som blinkade vid dörren; om den eller några
borgare gjort motstånd mot ett laglöst våld,
om folket i rättvis harm gjort gemensam sak
med dem! Skulle man då i Mannheim fått
Leipzigs blodscener? Eller vill man rent af
uppreta borgarena mot regeringen? Ar det
dertill militärstyrkan och styrelsemakten äro
bestämda ?
Hr W. öfvergick till händelsen i Heidelberg.
Der blef, sade han, styrelsen för en stiftelse
förbuden att samlas, för att aflägga den årliga
redogörelsen. Der straffades valmännen med
böter, för det de reste inistaden på en med gran-
ris utsirad vagn, och två hvitklädda gossar, som
sutto framtill med röda och gula fanor, hotade
amed inspärrning. Man visste att dessa valmän
röstade med de liberala. Der blef en man
utan undersökning kastad i fängelse, på en lös
uppgift att han hotat annan med en pistol, o-
aktadt icke ett ord i hela saken var sannt; mot
mannens son, som, uppbragt öfver fadrens be-
handling, inlemnade en klagoskrift, anställde
man process för det han nyttjat för starka ut-
tryck. Der blef en man, för det han utdelat
en flygskrift, med hvilken intet ondt blef
funnet, ; emot lag och rätt dömd till 8 dagars
fängelse. Hur står det till med borgerliga fri-
heten under en sidan polisstyrelse, isynnerhet
då den offentliga makten blir allt fräckare, cch
ingen vågar öppet tadla dylika tilltag. Det är
icke värdt att tala om appellen till de öfre
myndigheterna, då dessa taga de lägre under
armarne och merendels gifva borgaren orätt.
Hvad kan man väl vänta af dessa myndigheter
i valtvister, der embetsmännen taga parti och
skola döma öfver sina politiska: motståndares
besvär, och detta i ett ögonblickj, då till och
med kommunal-embetsmännen väljas efter sin
politiska färg? Der sitta de herrar embets-
män, som vi äro vana att träffa i det fiendt-
liga lägret. Men äfven utsigten till militärisk
exekution och upprorsakten fattades icke i Hei-
delberg; Mannheimerscenen skulle der förnyas,
om än efter förminskad skala. Då på högre
befallning valkommissionen och främst dess ord-
förande antyddes att uppvisa valsedlarna, så ho-
tades de icke blott med det skarpt utrustade
gensdarmeriet, utan äfven med regementer från
Mannheim. Militärpolis och en polisembetsman
med upprorsakten inträdde i rådsrummet, der
borgmästaren satt i all frid med sina rådmän.
Intet spår af uppror i salen, ingen folksamling på
gatan. I stället att annorstädes militirmakten
hålles aflignad från valförrättningarne, drog man
här fram med gensdarmeriet och upprorsakten,
och veten J mot hvem? Mot hvem? Mot den
åldrige Winters ärevördiga hufvud (djup rö-
relse).
Tron ej, M. H., att min framställning af
dessa misstag härleder sig från minsta retade
sinnesstämning å min sida. Nej, M. H., ge-
nom dem gör jag, i min egenskap af I:beral,
en verklig vinst, likasom alla liberala, och li-
beralismen öfver hufvud; vår sak äger ej bättre
befrämjare än Hrr von Blittersdorff, von Uria,
Men för regeringen kan tue förut ministeriella
annat än högst äfventyrligt, att hennes egna em-
betsmän väcka missnöje mot henne, cch låta
henne synas i en grundlagsvidrig, förhatlig el-
ler till och med löjlig ställning. Denna miss-
gynnande tankå, alstrad genom embetsmän, lika
auktoriteterna i Heidelberg, förstärkes ytterli-
gare, när man upptäcker att de öfverallt lemna
utan minsta anmärkning hvad som verkligen
motverkar den moraliska aktningen för styrel-
sen och skadar medborgarens moralitet; ja,
än värre, när de oftast synas befrämja och gyn-
na det. J veten, att knappast något val kom-
mer i fråga bland oss, utan att åtföljas af ryk-
ten om löften och hotelser, oförenliga med
rättskänsla cch grundlag, — hotelser och löften
om befordringar och afsättningar, om väganlägg-
ningshjelp, om utnämningar till underordnade
platser vid embetsverk och domstolar, — och
att för dessa förespeglingar beskyllas högt upp-
satta personer. Det vore väl styrelsens heli-
gaste pligt alt, såsom smädelser emot thronens
eller embetsmäns heder, låta åtala och bestraffa
så skändliga rykten. Hundratals andra genom
polisinqvisition och åklagaremakt påbegynta pro-
cesser kunde lämpligen få förfalla; hvaremot
ett eller annat åtal af förstnämnda slag skulle
blifva oberäkneligt välgörande och undanrödja
hela denna hädelse. Men, så som förhållandet
nu är, stadnar den qvar; mången medborgare
tror på styrelsens oredlighet och låter skräma
eller muta sig, i tanka att sålunda icke mot-
sätta sig hennes åsigter.
Tillåten mig slutligen vidröra den bedröfliga
hätskhet och förföljelseanda, som statspolisen
såtit komma sig till last. i afcaenda nå Joan