här icke är fråga om någon ståndstvist; är jag ej säker på att den ej redan blifvit en sådan, och jag tviflar att den kan få någon annan karakter. Jag anser denna rörelse vara de handlande och industriella klassernas emot Lorderna och de stora jordegodsens ägare (Hör! Hör! Hör!) På de sista femti åren har handeln gjort mycket för Englands folk. Foikmängden har ökats ansenligt; våra byar hafva blifvit köpingar och våra köpingar stora städer. Fabrikanternas och köpmännens då ännu föraktade klasser ha intagit en annan och helt olika samhällsställning, och de stora jordägarne finna nu, att i riket ges andra interessen att tazai betraktande, än dem de sjelfva så väl vårdat under sitt lagstiftningsbestyr. Under de vexlande skiftena af denna strid ha vi redan sett en något kraftlös och försvagad minister störtad, och nu se vi en annan i stoftet, hvilken hvar: och en tyckte väldig och trygg (Bifall). Både för folk och statsmän kunde det vara värdt att betrakta denna utgång och taga lärdom deraf. Hvad var det välsom störtade Whigministeren 1841, och Sir Robert Peel nu? (Hör! Hör! Hör!)lr Kan man ei på goda srunder försäkra att onan-!n