Jag kom fitet för sent. Då jag hunnit till torget S:t Sulpice hade de studerande redan varit hos Quinet och en afdelning af de återvändande drog just förbi det stora prest-seminarium och ropade pereant för jesuiterna och deras be:skyddare. En mängd nyfikne följde den vandrande ungdomen, men många misstänkta personer, i långa öfverrockar och starka knölpåkar, trängde fram ibland publiken och höllo besynnerliga, upphetsande tal. Det ärade publicam, som just icke numer finner smak för upplopp, och i synnerhet arbetarne, som visligen afsvurit att slåss för andra interessen än sina egna, visade intet annat deltagande än nyfikenbetens, och studenternas manifestationer fann lika litet återklang, som köpmännens provokationer. På detia sätt böljade hela folkmängden efter studenterna till torget der medicinska skolan är belägen. Här uppträdde den beväpnade makten, i skicket af en poliskommissarius och en mängd stadssergeanter samt en stark afdelning municipalgarde till fot och till. häst. -Trop tard! il est trop tard! (för senty,) ropade studenterna, med jublande hånskratt, och sökte sprida sig åt alla båll; men trängseln gjorde a!t de icke kunde lätt komma igenom folkmassan. Imedlertid gjorde poliskommissarien den i lagen föreskrifoe anmaningen att skingras,, hvilken likväl blott de närstående kunde höra. En student, som var mera upprymd än de andre, gjorde en hånande grimace mot flygelmannen vid-municipalgardet till häst. Denne spränger fram mot honom; men med ett dundrande tillbaka i ledet,, visar den befälhafvande officeren honom åter till sin plats. Imedlertid hade redan på andra sidan slagsmål börjat mellan studenterna och polisen, som ville arrestera en student; förvirringen blef allmän; skrik, rop, hugg, skratt, ljödo om hvartannat; infanteriet och kavalleriet anryckte med långsamma steg och torget blef rensadt. Äfven jag tänkte nu på att gå bort, och närmade mig ett hus för att gå in, då i samma ögonblick två starka näfvar gripa mig vid skfldrorne och ett restez monsieur!n ljöd i örona. Jag såg mig om; det var en stadssergeant som -lagdt sin legala hand på mig. Här gällde det att hafva presence despritn. Jag bor här i huset och skulle just gå in der, sade jag så lugnt jag förmådde. — Det är icke sannt, ni är äfven en af de usle orolighetsstiftarne,, sade sergeanten. En liten krets hade straxt bildat sig rundtomkring oss, framför husets. dörr, men vid sådana tillfällen visa fransmännen alltid hela sin karakter. Portvaktaren, som stod i porten och aldrig tade sett mig, sade helt trofast: Ja, herrn bor här och Törst Ju ut. — Här är nyckeln till herrns : scen. pj ig en och blif hemma !) Nägra batsvande mig 4 samma gång: Oui, oui, monsieur est sorti a linstant meåmel och på grund af dessa oväntade vittnen och det på andra sidan torget tilltagande buller, släppte sergeanten mig och störtade in i hopen för att söka något annat byte. Portvaktaren och hans hustru drog mig derpå in i huset och stängde dörren, och en timma derefter gick jag ut derifrån. På quaien mötte jag de arresterade; de voro öfver tjugu till antalet, och fördes under stark betäckning parvis till fängelset; de fleste blödde och deras kläder voro smutsige och sönderrifne. Jag tackade Himlen för att jag sluppit för så godt köp. Min sergeant var äfven ibland eskorten; och jag vände öfver bron till Cite. Besynnerliga betraktelser uppstodo hos mig. Då restaurationen gjorde slut på professorerna Guizots, Villemains, Cousins och andras föreläsningar, utförde studenterna alldeles lika sådana demonstrationer, och den nuvarande presidenten i deputerade-kammaren var med en knölpåk i högra handen och en hvit räsduk bunden om venstra armen, såsom ett igenkänningstecken, i spetsen för orgstiftarne,. Sedan ; den tiden äro dessa professorer blifne ministrar, de dåvarande studenter hafva blifvit deputerade, kgl. prokuratorer, 0. s. v., och nu fördöma desse de nuvarande professorer och studenter. Hvem ansvarar oss för, att händelsernas gång icke ännu kan taga ew sådan vändning, att Quinet blifver minister och stänger till andra proessorers lärosalar, ech att de nu såsom arrestanter förde studenterna blifva deputerade och höga embetsmän, som då dundra mot fredsförstörarne och upprorsstiftarne,. Hvad vi se i dag kunna vi få se i morgon: man säger beständiot. att verl