Article Image
FÖRÄNDRAD, OCH LIKVÄL DENSAMMA. (Efter engelskan.) Det gifves folk, som trör att vett och kunskaper utgöra lycka; vi tro det icke. Om en man än besitter all verldens lärdom och har fått konung Salomos visdom i arf, så är och blir han dock aldrig så lycklig, som den enfaldige, som den på förståndet blinde. Ja, ovetenheten är den sapna lycksaligbeten. Till hvad nytta och gagn är det väl, att man lär sig att genomskåda verldens useihet och falskbet? Gubben ser den bedröfliga sanningen och känner sig olycklig, ynglingen tillsluter ögonen och är tillfreds; erfarenhet är illusionernas graf, oerfarenhet är hopp. Det är derföre visserligen långt bättre att vara en ung tok än en gammal vis man. Det är i allmänhet brukligt att introducera hje:ten och bjeltinnan i en berättelse med loftal och beröm. Vi se oss icke i stånd att följa denna sedvana, ty vår hjelte och bjeltinna vöro verkliga ignoranter; det skulle icke vara möjligt att upp rikna deras utmärkta egenskaper och talanger, ty, uppriktigt sagdt, egde de knappt någon; de förstodo lvarken utländska språk eller musik, de voro hvarken målare eller poeter; de hade aldrig haft den ringaste bekantskap med någon af muserna, de kände icke mer till böcker än mannen i månan. Men månan sjelf hade de visserligen talat med, på det sättet neml., att de i åtskilliga år haft den vanan att vandra omkring tillsamman och stirra upp mot nattbimmelens bieka drottning och kalla henne till vittne på minga saker, såsom att de evigt skulle älska hvarandra af mer än sitt hela hjerta och hela själ; d v. det unga paret drog vexlar på den tillkommande himmelen, hvars solida bank städse är fylld med kärlek, och så okunniga voro de enfaldiga stackTarne om lifvet; förnuftiga förrättningar, att de accepterade slika vexlar, utan att hysa minsta tvifvel om att de ju hade fullgod säkerhet för både kapital och ränta. Liksom de icke voro etheriska väsenden eller Poetiska varelser, men folk som åt och drack, gick på två ben och talade, skrattade och grät, kort sagdt voro mycket verkliga och prosaiska menriskor, så hade de också mycket prosaiska namn: flickan hette Susanna Abererombie och: ungersvennen hette Gilbert Ramsay. Hvad det är ljuft avt sofva och drömma be

24 december 1845, sida 2

Thumbnail