Article Image
Hat tablt: OM Hen vil få IM på CW DNDERFIPUSt
handlingssätt, utan mystifikationer, så skall äf-
ven jag träda på bans: sida, lika upprigtigt, som
någon ledamot i underhuset (Stormande bifall).
Jag anser tiden pu vara kommen, då hvarje
statsman, hvilket parti han än må tillhöra,
blott ban äger ett grand af klokhet och samvete,
måste blifva angelägen att afgöra frågan om fol-
ketslifnärar de utan sammanblandning med parti-
politiken (Bifall). Men besinne hvilken fruktans-
värd ansvarighet denna fråga ådrager styrelsen!
Man vill upprätthålla en lag, som åtagit sig att
reglera tryggheten för brödtillgång åt folket.
Sviker denna tillgång, så vänder sig folket mot
styrelsen såsom uppbofvet dertill, och fordrar
uppfyllandet af en borgen, som ingen regering
i verlden, ingen mensklig myndighet bör ingå;
så snart den ej är förmäten nog att vilja träda
i Försynens stad och ställe (Högljudt bifall).
Man säger att sir Robert 1 kväl har rågot ve-
derlag i sigte för de stora jordägarne. Men jag
varnar vårt possessionat-interesse, vår aristokrati,
att icke påtvinga medelklassen och den indu-
striella klassen en gr:nskning af beskattnings-
systemet; jag varnar dem för alla sidoblickar åt det
hållet. : Onska de kanske, att närvarande förening
en dag skall ärfvas af en annan, annorlunda
inrättad och af annat skäl?... Må de då tvinga
medelklassen och arbetsklassen att förstå huru
dessa klasser blifvit bedragna och plundrade
genom beskattning (Högljudt bifall): må de då
göra begripligt för folket huru detta lands jord-
ägare för 450 år sedan beröfvade suveränen
sitt feodalvälde öfver: dem; medan: de sjelfva
behöllo sitt välde öfver sina egha vasaller: Huru
de till en början prutade med konungen, så att
de i stället för 20 shilling slupgo med 4 sbil-
ling i vasallafgift: huru de sedan genomdrefvo
en lag, hvarigenom deras vasallafgift småningom
försvann alldeles, under det att. deras jord små-
ningom : förkofrades tiofaldt på vissa orter i
Skottland och femfaldigt på många i Enogland,
under det att grundskatten på deras åboer står
qvåar vid samma böjd som för 450 år sedan:
— om de tvinga oss att inse allt detta, och
huru de bedrifvit, för att sjelfva undandraga
sig. sina i lag grundade utskylder: huru de be-
drifvit för att kunna utan. argifter öfverlåta från
far till son sina jordegods, medan den arbetan-
de klassen är underkastad utskylder och stäm-
pelafgifter, innan hans barn kunna ärfva den
ringa behållning han kunnat sammanskrapa med
tålig flit och ibärdighet: huru de vidare hal
från all beskattning, till statens förmån, undan-
dragit sina arrendatorers hus, hästar, .hundar:
om de tvinga oss alt skärskåda detta; så för-
klarar jag att de skola blifva ångerköpta! (Hög-
ljudda: bifallsrop). Jog varnar sir Robert Peel
och aristokratien att icke tvinga oss till någon
diskussion öfver landets bördor (Stormande
bifallsrop). . . . . Men vi ha sagt, från första
stunden, att. aldrig vi ärnat göra den mnärva-
rande frågan till någon ståndsfråga;. ;vi ha sagt
tvärtom, att. vi kunde påräkna medverkan af.de
bästa och mest-upplysta inom alla stånd. Vi
vilia ej hafva någraståndstvister inom vårt land.
Det är illa nog att vi, för vår konstitutionellal
frihets skull, nödgas hafva partier; utan der
kan vårt samhällsskick ej upprätthållas. Men
vårt fel skall det aldrig blifva, om tvisten an-
gående spannmålslagens upphäfvande skulle ur-
arta till en tvist emellan medelklassen och den
arbetande:klassen; å ena sidan, och de ärftliga
lagstiftarne-å den andra (Högljudda bifallsrop).
Vi ha vunnit på vår sida lord Morpetb, lord
Radnor, lord Ducie, lord Kinnaird och många
flera, bland andra Earl Gray, aristokratiens mest
pröfvode kämpe; detta bevisar att frågan icke
är en ståndsfråga, att vi icke befinna oss i strid
med hela. jordaristokratien.
En annan parlamentsledamot, Mr Brigth, stod
upp att tala efter Cobden, undeft de mest en-
thusiastiska helsningsrop. Han berättade först!
att han varit tillstädes vid möten af samma l
syftning i Lancashire, Cheshire, Yorkshire, Not-
tingbamshire, Derbyshire, Gloucestershire, Staf-
fordshire; Somersetsshire, Middlesex, och blif-
vit förvi-sad omvatt. den verksamhet möt span-
målstullen; som; nu mera alltjemt sprider sig
kricg landet, vore af ingen vanlig beskaffenhet.
Men, tillade han, oaktädt den förboppaing,
som den bland mina vänner, hvilken sist yttrat
sig, nyss uttryckte, eller att här icke är fråga
om någon ståndstvist; är jag ej säker på att
den ej redan blifvit en sådan, och jag tviflar att
den kan få någon annan karakter. Jag anser
denna rörelse vara de handlande och industri-
ella klassernas emot Lorderna och de stora
jordegodsens ägare (Hör! Hör! Hör!) På de si-
sta femti åren har handeln gjort mycket för
Englands folk. Foikmängden har ökats ansen-
ligt; våra byar hafva blifvit köpingar och våra
köpingar stora städer. Fabrikanternas och köp-
männens då ännu föraktade klasser ha intagit
en annan och helt olika samhällsställning, och
de stora jordägarne finna nu, att i riket ges
andra interessen att tazai betraktande, än dem
de sjelfva så väl vårdat under sitt lagstiftnings-
bestyr. Under de vexlande skiftena af denna
strid ha vi redan sett en något kraftlös och
försvagad minister störtad, och nu se vi en
annan i stoftet, hvilken hvar: och en tyckte
väldig och trygg (Bifall). Både för folk och
statsmän kunde det vara värdt att betrakta
denna utgång och taga lärdom deraf. Hvad
var det välsom störtade Whigministeren 1841,
och Sir Robert Peel nu? (Hör! Hör! Hör!)lr
Kan man ei på goda srunder försäkra att onan-!n
Thumbnail