BOKHANDELS-BULLETIN. Biografiska Anteckningar öfver alla de, hvilka va kadetter vid Kongl. Krigsakademien på Carlbet från dess början år 4792 till och med 18453, jem uppgift på befälsoch lärarepersonalen under sal ma tid; af Eugene von Vegesach. I ett förord har utgifvaren antydt anledningen t dessa anteckningars utgifvande, och äfven lemnat korrt underrättelse om kadettskolans början 1748, Konung Adolph Fredriks enskilta bekostnad, de förflyttning och utvidgning 17356 till Carlskrona, sar slutligen sjökadettskolans införlifvande 1792 med de då å Carlberg inrättade krigsakademi, och de sedza vidtagne förändringar med akademiens styrelse. N gra reflexioner öfver det inflytande akademien hal icke blott på den militäriska bildningen, utan äfve i andra afseenden, då derifrån utgångne män vis sig hafva med framgång uppträdt i flera andra rig ningar inom sambhällslifvet, äro icke utan intress då de bestyrkas af de biografiska uppgifterna; och synnerhet för dem, som vid krigsakademien fått si :uppfostran samt derifrån medfört minnena af de glada, af vänskapen och kamratskapet lyckliggjord ungdomstiden, lärer denna erinring om dess förhå Janden vara rätt välkommen. Utgifvaren visar i ett litet sammandrag till slute . att af de 1316 kadetter, som sedan 4792 utgått frå Tarlberg, 2 erhållit generallöjtnants graden, 7 gent ralmajors, 14 generaladjutants, 22 öfverstes och 5 öfverstelöjtnants grad, 42 landshöfdingeplatser, amiralsgrad, 4 kontreamirals, 6 kommendörkapten: 0. 5. V. Den heliga aftonen. Skaldeförsök i få sånger. Af R. W. U: V. Detta skaldeförsök utmärker, sig genom det vårt land mindre vanliga, att dess författare ä en ung handtverksman — urmakare, efter hva ref. af säker band inhemtat. Han uppträder fö öfrigt, efter hvad han sjelf erinrar i ett litet för ord, med ringa anspråk; men det oaktadt finne man den enkla och fromma utvecklingen af äm net — en hednisk despots omvändelse till kri stendomen — förenad med flera naturoch ka raktersskildringar, som vittna om liflig inbillnings kraft och varm känsla samt framför allt om Ej innerlig religiositet. Hvarje likstämmigt sinn skall utan tvifvel finna sig belåtet härmed; isyn nerhet som språket öfverallt är rent och vårdadt och författaren i sina verser röjer ledighet iryth mens behandling och lätthet att finna rim. Ref. skulle stu!a här, om förf. vore blott er prosaisk rimmare; men som man verkligen ge: nom alla hans fem sånger kan spåra en liten åde: af äkta poetiskt guld, så blir det en pligtatt görs honom uppmärksam på behofvet af både historiska, geografiska och prosodiska förkunskaper, i fal han ytterligare ärnar, likasom här, försöka sig på den episka banan — den till utseendet enklaste men i sjelfva verket svåraste bland alla dem en skald kan beträda; den europeiska verlden känner icke, i sina serskilda tidehvarf, mer än tre skalder, som obestridligt lyckats på densamma I synnerhet vore det vigtigt att förl icke vidare företoge sig att skrifva metrisk vers af antikt slag, innan han t. ex. genom bekantskap med företalet till Adlerbeths öfversättningar från fornålderns skalder, gjort sig förtrolig med de oeftergifliga reglorna för ifrågavarande verskonst, och genom Tegners och Runaebergs metriska skaldestycken gilvit akt på sättet för dessa reglors noggranna och ändå lediga tillämpning. Vi citera här ett par prof på författarens onekligen poetiska inspiration: Mörka Ochhotande moln på fästet sig oförmärkt draga: thordönets vexande röst ren börjar att höras på afa a stand, — rullande Säkta fram på den mörknande; molnhöljda himmeln, 4ills den småningom dör i den vidsträckta, ändlösa rymden, blott för att vakna på nytt, men alltid mera förfärlig. Stilla var vågen ännu, som förut, och den svalkande vinden susade sakta fram i den tryckande, qvalmiga natten. Högtidligt skön var denna i början, när horizonten lystes från fjerran opp af blixtens häftiga eldsken. Åskan nu bullrar allt högre och högre, den nalkas med stora, oemotståndliga steg, med molnen, de gungande skeppen. Böljan begynner att häfva sig, manad af vexande vinden, som ifrån svalkande flägt till tjutande storm blir förvandlad inom en liten stund; snart rysligt det dundrar och blixtrar nu i den kolsvarta natten — hvad hastig, förfärlig förvandling! Väldiga vågor vräka de häftigt slingrande skeppen och i de krigares anleten står förskräckelsen målad. Fast som en fyrbåk likväl, som, byggd på den grundfasta hällen, trotsar vindarnes tjut och vågornas våldsamma bryt. ning, Felix står på sitt skepp, med lugn betraktande striden. Se här åter en annan, lenare stämd tonart: Nästa dagen bortflöt. — Men i aftonsolen, i den lugna qväll, Felix skådar, hänryckt, äter sina skogar, sina kända fjäll. Och ju mer han nalkas kära barndoms-hemmet , hjertat högre slår. , Snart, med varma känslor,