ASEA 1TV EEE
jj v— — Är — — —
BOKHANDELS-BULLETIN.
Vinterblommor för år 1845—1846. Sam-
lade af G. H. Mellin. Med en planche.
Efter vanligheten på de sednare åren, äro ut-
gifvarens egna bidrag de vackraste i samlingen;
bland dem alla utmärker sig den lilla novellen,
hvilken också intäger nära tre gånger mera plats,
än allt det öfriga tillsammans. Novellens namn,
Ulla Fersen, tycks bebåda ett förtroende om nå-
gonting som :händt den namnkunniga skönheten
från Gustaf III:s hof; men fastän läsaren blir svi-
ken i denna gissning, så får han full ersättning
derför i ett långt mera romantiskt äfventyr, än
som någonsin skulle kunnat träffa en hofdam;
det är lika ovanligt till uppränning som utveck-
ling, med krigiska och fredliga uppträden om
hvarandra, till lands och till sjöss, och håller
uppmärksamheten angenämt spänd från början
till slut. Att händelserna gå raskt framåt och
äro skildrade med lif och åskådlighet, kan läsaren
vänta på förhand, utan farhåga för ett misstag.
Den lilla planchen är en nätt utförd litografi,
som föreställer äfventyrets hjeltinna i bröstbild,
och är som sådan väl lyckad. Om novellförfat-
taren sjelf hade tagit krajongen, för att i afbild
försinnliga den karakter han förut skildrat i be-
rättelsen, så skulle han sannolikt ha tecknat den
sköna just sådan, som hon här visar sig.
Nordstjernan. Viiterhetsstycken och poemer af
Blanche, Nybom, Palmblad... Ridderstad, Teg-
ner, Valerius och Wetterbergh. Jemte deras
porträtter och facsimiler.
Bland de 48 stycken, hvaraf denna samling be-
står, förekomma 3 poemer af Blanche, 4 af Ny-
bom, 3 af Ridderstad, 4 af Tegner och 3 af Va-
lerius. Till den prosaiska afdelningen ha Blanche,
Palmblad, Ridderstad och Wetterbergh (Onkel
Adam) lemnat ett bidrag hvardera. Af poesier-
na tycks Erik XIV.s barn komma att ådraga
sig uppmirksamhet, såsom ett profstycke af Blanche,
på hans tragiska dramaturgi, och Den längtande
skärgårdsflickan af Valerius genom sin naiva folk-
ton. För tidsfördrifven öfver julen skall man lik-
vältroligen finna bäst sörjdt genom ett par af
de i obunden stil författade uppsatserna. I Hvad
du behagar, ett maskeradskämt återfinner man
Ridderstad som politisk siare, ehuru till utseen-
det såsom berättare af en lefvande och åskådligt
framställd händelse; ty dennas motbild torde sö-
kas förgäfves i verkligheten, så väl den förflutna
som tillkommande. — Bidragens anordning. efter
begynnelsebokstäfverna i författarnes namn har
gjort att Nyckeln, en miniaturteckning, af Wel-
terbergh, fått sin plats i slutet af samlingen; men
slumpen ordnade den gången så lyckligt, att det
bästa blef sparadt till sist. Det är väl ej annat
än en hvardagshistoria af enklaste slag — med
sin sens moral, såsom allt annat af Onkel Adam
— men den skall läsas med interesse vid jul-
brasan, och måingenstädes torde den föra med
sig en julgåfva, som blir dyrbar för hela lifstiden.
Med någon vana vid daguerreotyper urskiljer
man utan svårighet, att flera bland de med detta
års Nordstjerna följande porträtter hafva daguer-
reotyperade-urbilder att tacka för sin tillkomst:
i alseende på porträtterna af Blanche, Nybom,
Ridderstad och Wetterbergh tyeke-dotta otvifvel-
aktigt: Man kan häraf sluta att de äro träffade,
men icke smickrade. Vid öfverflyttningen från
silfverplåten på stenen har ingen farit vårre, än
herr Nybom. Man har haft tillfälle att se hans
daguerreotyp, i flera ställningar, bland de på Ba-
zarn härstädes uppsatta profstyckena; alla stodo lång!
framför dem bild, som läsaren skulle kunna göra
sig af originalet efter den här bifogade. Bland de
öfriga tycks bilden af Palmblad mest lyckad och
Tegners minst.
oossases svets
oosstasnoansss ss
-— oo m-m- Tr ANA FP FALLA I TraNTA
