vara mycket delade. Jag tror bast vara att ännu och till en tid af öfverståndna bekymmer, uppskjuta frågans kritiska behandling; och höppas imedlertid att den nu pågående obehagliga krisen aldrig: mätte kunnd komma att återföra oss på den olycksdigra, och lyckligtvis öfverståndna allmänna magasinsstråten, Jag glömmer härvid aldrig huru den snillrike och frejdade riksdagstalaren, amiralen hr grefve von Platen, ex gång under öfverläggning om detta ärende på Riddarhuset yttrade: Jag tillstår, att det stötte mig, då jag i Bibeln läste, huru Moses omtalar, att Pharao genom en magasinsinrättning gjort Egyptens folk till trälar. Men jag har sett det ståtliga Sicihen bragt till ödemark genom en magasinsinrältning: jag har sett kyrkostaten likaså, af samma orsaker förstörd. Historien har visat mig det gamla Romerska folket beherrskadt genom samma medel. Detta har revolterat mig. Så yttrade sig grefve von Platen. Jag förmodar att dessa den verldserfarne mannens ord gjort samma intryck på många andra som på mig; och jag vågar hoppas, att Sverges lagstiftare, så illa och så ändamälsvidrigt de än äro sammansatte, aldrig af ett tillfälligt, efter naturens ordning öfvergående, ondt, måtte låta förleda sig, att till ess botande någonsin återinföra ett mångdubbelt värre. S Jag känner icke om Sorunda sockens vid sockenstämman närvarande mäns enhälliga beslut, att såsom ett. offer åt den för handen varande nöden intill nästa skörd afsäga sig bränvinsbränning, äfven varit föremål för hånet; eller om öfverenskommelsen att under samma tid, hvarken inom kvardagslaget, eller vid gästabud, af hvad beskaffenhet som helst, skänka bränvin, varit det. Jag känner äfven icke om de närvarandes beslut, att under samma tid, inom socknen, i hvad på dem ankomme, icke tillstädja någon bränvinsförsäljning , utgjort. föremål för klandret. Men, för ett sådant fall; anser jag mig böra nämna, att man ansåg såsom ett oeftrgilligt äliggande, att under sådana förhållanden som de nuvarande åsidosätta njutningen af ett öfverflöd, för att såmedelst ipevara tillgången för det nödvändiga. Man trodde -det äfven vara lämpligt, att på detta sätt lemna en offentlig hyllning åt Konungens, uti dess påbud om restitution af bränvinsskatten för dem, som afsade sig brövvinsbrärning, under de återstående :ne månader af året, omisskänneligt uttalade goda och väl beräknade afsigt, att icke genom bränvinsbränningsförbud åstadkomma en alltid skadlig och ofta olycksbringande rubbning uti den enskilda hushållningen; och man ansåg nyttigt om någon menighet började visa sig förstå, att det ligger i allmänhetens egen makt, att genom frivillig insktärkning af bränvinets bruk åstadkomma den enda ändamålsenliga begränsning af dess tillverkning. Af dessa beslut har intet enda blifvit återkalladt; men om-de vid sockenstämman ttalrikt närvarande smän, hvilka uti Sorunda fattade dessa beslut, icke mäktat tillobrottsligefterlefnad bringa dess resultater, så har sådant varit en följd af Författningarnas efullständighet. Annorlunda än såsom följd af en så beskaffad skråoch kastlagstiftning, som vär, läror det icke kunna förklaras, att den lika ändamålsvidriga, som riksförderfliga husbehofsbränningen, vid den -ena riksdagen efter den andra, blifvit allt mera och:mera gynnad, under det den ändamålsenligare fabriksbränningen genom en orimlig beskattning i samma mån blifvit umdertryckt; men alldeles oförklarligt måste det förekomma, att man ännu icke förstått att uti stadgandet om bränvinsförsäljningen åtminstone nedlägga något korrektiv emot -husbehofsbränningens skadliga resultater. Genom tillåtelse för :bränvinsbrännaren att sälja den obetydliga portionen af en kanna bränvin, hafva de vidsträcktaste krogrättigheter blifvit honom l!emnade, under fullkomlig skattefrihet för -krogrörelsen; hvaref inträffar, att personer, utan att tillverka en erda kanna bränvin, vid de läga bränvinspriserna och ännu vid de högre, uppköpa-bränvin, för att understundom. med ända till 108 procents vinst, till flera tusende kannors belopp, dermed på landet förse .de oefterrättlige. Sådant är ännu förhällandet inom Sorunda, — Krogrörelsen .synes otvifvelakttgt böra utgöra en-serskild näringsgren; och bränvinsbrännaren borde aldrig få försälja .mindre parti än 60 kannors fat. Genom ett sådant stadgande skull mycken oreda kusna förekommeas;-och att följderna af-ett system, -sem inom hvarje liten hemmansdel tillstädjer en skattefri krogrörelse, icke visa sig ännu bedröfligare än dei sjelfva verket varit, bevisar obestridligt en större grad moralitet bland folket, än man måhända i allmänhet vill tillerkänna det. Om denna lilla redogörelse kan vara tillfylestgörande för dem, hvilka genom klan-F dret blott inhemtat orediga öbegrepp om förhållanderna med denna i sig sjelf -ganska obetydliga sak, skall det fögna mig. Om den-skulle föranleda fortsatta utfall emot min obetydliga personlighet, skall det deremot föga bekymra mig. Fållnäs i Sorunda uti Decemibor 1845. 0. H. Anckarsvärd.