Jag kom fitet för sent. Då jag hunnit till tor-
get S:t Sulpice hade de studerande redan varit
hos Quinet och en afdelning af de återvändande
drog just förbi det stora prest-seminarium och
ropade pereant för jesuiterna och deras be-
:skyddare. En mängd nyfikne följde den van-
drande ungdomen, men många misstänkta per-
soner, i långa öfverrockar och starka knöl-
påkar, trängde fram ibland publiken och höllo
besynnerliga, upphetsande tal. Det ärade pu-
blicam, som just icke numer finner smak för
upplopp, och i synnerhet arbetarne, som vis-
ligen afsvurit att slåss för andra interessen än
sina egna, visade intet annat deltagande än ny-
fikenbetens, och studenternas manifestationer
fann lika litet återklang, som köpmännens pro-
vokationer. På detia sätt böljade hela folk-
mängden efter studenterna till torget der me-
dicinska skolan är belägen. Här uppträdde den
beväpnade makten, i skicket af en poliskom-
missarius och en mängd stadssergeanter samt
en stark afdelning municipalgarde till fot och
till. häst. -Trop tard! il est trop tard! (för
senty,) ropade studenterna, med jublande hån-
skratt, och sökte sprida sig åt alla båll; men
trängseln gjorde a!t de icke kunde lätt komma
igenom folkmassan. Imedlertid gjorde polis-
kommissarien den i lagen föreskrifoe anmanin-
gen att skingras,, hvilken likväl blott de när-
stående kunde höra. En student, som var mera
upprymd än de andre, gjorde en hånande gri-
mace mot flygelmannen vid-municipalgardet
till häst. Denne spränger fram mot honom;
men med ett dundrande tillbaka i ledet,, vi-
sar den befälhafvande officeren honom åter till
sin plats. Imedlertid hade redan på andra si-
dan slagsmål börjat mellan studenterna och po-
lisen, som ville arrestera en student; förvirrin-
gen blef allmän; skrik, rop, hugg, skratt, ljödo
om hvartannat; infanteriet och kavalleriet an-
ryckte med långsamma steg och torget blef
rensadt. Äfven jag tänkte nu på att gå bort,
och närmade mig ett hus för att gå in, då i
samma ögonblick två starka näfvar gripa mig
vid skfldrorne och ett restez monsieur!n ljöd
i örona. Jag såg mig om; det var en stads-
sergeant som -lagdt sin legala hand på mig.
Här gällde det att hafva presence despritn.
Jag bor här i huset och skulle just gå in
der, sade jag så lugnt jag förmådde. — Det
är icke sannt, ni är äfven en af de usle oro-
lighetsstiftarne,, sade sergeanten. En liten krets
hade straxt bildat sig rundtomkring oss, fram-
för husets. dörr, men vid sådana tillfällen visa
fransmännen alltid hela sin karakter. Portvak-
taren, som stod i porten och aldrig tade sett
mig, sade helt trofast: Ja, herrn bor här och
Törst Ju ut. — Här är nyckeln till herrns
: scen. pj ig en
och blif hemma !) Nägra batsvande mig 4
samma gång: Oui, oui, monsieur est sorti a
linstant meåmel och på grund af dessa ovän-
tade vittnen och det på andra sidan torget till-
tagande buller, släppte sergeanten mig och stör-
tade in i hopen för att söka något annat byte.
Portvaktaren och hans hustru drog mig derpå
in i huset och stängde dörren, och en timma
derefter gick jag ut derifrån. På quaien mötte
jag de arresterade; de voro öfver tjugu till an-
talet, och fördes under stark betäckning parvis
till fängelset; de fleste blödde och deras klä-
der voro smutsige och sönderrifne. Jag tac-
kade Himlen för att jag sluppit för så godt köp.
Min sergeant var äfven ibland eskorten; och
jag vände öfver bron till Cite.
Besynnerliga betraktelser uppstodo hos mig.
Då restaurationen gjorde slut på professorerna
Guizots, Villemains, Cousins och andras före-
läsningar, utförde studenterna alldeles lika så-
dana demonstrationer, och den nuvarande pre-
sidenten i deputerade-kammaren var med en
knölpåk i högra handen och en hvit räsduk
bunden om venstra armen, såsom ett igenkän-
ningstecken, i spetsen för orgstiftarne,. Sedan ;
den tiden äro dessa professorer blifne ministrar,
de dåvarande studenter hafva blifvit deputerade,
kgl. prokuratorer, 0. s. v., och nu fördöma desse
de nuvarande professorer och studenter. Hvem
ansvarar oss för, att händelsernas gång icke ännu
kan taga ew sådan vändning, att Quinet blifver
minister och stänger till andra proessorers lä-
rosalar, ech att de nu såsom arrestanter förde
studenterna blifva deputerade och höga embets-
män, som då dundra mot fredsförstörarne och
upprorsstiftarne,. Hvad vi se i dag kunna vi
få se i morgon: man säger beständiot. att verl-