som bonom bäst synes, anfört, att i Jångliga ti-
der spekulstioner i bränvin och spannmål bedrif-
vits i hufvudstaden samt leveranskontrakter der-
om afslutats, hvilka föranledt till vinst eller för-
lust för den ena eller andra af de kontraherande,
utan att någon tilltrott sig kunna elier böra in-
blanda sig i dessa enskilda förhandlingar; att
miklaresocieteten ej kan förstå hvad med de fin-
gerade mäklaresluten förstås, enär några sådana
societeten veterligt icke ega rum och icke hel-
ler några prisstegringar utöfver verkliga saluvär-
den samt att, om än så vore, sådant ej kan lända
till minsta förfång för slut, som emellan redlige
kontrahenter uppgöras cch alltid utgöra en häfstång
emot eller kontroll på de förmenta fingerade sluten,
som för öfrigt icke kunna förekommas derigenom,
att elt förskott skulle vid slutets ingående af kö-
paren erlöggas; alt det skulle innefatta en orim-
ligbet om lagstiftningen skulle piålägga en köpare
ait, utan erhållen valuta, lemna förskott åt säl-
jare, hvilket miste bero af frivillig öfverenskom-
melse, helst i annat fall köparen med lika skäl
kunde fordra, att säljaren genom lag skulle för-
bindas att ställa säkerhet för kontraktets uppfyl-
lande; att för öfrigt de föreslagna handpennin-
garre sannolikt komme att snarare gifva anled-
ning till än att motverka vingleri i leveranshan-
deln, enär den, som vore i behof af penningar,
genom afslutandet af en sådan handel, komme i
tilifäjle att, äfven om han saknade utsigt, vilja
eller förmåga alt kunna fullgöra slutet, komma i
åtnjutande af handpenningar, samt slutligen att,
då ingen kan hindra, alt köpare och säljare äro
i hemligt förstånd med hvarandra, samt mäklare
icke hafva att skaffa med liqviden af handpen-
ningarne, föreskriften derom kan utan svårighet
omintetgöras och följaktligen ej innebär något sä-
kert botemedel emot det öfverklagade vingleriet
i leveranshandel.
Götheborgs mäklare hafva, jemte lemnad upp-
gift om den leveranshandel, som der eger rum, i
underd. yttrat, att, efter deras tanka, hvarje stad-
gande om större eller mindre förskott vid dylik
handels afstutande vore olämpligt, enär det ej
torde kunna förbises, att en deverantör ej all-
tid är nog säker för en erhållen förskottsbetal-
ning och principen vid allt köp är, att betalning
skall erläggas för hvad man emottagit, men till
ingen del för det man icke sett eller bekommit,
vid hvilket förhållande, och enär det framstälida
förslaget innefattar ett ytterligare band på han-
den, hvilken dock är i allt möjligt behof af
frihet, bemälde mäklare framställt den underd.
önskan, att samma förslag ej måtte föranleda till
något stadgande i det åsyftade hänseendet, helst i
sådant fall sannolikt andra personer skulle an-
vändas först för de affärer, hvilkas förhindrande
nu afses, och sedermera möjligen för andra trans-
aktioner, hvarigenom mäkleriet komme att öfver-
flyttas till personer, som icke lemnade någon ga-
ranti för sina åtgärder.
Af de sålunda afgifna underdåniga yttranden
inhemtas, att handelssocieteterne i de af rikets
städer, som näst Stockholm idka den betydligaste
bandelsrörelse i riket, eller Götheborg, Norrkö-
ping, Gefle och Malmö, i stället för att under-
stödja det af Rikets Ständer i underd. föreslagna
stadgandet i afseende på mäklare-slut om varor,
som skola levereras på aflägsnare terminer eller
sednare än 44 dagar efter slutsedelns datum) an-
sett att, om samma förslag af E. K. M. i nåder
bifölls, skulle sådant, utan att innebära ett verk-
ligt botemedel emot vingleri i Jeveranshandel,
Iblifva af högst skadlig påföljd för den redbara
I handeln och i väsendtlig mån omintetgöra den
frihet, som utgör handelns lif; hvilken åsigt jem-
väl delats af Stockholms och Götheborgs mäklare,
af hvilka de förre, som otvifvelaktigt ega största
erfarenhet och kännedom af de slut, som uppgö-
ras om varu-leveranser, förklarat, att efter deras
öfvertygelse en föreskrift om handpenningars er-
läggande i dylikt fall snarare skulle bidraga att
öka än att minska vingleriet i dylik bandel.
) De skäl, som till stöd för nämnda yttranden
blifvit anförde, kan kollegium icke annat än till
;lalla delar gilla; och då kändt är, att, till afbö-
jande af de förluster, som enskilda personer i
.Stockholm fått vidkännas i följd af ofta lättsin-
nigt uppgjorda -kontrakter om leveranser af brän-
tlvin och spanmål, numera större försigtighet än
förr härvid iakttages, samt det öfverklagade ving-
eriet i denna handel i samma mån aftagit, vill
Idet synas, som någon inblandning af lagstiftnin
gen i: enskilda handels-transaktioner, ehvad de
-Jangå varor, som genast eller först efter längre tic
skola levereras, hvarken är lämplig eller behöflig
utan att det bör få bero på de trafikerande sjelf:
tl ve, att vidtaga de åtgärder och öfvenskommelser
elsom de anse bidraga till förtroende i handeln.
På grund af hvad kollegium nu i underd. ytt
rat och då härtill kommer att, i händelse vic
mäklare-slut om varor, köpare och säljare öfver
enskomma, hvilket ej sällan inträffar, att Prise
derå skall bestämmas framdeles vid viss utsat
tid efter varans då gångbara värde, deraf följer
att, vid mäklare-slutet, handpenniogarne, som är
föreslagna att utgå med 40 procent af varan:
-I värde, icke kunna till rätta beloppet bestämmas
-latt dessutom föreskriften om handpenningar en-
- I dast skulle kunna tillämpas i de få af rikets stä-
a Ider, der mäklare finnas antagne och äfven i dessa
-Istäder endast i de fall, då mäklarebiträde anlitas
-Isamt slutligen att det blefve svårt, om ej omöj
tiligt, att kontrollera, att de vid mäklare-slute
- I fastställda handpenningarne verkligen erlades, fin
I we WwWwl Wu