mente inrapporterat, att han, med stöd af 40 kap.
3 S krigsartiklarne, ur rullorna affört ryttmästa-
ren C. F. Ejörboe, som fyra månader uteblifvit
öfver den bonom beviljade tjenstledighet, att vi-
stas i Fiankrike, har Kongl. Maj:t, som funnit åt-
gärden med krigslagarne öfverensstämmande, låtit
härvid bero.
— Kongl. Maj:t bar tillagt sekundlöjtnanten vid
Kongl. Moj:ts flotta P. A. v. Heidenstam ytterli-
gare ett års resestipendium af 75 sterling, se-
dan han tillbragt ett år i kongl. storbrittannisk
örlogstjenst.
— I anledning af högsta domstolens dervid
gjorda anmärkningar har Kongl. Maj:t vägrat sank-
tion till följande Riksens Ständers underdåniga
förslag
Angående ändring af 4 kgl. förordningen d.
40 Juni 1841 rörande bysättning. (Se R. St.
skrifvelse M 223.)
Som bekant, enligt 1841 års förordning, är gälde-
när, som gör konkurs, befriad från bysättning för
de skulder, han gjort före konkursen, men RB. St.
hade föreslagit den skärpning i lagen, att det skulle
ankomma på konkursdomaren att pröfvya huruvida
för fordringar, som i konkursen bevakade blifvit,
bysättning å gäldenären sedermera må ega rum. H.
D:s pluralitet hade afstyrkt R. St. förslag.
Angående förändrad ordning för lagsökningsmåls
behandling i vissa fall.
R. St. hade uti skrifvelse, AM 185, anhållit om ut-
färdande af en författning, hvarigenom skulle stad-
gas, att i utsökningsmiål der fråga vore om fordrings-
anspråk, som härleda sig från inrop af varor på of-
fentlig auktion och voro grundade på ordentligt fördt
auktionsprotokoll, lagsökning mot flere serskildta per-
soner kunna i en och samma skrift anställas. H. D.
hade, med afseende på förmenta svårigheter vid verk-
ställigheten och brister i redaktionen, afstyrkt bifall.
Angående förmånsrätt för förskott å varor som
blifvit från annan ort till försäljning emottagne.
R. St. hade uti skrifvelse, MM 207, föreslagit, att
förmånsrätt för sådant förskott skulle, i händelse af
konkurs ega rum uti värdet af varorna, derest dessa
funnos under förskottsgifvarens vård. Om åter va-
forna voro före konkursen försålda, så skulle för-
skottsgifvaren ega förmånsrätt i försäljningssumman,
så vida upptörden af betalningen vore honom om-
betrodd. Denna förmänsrätt skulle likväl icke ega
tum, så vida förskottstagaren och förskottsgifvaren
vore boende på samma ort. H. D. hade, med god-
kännande af ifrågakomne uti lagtillämpningen redan
följda grundsats, ansett de af R. St. häruti föreslagne
inskränkningar utgöra hinder för tillstyrkande af R.
St. förslag.
Apgående förändring af 17 kap. 2 S R.B. och
kgl. förklaringen d. 435 Okt. 4840 (om handels-
boks vitsord).
RB. St. hade uti skrifvelse, 4 208, föreslagit, att
handelsbok icke skulle ega ovilkorligt vitsord emot
annan än handlande, så vida handlanden icke till-
ställt den, som varor af honom borgat, motbok,
deri tecknadt finnes hvad borgadt och betalt blifvit.
H. D. hade, på grund af gjorda anmärkningar emot
vissa delar af förslaget, och enär detta ej kunde med
förändring antagas, funnit sig förhindrad att derå
tillstyrka bifall. (D. ÅA.)