BOKHANDELS-BULLETIN.
Biografiska Anteckningar öfver alla de, hvilka va
kadetter vid Kongl. Krigsakademien på Carlbet
från dess början år 4792 till och med 18453, jem
uppgift på befäls- och lärarepersonalen under sal
ma tid; af Eugene von Vegesach.
I ett förord har utgifvaren antydt anledningen t
dessa anteckningars utgifvande, och äfven lemnat
korrt underrättelse om kadettskolans början 1748,
Konung Adolph Fredriks enskilta bekostnad, de
förflyttning och utvidgning 17356 till Carlskrona, sar
slutligen sjökadettskolans införlifvande 1792 med de
då å Carlberg inrättade krigsakademi, och de sedza
vidtagne förändringar med akademiens styrelse. N
gra reflexioner öfver det inflytande akademien hal
icke blott på den militäriska bildningen, utan äfve
i andra afseenden, då derifrån utgångne män vis
sig hafva med framgång uppträdt i flera andra rig
ningar inom sambhällslifvet, äro icke utan intress
då de bestyrkas af de biografiska uppgifterna; och
synnerhet för dem, som vid krigsakademien fått si
:uppfostran samt derifrån medfört minnena af de
glada, af vänskapen och kamratskapet lyckliggjord
ungdomstiden, lärer denna erinring om dess förhå
Janden vara rätt välkommen.
Utgifvaren visar i ett litet sammandrag till slute
. att af de 1316 kadetter, som sedan 4792 utgått frå
Tarlberg, 2 erhållit generallöjtnants graden, 7 gent
ralmajors, 14 generaladjutants, 22 öfverstes och 5
öfverstelöjtnants grad, 42 landshöfdingeplatser,
amiralsgrad, 4 kontreamirals, 6 kommendörkapten:
0. 5. V.
Den heliga aftonen. Skaldeförsök i få
sånger. Af R. W. U: V.
Detta skaldeförsök utmärker, sig genom det
vårt land mindre vanliga, att dess författare ä
en ung handtverksman — urmakare, efter hva
ref. af säker band inhemtat. Han uppträder fö
öfrigt, efter hvad han sjelf erinrar i ett litet för
ord, med ringa anspråk; men det oaktadt finne
man den enkla och fromma utvecklingen af äm
net — en hednisk despots omvändelse till kri
stendomen — förenad med flera natur- och ka
raktersskildringar, som vittna om liflig inbillnings
kraft och varm känsla samt framför allt om Ej
innerlig religiositet. Hvarje likstämmigt sinn
skall utan tvifvel finna sig belåtet härmed; isyn
nerhet som språket öfverallt är rent och vårdadt
och författaren i sina verser röjer ledighet iryth
mens behandling och lätthet att finna rim.
Ref. skulle stu!a här, om förf. vore blott er
prosaisk rimmare; men som man verkligen ge:
nom alla hans fem sånger kan spåra en liten åde:
af äkta poetiskt guld, så blir det en pligtatt görs
honom uppmärksam på behofvet af både histori-
ska, geografiska och prosodiska förkunskaper, i fal
han ytterligare ärnar, likasom här, försöka sig på
den episka banan — den till utseendet enklaste
men i sjelfva verket svåraste bland alla dem en
skald kan beträda; den europeiska verlden känner
icke, i sina serskilda tidehvarf, mer än tre skal-
der, som obestridligt lyckats på densamma I
synnerhet vore det vigtigt att förl icke vidare
företoge sig att skrifva metrisk vers af antikt slag,
innan han t. ex. genom bekantskap med företalet
till Adlerbeths öfversättningar från fornålderns
skalder, gjort sig förtrolig med de oeftergifliga
reglorna för ifrågavarande verskonst, och genom
Tegners och Runaebergs metriska skaldestycken
gilvit akt på sättet för dessa reglors noggranna
och ändå lediga tillämpning.
Vi citera här ett par prof på författarens onek-
ligen poetiska inspiration:
Mörka Ochhotande moln på fästet sig oförmärkt
draga:
thordönets vexande röst ren börjar att höras på af-
a a stand, —
rullande Säkta fram på den mörknande; molnhöljda
himmeln,
4ills den småningom dör i den vidsträckta, ändlösa
rymden,
blott för att vakna på nytt, men alltid mera för-
färlig.
Stilla var vågen ännu, som förut, och den svalkande
vinden
susade sakta fram i den tryckande, qvalmiga natten.
Högtidligt skön var denna i början, när horizonten
lystes från fjerran opp af blixtens häftiga eldsken.
Åskan nu bullrar allt högre och högre, den nalkas
med stora,
oemotståndliga steg, med molnen, de gungande skeppen.
Böljan begynner att häfva sig, manad af vexande
vinden,
som ifrån svalkande flägt till tjutande storm blir för-
vandlad
inom en liten stund; snart rysligt det dundrar och
blixtrar
nu i den kolsvarta natten — hvad hastig, förfärlig
förvandling!
Väldiga vågor vräka de häftigt slingrande skeppen
och i de krigares anleten står förskräckelsen målad.
Fast som en fyrbåk likväl, som, byggd på den grund-
fasta hällen,
trotsar vindarnes tjut och vågornas våldsamma bryt-
. ning,
Felix står på sitt skepp, med lugn betraktande
striden.
Se här åter en annan, lenare stämd tonart:
Nästa dagen bortflöt. —
Men i aftonsolen,
i den lugna qväll,
Felix skådar, hänryckt,
äter sina skogar,
sina kända fjäll.
Och ju mer han nalkas
kära barndoms-hemmet ,
hjertat högre slår. ,
Snart, med varma känslor,