som bonom bäst synes, anfört, att i Jångliga tider spekulstioner i bränvin och spannmål bedrifvits i hufvudstaden samt leveranskontrakter derom afslutats, hvilka föranledt till vinst eller förlust för den ena eller andra af de kontraherande, utan att någon tilltrott sig kunna elier böra inblanda sig i dessa enskilda förhandlingar; att miklaresocieteten ej kan förstå hvad med de fingerade mäklaresluten förstås, enär några sådana societeten veterligt icke ega rum och icke heller några prisstegringar utöfver verkliga saluvärden samt att, om än så vore, sådant ej kan lända till minsta förfång för slut, som emellan redlige kontrahenter uppgöras cch alltid utgöra en häfstång emot eller kontroll på de förmenta fingerade sluten, som för öfrigt icke kunna förekommas derigenom, att elt förskott skulle vid slutets ingående af köparen erlöggas; alt det skulle innefatta en orimligbet om lagstiftningen skulle piålägga en köpare ait, utan erhållen valuta, lemna förskott åt säljare, hvilket miste bero af frivillig öfverenskommelse, helst i annat fall köparen med lika skäl kunde fordra, att säljaren genom lag skulle förbindas att ställa säkerhet för kontraktets uppfyllande; att för öfrigt de föreslagna handpenningarre sannolikt komme att snarare gifva anledning till än att motverka vingleri i leveranshandeln, enär den, som vore i behof af penningar, genom afslutandet af en sådan handel, komme i tilifäjle att, äfven om han saknade utsigt, vilja eller förmåga alt kunna fullgöra slutet, komma i åtnjutande af handpenningar, samt slutligen att, då ingen kan hindra, alt köpare och säljare äro i hemligt förstånd med hvarandra, samt mäklare icke hafva att skaffa med liqviden af handpenningarne, föreskriften derom kan utan svårighet omintetgöras och följaktligen ej innebär något säkert botemedel emot det öfverklagade vingleriet i leveranshandel. Götheborgs mäklare hafva, jemte lemnad uppgift om den leveranshandel, som der eger rum, i underd. yttrat, att, efter deras tanka, hvarje stadgande om större eller mindre förskott vid dylik handels afstutande vore olämpligt, enär det ej torde kunna förbises, att en deverantör ej alltid är nog säker för en erhållen förskottsbetalning och principen vid allt köp är, att betalning skall erläggas för hvad man emottagit, men till ingen del för det man icke sett eller bekommit, vid hvilket förhållande, och enär det framstälida förslaget innefattar ett ytterligare band på handen, hvilken dock är i allt möjligt behof af frihet, bemälde mäklare framställt den underd. önskan, att samma förslag ej måtte föranleda till något stadgande i det åsyftade hänseendet, helst i sådant fall sannolikt andra personer skulle användas först för de affärer, hvilkas förhindrande nu afses, och sedermera möjligen för andra transaktioner, hvarigenom mäkleriet komme att öfverflyttas till personer, som icke lemnade någon garanti för sina åtgärder. Af de sålunda afgifna underdåniga yttranden inhemtas, att handelssocieteterne i de af rikets städer, som näst Stockholm idka den betydligaste bandelsrörelse i riket, eller Götheborg, Norrköping, Gefle och Malmö, i stället för att understödja det af Rikets Ständer i underd. föreslagna stadgandet i afseende på mäklare-slut om varor, som skola levereras på aflägsnare terminer eller sednare än 44 dagar efter slutsedelns datum) ansett att, om samma förslag af E. K. M. i nåder bifölls, skulle sådant, utan att innebära ett verkligt botemedel emot vingleri i Jeveranshandel, Iblifva af högst skadlig påföljd för den redbara I handeln och i väsendtlig mån omintetgöra den frihet, som utgör handelns lif; hvilken åsigt jemväl delats af Stockholms och Götheborgs mäklare, af hvilka de förre, som otvifvelaktigt ega största erfarenhet och kännedom af de slut, som uppgöras om varu-leveranser, förklarat, att efter deras öfvertygelse en föreskrift om handpenningars erläggande i dylikt fall snarare skulle bidraga att öka än att minska vingleriet i dylik bandel. ) De skäl, som till stöd för nämnda yttranden blifvit anförde, kan kollegium icke annat än till ;lalla delar gilla; och då kändt är, att, till afböjande af de förluster, som enskilda personer i .Stockholm fått vidkännas i följd af ofta lättsinnigt uppgjorda -kontrakter om leveranser af bräntlvin och spanmål, numera större försigtighet än förr härvid iakttages, samt det öfverklagade vingeriet i denna handel i samma mån aftagit, vill Idet synas, som någon inblandning af lagstiftnin gen i: enskilda handels-transaktioner, ehvad de -Jangå varor, som genast eller först efter längre tic skola levereras, hvarken är lämplig eller behöflig utan att det bör få bero på de trafikerande sjelf: tl ve, att vidtaga de åtgärder och öfvenskommelser elsom de anse bidraga till förtroende i handeln. På grund af hvad kollegium nu i underd. ytt rat och då härtill kommer att, i händelse vic mäklare-slut om varor, köpare och säljare öfver enskomma, hvilket ej sällan inträffar, att Prise derå skall bestämmas framdeles vid viss utsat tid efter varans då gångbara värde, deraf följer att, vid mäklare-slutet, handpenniogarne, som är föreslagna att utgå med 40 procent af varan: -I värde, icke kunna till rätta beloppet bestämmas -latt dessutom föreskriften om handpenningar enI dast skulle kunna tillämpas i de få af rikets stäa Ider, der mäklare finnas antagne och äfven i dessa -Istäder endast i de fall, då mäklarebiträde anlitas -Isamt slutligen att det blefve svårt, om ej omöj tiligt, att kontrollera, att de vid mäklare-slute I fastställda handpenningarne verkligen erlades, fin I we WwWwl Wu