VVD Db Mmmm
bli annorlunda, men jag fortfar att påstå, at
pi är starkare spelare än någon af dem.
— Nå väl min herre, sade Gideon, hvar
egenkärlek var smickrad genom dessa loford
det borde de närvarande hafva medgifvit.
— Ja, min herre, man har varit orättvi
emot er.
— Spelar ni biljard? frågade Gideon.
— Åja, på min tid spelade jag med en viss
force, men aldrig har jag förtjenat jemföras med
er; imedlertid har ni förlorat niohundra francs,
hvilket är en ofantlig summa för en man vid
er ålder.
— Ack! svarade Gideon, som halfruset gjort
öppenhjertlig, och som för öfrigt lik en drunk-
nande fästade sig vid de mest osannolika för-
hoppningar; ack, om det ändå inte vore mer
än detta!
Aha, det var en annan sak... sade den
okände; men detta brådskar mest. Ni har för-
bundit er att i morgon betala sjuhundrafemti
francs, om jag hörde rätt; ni eger förmodligen
den summan hemma hos er?
— Jag eger icke en sou.
— Det var rasande, efter som dessa herrar
ändå spelat ärligt spel och ni vet att spelskuld
är hedersskuld.
— Jag skall ge dem min skuldsedel, svarade
Gideon, och de få vänta liksom de andra.
— Men er far skall säkert hjelpa er. ...
— Min far är död och min mor också; jag
är ensam i verlden, jag har vänner, som nära
nog äro i samma omständigheter som jag sjelf,
och jag är skyldig fyra tusen francs; — se der
mitt debet och credit... tjenare min herre!
— Nej, dröj ett ögonblick, min herre, dröj
bara ett ögonblick, sade den okände, vi kunna
ju arrangera det der.
Gideon, som redan vändt af till förstaden S:t
Denis, der han bodde, vände nu om och rär-