AA LVUGRTIVEILAR ASIOGKEUT AGA IEEE AGIUDUTATLTI,g ATL TVERA rörande detta ämne framställes en åsigt, som utan tvifvel i det hufvudsakliga hvilar på rigtiga och obestridliga grunder. Red. kan också icke underlåta att för egen del i största korthet erinra om några i detta blad flera gånger förut framhållna grundsatser, hvilkas sanning framtiden torde utvisa. Dessa grundsatser bestå hufvudsakligen i följande: att vi ingalunda anse privatbankrörelsen skadlig, utan tvärtom nyttig för landet, om blott tvänne vilkor dervid uppfyllas, båda under iakttagande af behörig kontroll å en tillräcklig soliditet i afseende på bankens bildande, och för hvilken de redan ursprungligen gifna föreskrifterna om solidarisk ansvarighet äro tillräckliga, blott de göras gällande. Det ena af dessa vilkor är, att privatbankerna icke få röra sig med så små kreditsedlar, att de uitränga riksmyntet utur den dagliga rörelsen; det andra, att med denna inskränkning, som vi helst skulle vilja sträcka ändå till att fastställa 20 riksdaler banko såsom minsta valören, rättigheten till bankers bildande borde få blifva fri, d. v. s. endast beroende af lag, men icke af serskildt privilegium, hvaraf åter kunde följa upphörandet af det orimliga vilkoret att fordra minst 50 delägare för en banks bildande, enär det icke lemnar minsta säkerhet. Skälen för dessa båda satser ligga så nära för handen, att de blott behöfva i förbigående påpekas. En obestridlig erfarenhet har nemligen visat, dels att hela provinser nu äro för den dagliga rörelsen i saknad af riksmynt på de valörer, som få af Privatbankerna utgifvas, så att nästan alla liqvider ske med enskilda bolags skuldförbindelser på 2 å 3 rdr: ett förbållande, som icke existerar i något annat land med ett ordnadt myntväsendel; dels också, att hela summan af omsättningsmedlets tillökning genom privatbankerna icke betydligt öfverstigit) hvad detsamma förut var, innan bankosedlarna af de sednare undanträngdes. Hvadåter resultatet af de nuvarande bankernas privilegium beträffar, så skall det lika litet kunna nekas, om man vill betrakta saken nogare, att den ovilja, som de enskilda bankerna väckt hos en stor del medborgare, hufvudsakligen härrört deraf att lånrörelsen i landsorterna blifvit mouopoliserad i dessa bankers händer, så attde ensamme kunnat disponera nästan hela penningtillgången, hvilket åter haft till följd att mer än en enskild affärsman eller fastighetsegare, som först fått lån af dessa banker, vid en påföljande indragning, i total saknad af ressurser på annat båll, äfven med antaglig säkerhet, sett sig blottställd för den yttersta förlägenhet, hvilket icke kunnat i samma grad blifva händelsen, om konkurrens existerat. Det är också naturligt, att då rättigheten att utgifva småsedlar satte privatbankerna i tillfälle att omedelbart utsträcka sin rörelse långt utöfver hvad den verkliga penningetillgången genast hade medgifvit, om denna rörelse hade skolat drifvas efter de Skottska bankernas method, och då aktierna likafullt kunde på ett vida beqvämare sätt gifva en god vinst, så måste häraf det onda uppstå, som äfven inträffade, att vissa banker efter en kort tid måste, för sin egen säkerhets skull, börja strypa, hvilket på långt när icke till den grad hade behöfts, om de små sedelvalörerna icke funnits, utan rörelsen fått växa hufvudsakligen isamma mån som bankerna vunnit förtroende oc3 erhållit flera depositioner, samt sålunda blifvit, hvad de enligt sin natur böra vara, kassörer åt enskilda. Imedlertid hafva Ständerna nu fattat det helsosamma beslutet om sedelvalörernas inskränkning; detta beslut har sammanträffat med en gynnande handelskonjunktur; olägenheterna skola derföre nu kännas vida mindre, än måhända vid en annan tidpunkt, och wi befara att en stor moralisk. ansvarighet kommer att hvila på Regeringen, om den icke begagnar detta ögonblick, då den kan med Ständernas bifall göra en förändring, åsyftanuie att åter befria hela massan af den arbetande befolkningen ifrån ett tryckande beroende, hvars vidd och omfattning i en framtid icke är lätt att förutse, såvida icke någon dam sättes för detsamma. Vi skole, till tjenst för den som tvifla på denna farbågas skälighet, om utrymmet möjligen medgifver, i morgondagens tidning meddela en uti Augsburger Allgemeine Zeitung befintlig sakrik och väl genomförd artikel rörande de amerikanska bankerna, hvilken kommer serdeles väl till pass, emedan man deri finner klart utredt, att dessa enskilda penningeinrättningar egentligen genom rättigheten att utgifva egna sedlar utgjort en bufvudsaklig anledning till de kriser och den villervalla, som uppstått i de Förenta Staternas finanser och affärslif. Utan att wvi vilja påstå eller ens sjelfve hysa den tankan, att följderna af vår privatbanksrörelse kunna blifva så vådliga,! som i Förenta Staterna, och utan att vilja fritaga nämnde artikel för all ensidighet, så är den åtminstone i det afseendet serdeles lärorik, att den ådagalägger, hurusom bankerna der slutligen blifvit landets egentliga herrar, hvilka tvinga både regering och representation att dansa efter sin pipa, sedan de, icke nöjda med den financiella öfvermakten, äfven sträckt lystnaden efter den politiska, Där sådana tillfällen inträffat, att de varit intresserade att nyttja sitt inflytande till något visst ändamål. Vi meddela nu det ifrågavarande brefvet, hvilket lyder som följer: ,Bref från landet. Ännu känne vi ej bär på landsbygden, hvad utsigt som mä vara dertill att den af Rkets Ständer beslutna lag för privatbanker blifver at Kongl. Maj:t i nåder sanktionerad eller ej. Den häraf uppkommande ovisshet, antingen Kongl. an sn darna:s maha den AK oo aa