Article Image
finnas,så att bron får tycke af en fornåldrig dom-
kyrka, hvilände på Kvalf, under hvilka skeppen segla.
— EN UTMÄRKT SNABBLÖPARE. Egaren af
värdshuset Nordstjernan i Slough hade för en tid
sedan slagit vad med en jägare i Windsor om en
betydlig summa, att han skulie änskaffa en person,
som kunde springa 44 engelska ( 47Y, svenska)
mil på en timma. Sedan värdshusvärden lyckats
förmå en i England mycket bekant snabblöpare,
Maxfield, att försöka detta, egde löpningen rum d.
27 sistl. Nov., på en vägsträcka af 4 mils längd.
Löparen måste således göra tio vändningar, hvil-
ket ailtid anses ofördelaktigt, men han vann lik-
väl vadet åt värdshusvärden, ty han tillryggalade
den bestämda vägen på 17 sekunder mindre än en
timma. — Semme man har en gång förut sprungit
20 engelska mil (3V; svenska) på 4 timma 58 mi-
nuter och 530 sekunder. .
— I grefskapet Hertfordshire i England fin-
nas de största törnrosplanteringar i verlden; de
intaga en yta af åttio tunnland, och man räknar
icke mindre än 2000 species af denna blommor-
nas drottning. Dessa blemstergårdar tillhöra pri-
vatpersoner, som uteslutande sysselsätta sig med
törnrosodling. Man kan icke tänka sig något herr-
ligare, än dessa plantager med sina millioner blom-
mor i Juni och Juli månader.
— MorD AF svarTsjJeKA. Uti Teses i Frank-
rike bodde en spanior, Jose de la Torre, tillika
med sin älskarinna, Manuela. De hade lefvat till-
sammans några månader i fullkomlig enighet, då
oförmodadt, en dag i sistl. November månad, de-
ras grannar uppskrämdes af häftiga ångestrop utaf
en qvinlig röst, hvilka inom kort afbrötos och
tystades med tvenne skott. Det var Jose de la
Torre, som först dödat sin älskarinna och derpå
sökt taga lifvet af sig sjelf. Detta sodnare lycka-
des likväl icke, utan segan han först skjutit sig i
ansigtet och derpå gjort ett försök att skära af
sig halsen, greps han af folk, som skyndade till.
Sedan han under någon tid undergått läkarevård,
inställdes han ändtligen i förra månaden inför dom-
stolen, ännu sjuk, med hufvud och hals omlindade
med bandager. Hans bekännelse var kort och be-
stämd.
Jag älskade Manuela, sade han, så högt som
man möjligen kan älska någon. Jag har älskat
henne så bögt, att jag dödat henne. Frågen alla,
om jag icke, för att behaga henne, visat henne
den ömmeste uppmärksamhet, om icke stadens skö-
naste frukter voro för henne, om hon icke fick
-välja framör överkommendanten . .. Vi hafva
lefvat två månader tillsammans; den första måna-
den var hoa trogen; den andra månaden hade jag
mina misstankar och jag tofvade henne att, i:a!
kon bedrog mig, skulle vi dö begge två, hon först
och jag sedan. Samma dig jag dödade henne,
köpte jag pistolerna och laddade dem, utan afsigt
att döda henne hvarken den dagen eller den miå-
naden. Men då jag kom hem, fick jag se hennos
gamla äskare och märkte att singen var i oord-
ning . . . och jag höll mitt löfte, som jag gifvit
Manuela, eftersom jag älskade henne så mycket.
Men då jag dödat henne, kände jag att min hand
darrade och jag kunde endast såra mig sjelf; jag
försökte sedan ta lifvet af mig med en rakknif...
Vittnesmålen bekräftade hans uppgifter. Yedan
han aflossat skottet mot sig sjelf, utan att döden
följde, hade han sprungit till en barberare och till--
gripit en rakknif, och sedan han äterkommit på
sin kammare, hade han med rakknifven försökt
sköra af sig ha!sen. Då man gripit honom. hade
sig i hufvudet oc Wahänder, för att hindra ho-
års fängelse. - ocEe han gjort
— HEKLAS UTBROTT fortfor, enligt de sista
underrätte!serna från Island, och hade till och med
ökats fruktansvärdt. På hela två mi!s afstånd från
berget flöt iavan milsbred, och fyllde fordna dalar,
om 40 till 50 fots djup.
— Följande lilla godbit lärer blifvit ur pläst
i en finsk kyrka: Sedan vi nu, Gudi lof, genom
svenska regeringens misstag, biifvit ryssar och
kommjt til fredliga tänkesätt, så anmanas ånnetto
och Toitkala bycmäns svin att icke göra åverkan
på Hojala egendoms område; i annat fall stämmer
och skjuter jig. . Armfelt.
— DE OBJUDNA CLAQUEURERNA. En alton, helt
nyligen, ble? Dircktörn för Opera comique i Paris
ytterst bestört vid ett stormande bifall åt en aktör
hvars lönevilkor han ärnade nedpruta. Hastigt mu
han efterskicka den beryktade applådissements-en-
treprenören, för att förehålla honom ctt sjikt ofog.
Hvad skall det betyda, min herre? — frågade
han i hotande ton — har väl jag befallt er att
applådera i afton på det der viset? — ,Också
var det hvarken jag eller de minav — svarade
claqueurchefen — himlen bevare oss för sådant!
Jag bedyrar att det var ingen annan än de der
dumhufyudena, com betala, (les imbecil!es de pa-
vantes).
RE
(Insändt.)
THAT ÄArHA fARÅnRnAnRA LA lea.
Thumbnail