finnas,så att bron får tycke af en fornåldrig domkyrka, hvilände på Kvalf, under hvilka skeppen segla. — EN UTMÄRKT SNABBLÖPARE. Egaren af värdshuset Nordstjernan i Slough hade för en tid sedan slagit vad med en jägare i Windsor om en betydlig summa, att han skulie änskaffa en person, som kunde springa 44 engelska ( 47Y, svenska) mil på en timma. Sedan värdshusvärden lyckats förmå en i England mycket bekant snabblöpare, Maxfield, att försöka detta, egde löpningen rum d. 27 sistl. Nov., på en vägsträcka af 4 mils längd. Löparen måste således göra tio vändningar, hvilket ailtid anses ofördelaktigt, men han vann likväl vadet åt värdshusvärden, ty han tillryggalade den bestämda vägen på 17 sekunder mindre än en timma. — Semme man har en gång förut sprungit 20 engelska mil (3V; svenska) på 4 timma 58 minuter och 530 sekunder. . — I grefskapet Hertfordshire i England finnas de största törnrosplanteringar i verlden; de intaga en yta af åttio tunnland, och man räknar icke mindre än 2000 species af denna blommornas drottning. Dessa blemstergårdar tillhöra privatpersoner, som uteslutande sysselsätta sig med törnrosodling. Man kan icke tänka sig något herrligare, än dessa plantager med sina millioner blommor i Juni och Juli månader. — MorD AF svarTsjJeKA. Uti Teses i Frankrike bodde en spanior, Jose de la Torre, tillika med sin älskarinna, Manuela. De hade lefvat tillsammans några månader i fullkomlig enighet, då oförmodadt, en dag i sistl. November månad, deras grannar uppskrämdes af häftiga ångestrop utaf en qvinlig röst, hvilka inom kort afbrötos och tystades med tvenne skott. Det var Jose de la Torre, som först dödat sin älskarinna och derpå sökt taga lifvet af sig sjelf. Detta sodnare lyckades likväl icke, utan segan han först skjutit sig i ansigtet och derpå gjort ett försök att skära af sig halsen, greps han af folk, som skyndade till. Sedan han under någon tid undergått läkarevård, inställdes han ändtligen i förra månaden inför domstolen, ännu sjuk, med hufvud och hals omlindade med bandager. Hans bekännelse var kort och bestämd. Jag älskade Manuela, sade han, så högt som man möjligen kan älska någon. Jag har älskat henne så bögt, att jag dödat henne. Frågen alla, om jag icke, för att behaga henne, visat henne den ömmeste uppmärksamhet, om icke stadens skönaste frukter voro för henne, om hon icke fick -välja framör överkommendanten . .. Vi hafva lefvat två månader tillsammans; den första månaden var hoa trogen; den andra månaden hade jag mina misstankar och jag tofvade henne att, i:a! kon bedrog mig, skulle vi dö begge två, hon först och jag sedan. Samma dig jag dödade henne, köpte jag pistolerna och laddade dem, utan afsigt att döda henne hvarken den dagen eller den miånaden. Men då jag kom hem, fick jag se hennos gamla äskare och märkte att singen var i oordning . . . och jag höll mitt löfte, som jag gifvit Manuela, eftersom jag älskade henne så mycket. Men då jag dödat henne, kände jag att min hand darrade och jag kunde endast såra mig sjelf; jag försökte sedan ta lifvet af mig med en rakknif... Vittnesmålen bekräftade hans uppgifter. Yedan han aflossat skottet mot sig sjelf, utan att döden följde, hade han sprungit till en barberare och till-gripit en rakknif, och sedan han äterkommit på sin kammare, hade han med rakknifven försökt sköra af sig ha!sen. Då man gripit honom. hade sig i hufvudet oc Wahänder, för att hindra hoårs fängelse. ocEe han gjort — HEKLAS UTBROTT fortfor, enligt de sista underrätte!serna från Island, och hade till och med ökats fruktansvärdt. På hela två mi!s afstånd från berget flöt iavan milsbred, och fyllde fordna dalar, om 40 till 50 fots djup. — Följande lilla godbit lärer blifvit ur pläst i en finsk kyrka: Sedan vi nu, Gudi lof, genom svenska regeringens misstag, biifvit ryssar och kommjt til fredliga tänkesätt, så anmanas ånnetto och Toitkala bycmäns svin att icke göra åverkan på Hojala egendoms område; i annat fall stämmer och skjuter jig. . Armfelt. — DE OBJUDNA CLAQUEURERNA. En alton, helt nyligen, ble? Dircktörn för Opera comique i Paris ytterst bestört vid ett stormande bifall åt en aktör hvars lönevilkor han ärnade nedpruta. Hastigt mu han efterskicka den beryktade applådissements-entreprenören, för att förehålla honom ctt sjikt ofog. Hvad skall det betyda, min herre? — frågade han i hotande ton — har väl jag befallt er att applådera i afton på det der viset? — ,Också var det hvarken jag eller de minav — svarade claqueurchefen — himlen bevare oss för sådant! Jag bedyrar att det var ingen annan än de der dumhufyudena, com betala, (les imbecil!es de pavantes). RE (Insändt.) THAT ÄArHA fARÅnRnAnRA LA lea.