BOEHANDELS-BULLETIN.
Hr P. 0. Almströms Handelsvaru-kännedon
är ett temligen vidlyftigt verk (634 sidor 8:0), til
grund hvarför, enligt förf:s uppgift, ligga Schiecbes
Universal-Lexikon der Handelswissenschaftenp,
Courtins,Technologisch- merkantilischer Geschäfts-
Handbuchp, Dictionnaire du Commercant, Mac
Cullochs Dictionary of Commercep o. s. v., jemte
hos härvarande embetsverk och embetsmän hemta-
de upplysningar. Det äri vissa fall ganska omsiänd-
ligt; man träffer t. ex. uppgifter öfver ej mindre
än 304 slags vinsorter, nämligen 452 franska, 44
tyska, 4 portugisiska, 19 spanska, 48 italienska, 4
schweitziska, 10 ungerska, 2 moldauiska, 6 gre-
kiska, 3 från Madeira, 3 från Syrien, 3 från Ca-
narieöarne, 4 från Azorerna, 3 från Cap: vidare
A3 slags ost, 146 slags bomullsväfnader m. m.
Efteråt följer ett namn- och sakregister, samt upp-
gifter öfver utländska mått, mål, vigter och mynt
— För dagen måste vi förbigå läroböckerna ila-
tinska språket och i Menniskans geografi (egent-
ligen hvad man kallar politisk geografi, jemte er
kort historisk ölversigt för hvart af den fysiska
geografien bestämdt område). Under julferierna
skulle man troligen vinna lika liten uppmärksam-
het för dessa skrifter hos lärare, som hos lärjungar.
Skildr ingar ur det husliga lifvet, af Onämnd,
ha vi här fört under rubriken romaner, emedan
boken till sin plan verkligen är en sådan; men i
afseende på innehållet borde den snarare räknats
till uppbyggelseskrifterna, och den antyder sjelf
sin religiösa syftning, genom hänvisning till ett
bibelspråk på bokens första sida och anförandet
af en psalm på den sista, samt åtskilliga prediko-
fragmenter inuti texten. Man skulle emedlertid
begå ett stort misstag, om man trodde sig i denn:
lilla skrift ha träffat på någon ibland de fadda
moralkakor, som hyckleriet och läseriet pläga strö
omkring sig, under namn af gudliga eller sede-
lärande berättelser. Ett verkligen fromt sinne
röjer sig här, vidt skildt från både hyckleri och
fanatism; men fromhetem beledsagas tillika af ett
icke hvardagligt snille, som förstår att genom den
enklaste plan underhålla läsarens intresse; som
vet att genom handlingens utveckling teckna ka-
rakterer skarpt och bestämdt; som utan all sök-
ning och möda uttrycker sig i det vackraste pro-
saiska språk, och emellanåt digtar små skalde-
stycken, sådana t. ex. som följande kärleksförkla-
ting af en ung theolog, hvilken vid pianot före-
drager sitt hjertas trånad för sin älskarinna — from
och blyg som han sjelf:
När våren kom till jorden,
På log i blommor ängen,
På lifvets luta strängen
Gaf toner utan tvång;
Men nu, förbieknad vorden
Är vårens kind, den klara,
Och inga röster svara
I dal och skogar till min sång!
Men i ditt bjertas rike
Ej sommardagen flyktat;
Och intet mörker lyktat
Det ljus som himlen ger.
Der huldhet utan like
I rosor lifvet kläder,
Och i ditt öga träder .
Den hoppets sol, som ej går ner-
Men jag, som fremling, jagar
På hafvets våg, den vida,
Och skådar kusten blida
Der friden bofäst sig;
Det ljus, som mig ledsagar,
Är äfven ditt; men svara:
Skall jag i tiden vara
Dig nära, eller skild från dig? Å
Märkvärdigt nog har det religiösa och sedliga
arom, som genomdoftar hela idyllen, låtit förens
sig med en dristighet, som icke tvekar att anförs
en predikan om kärleken, hvari denne skildras i
alla sina skepnader — den mest gudomliga så väl
som den mest menskliga — och på ett sätt som