AA LVUGRTIVEILAR ASIOGKEUT AGA IEEE AGIUDUTATLTI,g ATL TVERA
rörande detta ämne framställes en åsigt, som utan
tvifvel i det hufvudsakliga hvilar på rigtiga och
obestridliga grunder. Red. kan också icke under-
låta att för egen del i största korthet erinra om
några i detta blad flera gånger förut framhållna
grundsatser, hvilkas sanning framtiden torde utvisa.
Dessa grundsatser bestå hufvudsakligen i föl-
jande:
att vi ingalunda anse privatbankrörelsen skad-
lig, utan tvärtom nyttig för landet, om blott
tvänne vilkor dervid uppfyllas, båda under iakt-
tagande af behörig kontroll å en tillräcklig solidi-
tet i afseende på bankens bildande, och för hvil-
ken de redan ursprungligen gifna föreskrifterna
om solidarisk ansvarighet äro tillräckliga, blott de
göras gällande. Det ena af dessa vilkor är, att
privatbankerna icke få röra sig med så små kre-
ditsedlar, att de uitränga riksmyntet utur den
dagliga rörelsen; det andra, att med denna in-
skränkning, som vi helst skulle vilja sträcka än-
då till att fastställa 20 riksdaler banko såsom
minsta valören, rättigheten till bankers bildande
borde få blifva fri, d. v. s. endast beroende af lag,
men icke af serskildt privilegium, hvaraf åter
kunde följa upphörandet af det orimliga vilkoret att
fordra minst 50 delägare för en banks bildande, enär
det icke lemnar minsta säkerhet. Skälen för dessa
båda satser ligga så nära för handen, att de blott
behöfva i förbigående påpekas.
En obestridlig erfarenhet har nemligen visat,
dels att hela provinser nu äro för den dagliga rö-
relsen i saknad af riksmynt på de valörer, som få af
Privatbankerna utgifvas, så att nästan alla liqvider
ske med enskilda bolags skuldförbindelser på 2 å
3 rdr: ett förbållande, som icke existerar i nå-
got annat land med ett ordnadt myntväsendel;
dels också, att hela summan af omsättningsmed-
lets tillökning genom privatbankerna icke betydligt
öfverstigit) hvad detsamma förut var, innan banko-
sedlarna af de sednare undanträngdes. Hvadåter
resultatet af de nuvarande bankernas privilegium
beträffar, så skall det lika litet kunna nekas, om
man vill betrakta saken nogare, att den ovilja,
som de enskilda bankerna väckt hos en stor del
medborgare, hufvudsakligen härrört deraf att lån-
rörelsen i landsorterna blifvit mouopoliserad i des-
sa bankers händer, så attde ensamme kunnat dis-
ponera nästan hela penningtillgången, hvilket åter
haft till följd att mer än en enskild affärsman
eller fastighetsegare, som först fått lån af dessa
banker, vid en påföljande indragning, i total sak-
nad af ressurser på annat båll, äfven med antag-
lig säkerhet, sett sig blottställd för den yttersta
förlägenhet, hvilket icke kunnat i samma grad
blifva händelsen, om konkurrens existerat. Det
är också naturligt, att då rättigheten att utgifva
småsedlar satte privatbankerna i tillfälle att ome-
delbart utsträcka sin rörelse långt utöfver hvad
den verkliga penningetillgången genast hade med-
gifvit, om denna rörelse hade skolat drifvas efter
de Skottska bankernas method, och då aktierna
likafullt kunde på ett vida beqvämare sätt gifva
en god vinst, så måste häraf det onda uppstå,
som äfven inträffade, att vissa banker efter en
kort tid måste, för sin egen säkerhets skull, börja
strypa, hvilket på långt när icke till den grad
hade behöfts, om de små sedelvalörerna icke fun-
nits, utan rörelsen fått växa hufvudsakligen isam-
ma mån som bankerna vunnit förtroende oc3 er-
hållit flera depositioner, samt sålunda blifvit, hvad
de enligt sin natur böra vara, kassörer åt en-
skilda. Imedlertid hafva Ständerna nu fattat det
helsosamma beslutet om sedelvalörernas inskränk-
ning; detta beslut har sammanträffat med en gyn-
nande handelskonjunktur; olägenheterna skola der-
före nu kännas vida mindre, än måhända vid en
annan tidpunkt, och wi befara att en stor
moralisk. ansvarighet kommer att hvila på Rege-
ringen, om den icke begagnar detta ögonblick,
då den kan med Ständernas bifall göra en förän-
dring, åsyftanuie att åter befria hela massan af
den arbetande befolkningen ifrån ett tryckande
beroende, hvars vidd och omfattning i en fram-
tid icke är lätt att förutse, såvida icke någon
dam sättes för detsamma. Vi skole, till tjenst
för den som tvifla på denna farbågas skälighet,
om utrymmet möjligen medgifver, i morgonda-
gens tidning meddela en uti Augsburger Allge-
meine Zeitung befintlig sakrik och väl genom-
förd artikel rörande de amerikanska bankerna,
hvilken kommer serdeles väl till pass, emedan
man deri finner klart utredt, att dessa enskilda
penningeinrättningar egentligen genom rättigheten
att utgifva egna sedlar utgjort en bufvudsaklig
anledning till de kriser och den villervalla, som
uppstått i de Förenta Staternas finanser och af-
färslif. Utan att wvi vilja påstå eller ens sjelfve
hysa den tankan, att följderna af vår privatbanks-
rörelse kunna blifva så vådliga,! som i Förenta
Staterna, och utan att vilja fritaga nämnde arti-
kel för all ensidighet, så är den åtminstone i det
afseendet serdeles lärorik, att den ådagalägger,
hurusom bankerna der slutligen blifvit landets
egentliga herrar, hvilka tvinga både regering och
representation att dansa efter sin pipa, sedan de,
icke nöjda med den financiella öfvermakten, äf-
ven sträckt lystnaden efter den politiska, Där så-
dana tillfällen inträffat, att de varit intresserade
att nyttja sitt inflytande till något visst ändamål.
Vi meddela nu det ifrågavarande brefvet, hvilket
lyder som följer: -
,Bref från landet. Ännu känne vi ej bär på
landsbygden, hvad utsigt som mä vara dertill att
den af Rkets Ständer beslutna lag för privatbanker
blifver at Kongl. Maj:t i nåder sanktionerad eller ej.
Den häraf uppkommande ovisshet, antingen Kongl.
an sn darna:s maha den AK oo aa