han deröfver iakttager en grannlaga tystnad; och
man lemnas således i mörker öfver huru långt den
europeiska civilisationen, som Ryssarne bragt till
Kasan, kan sträcka sig i denna punkt, eller i hvad
mån den segrat på Asiaternas ryktbara svartsjuka.
— Den 20 Oktober fördes liket af den men-
niskoälskande qväkarinnan Elisabeth Fry, från Ra-
nesgate, der bon afled, till Vännernas kyrkogård
vid Berking i grefskapet Essex. Likbegängelsen var,
enligt qväkarnes sed, utan all ståt; men omkring 70
vagnar följde efter liket och flera tusen menniskor
af alla kristliga konfessioner hade tillströmmat för
att visa den ädla qvinnan den sista hedern; proces-
sionen upptog en half cngelsk mil. Bland de när-
mast följande såg man, utom den aflidnas söner och
döttrar, hr Gurney, sir E. Buxton, son af den ny-
ligen afligne negervännen, sir T. Fowell Buxton,
parlamentsledamoten Masterman, chef för ettaf Lon-
dons största bankierhus o. s. v. Det vid graven
hållna talet varade öfver två timmar; bland andra
talade två qväkerskor — naturligtvis något långt.
Chelmsford Chronicle säger: Genom detta fruntim-
mers bortgång har samfundet förlorat en afsina stör-
sta prydnader och de fattiga och nödställda en väl-
görarinna, som kunde sympatisera med deras ställ-
ning och lätta deras nöd. Hon uppsökte lastens och
armovdets boningar för att återföra de förtappade sjä-
larne till dygden och för att stilla hungrens och nö-
dens behofver.. Oiyckans, förbryte!sens och lidelser-
nas söner och döttrar funno i henne den bjertliga-
ste väninna. Genom ett, kanske det verksammaste,
åt menniskokärleken helgadt långt lif har mistriss
Fry förtjent att räknas bland de största filantroper
al hennes kön, som England företett. (P. 0. I. T.):