STORBRITANNIEN. Den intressantaste nyheten härifrån är utar tvifvel den, att lord John Russel, uti en skrif velse, som han från Edinburgh afsändt till sins valmän i London, förklarat sig för ett totalt upphäfvande af spanmålslagarne, och att man borde använda alla lagliga medel för att så snart som möjligt vinna detta resultat. Då ministrarne icke kommit till något resultat i de-sednast hållne kabinettkonseljerna, så vore det folkets sak att gå till råds om huru man skulle förebygga de olyckor, som hotade landet, dels i följd af potatissjukdomen, dels i följd af spanmålsbrist. Lorden hade under loppet af de sista 20 åren betydligt förändrat sina åsigter i afseende på spanmålsfrågan. Han hade förut trott, att spanmålshandeln i England icke kunde betraktas efter den rationella statsekonomiens grundsatser, emedan särskilda förhållanden här gjorde ett undantag i denna punkt nödvändigt. Men observation och erfarenhet hade lärt bonom, att man borde afbålla sig från all inblandning i handeln med li:smedel, och att inga förordningar eller lagar voro i stånd att reglera spanmilsmarknaden på ett så fördelaktigt sätt, som fullkomlig frihet emellan köpare och säljare. Han hade förut varit lör medelvägsförslag, och 4844 såsom organ för Melbourneska kabinettet i Underhuset föreslagit en fast tull at 8 sh., och i sednaste parlamentssessionen en ännu lägre; men alltid hade nuvarande premierministern (Peel) satt sig emot dessa förslag, och resultatet af hans motstånd hade icke blifvit något annat än det, att ett så allmänt yrkande på fri spanmålshandel uppstått, att det var omöjligt längre emotstå detsamma, om man icke ville drifva den bittra striden till en sådan höjd, att den jordägande aristokratien kunde komma i fara att förlora den ställning, som hon, i följd af sin förmögenhet, sina grundlagsenliga rättigheter och minnet af foråna förtjenster, innehar. För öfrigt tycktes ministeren sjelf endast afvakta en förevändning, för att gifva de nuvarande spanmålslagarna på båten. Denna förevändning borde folket sjelf gifva ministrarne, derigenom att det medelst petitioner, adresser och föreställningar framlade sina besvär öfver inskränkningen i den fria spanmålsim porten. Denna förklaring af lord Russell säger så mycket som en bel volym i frågan om de framsteg, principen af fri handel gjort i England. Som Peel efter all sannolikbet i det närmaste delar hans tänkesätt, så torde väl nästa parlamentssession bli afgörande för spanmilslagarnes öde. Engelska tidningarne af alla färger stämma öfverens deri, att England icke kan gifva efter i Oregonfrågan. De beklaga visserligen de olyckor ett krig skulle medföra, men försäkra alt engelska folket icke ett ögonblick skall tveka att föredraga krig framför eftergift. Om hr Polk och hans parti icke ge efter, så — — — Gamle Jordkanslern Lyndburst är farligt sjuk, och som han redan hunnit sina 73 år, så hoppas man föga på hans ålerställande. TYSKLAND. Sachsiska första kammaren har gjort så många förändringar i andra kammarens förslag till adress, så betagit densamma all politisk färg, att det alldeles icke är troligt att andra kammaren går in på att framträda inför thronen med ett sådant hvilt plåster. Andra kammaren går således troligen ensam m med sin adress. gebdMenbeim kar pylisen passerat ett uppträde, af borgerskapet hade i en inlaga till magistraten begärt sammankallandet af det s. k. större borgareutskottet, för att rådpliga om huruvida man ej borde gå in till regeringen med åtskilliga klagomål emot polisens förfarande i ett och annat der i staden. Enligt en i stadsordningen kunde en sålunda reqvirerad sammankomst icke vägras, och magistraten utfärdade följaktligen kallelse till det större borgareutskottet att sammanträda. Dei skedde. Men innan dess bade polisen låtit förbjuda mötets hållande, hvartill borgmästaren Jolly svarade, att som sammankomsten vore fullkomligt laglig, så kunde den icke förbjudas, och han ämnade föra ordet dervid å embetes vägnar. Nu kom allt hvad lif och anda hade af kavalleri, infanteri, gensdarmer, polisembetsmän e!c. i rörelse. Huset, der sammankomsten hölls omringades afl militär, och en general, åtföljd af polisherrar, inträdde och uppmanade de församlade att ,skingra sig. Man hade på förhand kommit öfverens om l: att, i fall våld användes, gifva vika, och då sådant nu stod för dörren, så gingo de församlade. sin kos. Men genast afreste 3:ne af dem tilll Carlsrube och begärte audiens hos storhertigen, : för att framföra borgerskapets klagomål. Denna l: audiens vägrades, och de måste med oförrättadel; ärenden återvända till Manbeim Man kan föreställa sig hvad intryck denna kändelse gjort pill e l i allmänna sinnesstämningen! Utan tvifvel blir fråga om denna sak i de nyss sammanträdde kamrarne. RYSSLAND. Vd la data mtanm man aan fp SS a Mr