FU GAYyvtt: I LANDSORTS-NYHETDR. OHYGGLIG MORDGERNING. Linköping d. 47 Dec. Den 3 dennes gjordes invid allmänna landsvägen på Håkantorps egor i Tjärstad socken ett mordförsök, förenadt med rån, och det under temligen egna omständigheter. En glasmästare, vid namn Anders Fredrik Hallberg, från Adelöfs socken hade nemligen begifvit sig ut på en upptäcktsresa efter sin 29:åriga äkta hälft, Inga Lena Andersdotter, som d. 8 sistl. November, under Hallbergs frånvaro, behagat rymma bort med en svartlockig, 20:årig lumpsamlare, Carl Otto Isaksson, från Qwil!e glasbruk i Ökna socken af Calmar län, och dervid medtagit en stor del af Hallbergska lösöreboet. Sedan Hallberg förgäfves anställt efterforskningar i Wadstenatrakten, begaf han sig åt Kinda bärad och anträffade slutligen i torpet Sörhult på Sandebo egor, Wårdnäs socken, sin trolösa hustru och hennes Celadon samt dennes moder och broder, hvilka gemensamt begifvit sig ut, för att lägga sig till lumpor och, såsom det tyckes, äfven andras hustrur och bohag. Inga Lena Andersdotter visade sig nu ångerfull och ömsint mot sin herre och man samt ville följa med honom hem, hvadan de äkta makarne skiljde sig från lumpsamlaresällskapet, som likväl gått dem i förväg, så att de åter träffades vid grindstugan i Tjärsted socken, hvarifrån de gjorde sällskep till Rimforssa, der Hallberg visade sig så förbålt beskedlig, att han på sin hustrus uppmaning trakterade sin rival Isaksson med bränvin. Från Rimforssa fortsatte de resan tillsammans, tills de kommo på Håkantorps egor, då Isaksson, vid en sluttning inåt en beteshage, fattade Hallberg i kragen och drog honom med sig inåt hagen, der han slog omkull honom samt försökte att med sina knän krossa Hallbergs bröst och sedermera skar honom med en knif, som dock lyckligtvis var mindre skarp, i halsen och hufvudet. Sedan Hallberg, hvars underkläder äfven på fiere ställen blifvit sönderskurna, upphört att göra motstånd och ropa På hjelp samt låtsat sig vara död, Log våldsverkaren från honom hatt, mössa och plånbok, samt lemnade honom åt sitt öde. Hallberg hade dock, sedan han något hunnit sansa sig, så mycken styrka, att han kunde skynda till närmaste menniskoboning och söka bjelp, hvilken också snart erhölls, så att rymmaren och hans sällskap innan kort anträffades i torpet Vadstugan; men vid folkets ankomst begåfvo sig Isaksson och Hallbergs hustru genast till skogs, der de, skyddade af mörkret, undkommo. Rånarens moder och broder, som förnekade all delaktighet i brottet, togos imedlertid i fängsligt förvar. Hallbirg affördes till Kisa, för att erhålla läkarevård. De båda rymmarne hafva varits2dda både vid Håkantorp och Rimforssa, men sedermera icke kunnat anträffas. (0. C) . Carlskrona d. 43 Dec. Krono-lastgaleasen Pojken inkom i går e. m. på redden, efter lyckligen fulländad resa. Lastbriggen Harmonien inväntas i dag. — Man berättar, att förliden natt en hustru, boerde i ett hus vid Prinsgatan, oförsigtigt gått ifrån sitt rum, hvari tvenne små harn befunno sig och eld var uppgjord i kakelugnen. Vid sin återkomst fann hon rummet fullt af rök och eid i möblerne, samt det ena barnet, en gosse om 2 år, så svårt brändt, att det efter stora plågor i natt aflicit. Lyckligtvis kom ej elden till svårare utbrott. (Nsj.) — Under hemresa från Nettraby till Aspö, måndagseftermiddagen den 8 dennes, voro förre mästerlotsen Måns Hindriksson och bonden Nils Pehrsson från sistnämnde ställe nära att omkomma på såkallade Dannemarksfjärden, vester om staden, sedan den båt, hvarmed de färdades, kantrat vid en holme, benämnd Sadeln. — Kel. flaggskepparen Engelstedt, som på sin å stora Björknpimen belägne gärd hörde nödropen från de i fara stadde, skyndade genast till deras räddning och lyckades, med biträde af öfverskepparen Frangeur, som anträffats på vägen till Björkholmsstranden, nog hestigt begifva sig med båt ut till de olycklige, att desse, ehuru de legat i sjön omkring en timmas tid, kunde frälsas från en ögonskenlig död, hvarefter de, nära förstelnade, hemfördes till flaggskepparen Engelstedts hemvist, hvarest de nedbäddades uti sängkläder och lemnades all den omsorgsfulla omvårdnad, deras belägenhet påkallade, så att de den följande dagen kunde begifva sig till sitt hem, utan att någon vidare olägenhet af ifrågavarande händelse sedermera försports. (C. V.)