FÖRÄNDRAD, OCH LIKVÄL DENSAMMA.
(Efter engelskan.)
Det gifves folk, som trör att vett och kunska-
per utgöra lycka; vi tro det icke. Om en man
än besitter all verldens lärdom och har fått ko-
nung Salomos visdom i arf, så är och blir han
dock aldrig så lycklig, som den enfaldige, som
den på förståndet blinde. Ja, ovetenheten är den
sapna lycksaligbeten. Till hvad nytta och gagn
är det väl, att man lär sig att genomskåda verl-
dens useihet och falskbet? Gubben ser den be-
dröfliga sanningen och känner sig olycklig, yng-
lingen tillsluter ögonen och är tillfreds; erfaren-
het är illusionernas graf, oerfarenhet är hopp.
Det är derföre visserligen långt bättre att vara
en ung tok än en gammal vis man.
Det är i allmänhet brukligt att introducera
hje:ten och bjeltinnan i en berättelse med loftal
och beröm. Vi se oss icke i stånd att följa denna
sedvana, ty vår hjelte och bjeltinna vöro verkliga
ignoranter; det skulle icke vara möjligt att upp
rikna deras utmärkta egenskaper och talanger,
ty, uppriktigt sagdt, egde de knappt någon; de
förstodo lvarken utländska språk eller musik, de
voro hvarken målare eller poeter; de hade aldrig
haft den ringaste bekantskap med någon af mu-
serna, de kände icke mer till böcker än mannen
i månan. Men månan sjelf hade de visserligen
talat med, på det sättet neml., att de i åtskilliga
år haft den vanan att vandra omkring tillsam-
man och stirra upp mot nattbimmelens bieka
drottning och kalla henne till vittne på minga
saker, såsom att de evigt skulle älska hvarandra
af mer än sitt hela hjerta och hela själ; d v.
det unga paret drog vexlar på den tillkommande
himmelen, hvars solida bank städse är fylld med
kärlek, och så okunniga voro de enfaldiga stack-
Tarne om lifvet; förnuftiga förrättningar, att de
accepterade slika vexlar, utan att hysa minsta
tvifvel om att de ju hade fullgod säkerhet för
både kapital och ränta.
Liksom de icke voro etheriska väsenden eller
Poetiska varelser, men folk som åt och drack,
gick på två ben och talade, skrattade och grät,
kort sagdt voro mycket verkliga och prosaiska
menriskor, så hade de också mycket prosaiska
namn: flickan hette Susanna Abererombie och:
ungersvennen hette Gilbert Ramsay.
Hvad det är ljuft avt sofva och drömma be-