redan på morgonen märkt hos sin vän alla före-
bud till en hältig feber, samma ursäkt hviskade
han till den öfvergifna brudens anhöriga, derefter
tog han m:r Thornton under armen, förde ho-
nom till sin vagn och for hem.
M:r Thorntons kammartjenare visste, att hans
herre ämnade begifva sig med sin fru på en resa
först till Salisbury och sedan derifrån till sin
sköna egendom i Yorkshire för att der i stilla
ensamhet tillbringa de första smekmånaderna;
derföre förvånades han icke litet, då Hans herre
tillsade honom att han måste göra sig fördig för
att emot aftonen gå om bord med honom, emedan
han ernade sig öfver Rhein till Tyskland.
På alla sir Benjamin Harfords frågor om hvad
som hade förmått honom till detta oerhörda upp-
träde i kyrkan, svarade m:r Thornton endast med
suckar eller enstafviga ord, slutligen sprang han
jublande omkring i rummet, under det han åter-
upprepade allt jemnt: Gud ske lof, jag är fril
Gud ske lof, jag är fril,
Tvenne kraftiga slag på porten och några snart
derefter hörbara steg uppför trappan dämpade i
någon mån mir Thorntons lifliga sinnesrörelse.
Sir Benjamin anade m:r Walthers ankomst, och
som han ansåg granlagenheten förbjuda honom
att vara närvarande vid detta töte-a-töte, så af-
lägsnade han sig hastigt gerom en sidodörr och
lemnade sin vän ensam med m:r Waltber, som
efter en lätt knackning skyndsamt steg in.
Framför allt, m:r Thorntony, begynte m:r
Walther, i det han kastade sig på en stol, xmåste
ni upplysa mig huru jag skall förstå ert högst be-
synnerliga och förvånande uppförande i kyrkan;
ty jag vet sannerligen icke hvad jag skall tänka.