mente inrapporterat, att han, med stöd af 40 kap. 3 S krigsartiklarne, ur rullorna affört ryttmästaren C. F. Ejörboe, som fyra månader uteblifvit öfver den bonom beviljade tjenstledighet, att vistas i Fiankrike, har Kongl. Maj:t, som funnit åtgärden med krigslagarne öfverensstämmande, låtit härvid bero. — Kongl. Maj:t bar tillagt sekundlöjtnanten vid Kongl. Moj:ts flotta P. A. v. Heidenstam ytterligare ett års resestipendium af 75 sterling, sedan han tillbragt ett år i kongl. storbrittannisk örlogstjenst. — I anledning af högsta domstolens dervid gjorda anmärkningar har Kongl. Maj:t vägrat sanktion till följande Riksens Ständers underdåniga förslag Angående ändring af 4 kgl. förordningen d. 40 Juni 1841 rörande bysättning. (Se R. St. skrifvelse M 223.) Som bekant, enligt 1841 års förordning, är gäldenär, som gör konkurs, befriad från bysättning för de skulder, han gjort före konkursen, men RB. St. hade föreslagit den skärpning i lagen, att det skulle ankomma på konkursdomaren att pröfvya huruvida för fordringar, som i konkursen bevakade blifvit, bysättning å gäldenären sedermera må ega rum. H. D:s pluralitet hade afstyrkt R. St. förslag. Angående förändrad ordning för lagsökningsmåls behandling i vissa fall. R. St. hade uti skrifvelse, AM 185, anhållit om utfärdande af en författning, hvarigenom skulle stadgas, att i utsökningsmiål der fråga vore om fordringsanspråk, som härleda sig från inrop af varor på offentlig auktion och voro grundade på ordentligt fördt auktionsprotokoll, lagsökning mot flere serskildta personer kunna i en och samma skrift anställas. H. D. hade, med afseende på förmenta svårigheter vid verkställigheten och brister i redaktionen, afstyrkt bifall. Angående förmånsrätt för förskott å varor som blifvit från annan ort till försäljning emottagne. R. St. hade uti skrifvelse, MM 207, föreslagit, att förmånsrätt för sådant förskott skulle, i händelse af konkurs ega rum uti värdet af varorna, derest dessa funnos under förskottsgifvarens vård. Om åter vaforna voro före konkursen försålda, så skulle förskottsgifvaren ega förmånsrätt i försäljningssumman, så vida upptörden af betalningen vore honom ombetrodd. Denna förmänsrätt skulle likväl icke ega tum, så vida förskottstagaren och förskottsgifvaren vore boende på samma ort. H. D. hade, med godkännande af ifrågakomne uti lagtillämpningen redan följda grundsats, ansett de af R. St. häruti föreslagne inskränkningar utgöra hinder för tillstyrkande af R. St. förslag. Apgående förändring af 17 kap. 2 S R.B. och kgl. förklaringen d. 435 Okt. 4840 (om handelsboks vitsord). RB. St. hade uti skrifvelse, 4 208, föreslagit, att handelsbok icke skulle ega ovilkorligt vitsord emot annan än handlande, så vida handlanden icke tillställt den, som varor af honom borgat, motbok, deri tecknadt finnes hvad borgadt och betalt blifvit. H. D. hade, på grund af gjorda anmärkningar emot vissa delar af förslaget, och enär detta ej kunde med förändring antagas, funnit sig förhindrad att derå tillstyrka bifall. (D. ÅA.)