Ånn tog vägen till förstad.n S.t D:ns med säkra och lätta ste7. — Jag skall betala mina begge biljardspelare och jag skall begära revange, som de icke kunna neka mig; jag skall liqvidera Grossons räkning och han skall få smaka mitt ridspö, och svärmor Amelin skall följa med till Saint-Cloud. Uppfylld af dessa och dylika föresatser ankom han till porten af ett blygsamt hotel garni, der han bebodde en kammare fem trappor upp: Förstaden Saint Denis, bebodd af idoga arbetare, genomkorsas redan i gryningen af trädgårdsmästarekärror; man är tidig af sig i detta qvarter. Ehuru klockan knappt var fyra på morgonen, fann likväl Gideon hotellets portvaktare sopande trappstegen; det var en gammal soldat, som höll mycket af den unge hyresgästen, alli under det ban gjorde narr af hans mustacier och:så mycket möjligt var upprätthöll hans kredit hos värdinnan. — Aha! abal det är ni, herr Gideon! vi komma tidigt hem i dag; det ser ut som ni tillbragt natten i arbete på kontoret . . Men vänta hr Gideon, vi ha en knorr på våra mutacher . . . vi måste vrida opp dem ... och rocken sen . . . jo den behöfver minsann piskas och det med besked . . . dam! ni skall bli nöjd, hr Gideon, för sista gången. — För sista gången . . . hvad menar du med det, Jerome? — Jog ville säga, att frun är fårdig att säga upp er och byra ut er kammare åt en liten linnesömmerska, emedan, ser ni herr Gideon, runtimren äro vanligen mera stilla af sig och i synnerhet mer ordentliga,