BOEHANDELS-BULLETIN. Hr P. 0. Almströms Handelsvaru-kännedon är ett temligen vidlyftigt verk (634 sidor 8:0), til grund hvarför, enligt förf:s uppgift, ligga Schiecbes Universal-Lexikon der Handelswissenschaftenp, Courtins,Technologischmerkantilischer GeschäftsHandbuchp, Dictionnaire du Commercant, Mac Cullochs Dictionary of Commercep o. s. v., jemte hos härvarande embetsverk och embetsmän hemtade upplysningar. Det äri vissa fall ganska omsiändligt; man träffer t. ex. uppgifter öfver ej mindre än 304 slags vinsorter, nämligen 452 franska, 44 tyska, 4 portugisiska, 19 spanska, 48 italienska, 4 schweitziska, 10 ungerska, 2 moldauiska, 6 grekiska, 3 från Madeira, 3 från Syrien, 3 från Canarieöarne, 4 från Azorerna, 3 från Cap: vidare A3 slags ost, 146 slags bomullsväfnader m. m. Efteråt följer ett namnoch sakregister, samt uppgifter öfver utländska mått, mål, vigter och mynt — För dagen måste vi förbigå läroböckerna ilatinska språket och i Menniskans geografi (egentligen hvad man kallar politisk geografi, jemte er kort historisk ölversigt för hvart af den fysiska geografien bestämdt område). Under julferierna skulle man troligen vinna lika liten uppmärksamhet för dessa skrifter hos lärare, som hos lärjungar. Skildr ingar ur det husliga lifvet, af Onämnd, ha vi här fört under rubriken romaner, emedan boken till sin plan verkligen är en sådan; men i afseende på innehållet borde den snarare räknats till uppbyggelseskrifterna, och den antyder sjelf sin religiösa syftning, genom hänvisning till ett bibelspråk på bokens första sida och anförandet af en psalm på den sista, samt åtskilliga predikofragmenter inuti texten. Man skulle emedlertid begå ett stort misstag, om man trodde sig i denn: lilla skrift ha träffat på någon ibland de fadda moralkakor, som hyckleriet och läseriet pläga strö omkring sig, under namn af gudliga eller sedelärande berättelser. Ett verkligen fromt sinne röjer sig här, vidt skildt från både hyckleri och fanatism; men fromhetem beledsagas tillika af ett icke hvardagligt snille, som förstår att genom den enklaste plan underhålla läsarens intresse; som vet att genom handlingens utveckling teckna karakterer skarpt och bestämdt; som utan all sökning och möda uttrycker sig i det vackraste prosaiska språk, och emellanåt digtar små skaldestycken, sådana t. ex. som följande kärleksförklating af en ung theolog, hvilken vid pianot föredrager sitt hjertas trånad för sin älskarinna — from och blyg som han sjelf: När våren kom till jorden, På log i blommor ängen, På lifvets luta strängen Gaf toner utan tvång; Men nu, förbieknad vorden Är vårens kind, den klara, Och inga röster svara I dal och skogar till min sång! Men i ditt bjertas rike Ej sommardagen flyktat; Och intet mörker lyktat Det ljus som himlen ger. Der huldhet utan like I rosor lifvet kläder, Och i ditt öga träder . Den hoppets sol, som ej går nerMen jag, som fremling, jagar På hafvets våg, den vida, Och skådar kusten blida Der friden bofäst sig; Det ljus, som mig ledsagar, Är äfven ditt; men svara: Skall jag i tiden vara Dig nära, eller skild från dig? Å Märkvärdigt nog har det religiösa och sedliga arom, som genomdoftar hela idyllen, låtit förens sig med en dristighet, som icke tvekar att anförs en predikan om kärleken, hvari denne skildras i alla sina skepnader — den mest gudomliga så väl som den mest menskliga — och på ett sätt som