Ånn
tog vägen till förstad.n S.t D:ns med säkra
och lätta ste7.
— Jag skall betala mina begge biljardspelare
och jag skall begära revange, som de icke kun-
na neka mig; jag skall liqvidera Grossons räk-
ning och han skall få smaka mitt ridspö, och
svärmor Amelin skall följa med till Saint-Cloud.
Uppfylld af dessa och dylika föresatser an-
kom han till porten af ett blygsamt hotel garni,
der han bebodde en kammare fem trappor upp:
Förstaden Saint Denis, bebodd af idoga arbe-
tare, genomkorsas redan i gryningen af träd-
gårdsmästarekärror; man är tidig af sig i detta
qvarter. Ehuru klockan knappt var fyra på
morgonen, fann likväl Gideon hotellets portvak-
tare sopande trappstegen; det var en gammal
soldat, som höll mycket af den unge hyresgä-
sten, alli under det ban gjorde narr af hans
mustacier och:så mycket möjligt var upprätt-
höll hans kredit hos värdinnan.
— Aha! abal det är ni, herr Gideon! vi
komma tidigt hem i dag; det ser ut som ni
tillbragt natten i arbete på kontoret . . Men
vänta hr Gideon, vi ha en knorr på våra mu-
tacher . . . vi måste vrida opp dem ... och
rocken sen . . . jo den behöfver minsann pi-
skas och det med besked . . . dam! ni skall
bli nöjd, hr Gideon, för sista gången.
— För sista gången . . . hvad menar du med
det, Jerome?
— Jog ville säga, att frun är fårdig att säga
upp er och byra ut er kammare åt en liten
linnesömmerska, emedan, ser ni herr Gideon,
runtimren äro vanligen mera stilla af sig och
i synnerhet mer ordentliga,