BLANDAPRE ÄMNEN. EN BEDRÖFLIG KÄRLEKSHISTORIA. År 4850 tjenade en tjuguettårig flicka, vid nam Rosina Klöble, såsom bodmamsell hos en fru Dahmt som idkade handel i Täbingen. På samma tid stu derade Gottlieb Keppler pharmacie vid universite der i staden. Rosina Klöble trodde sig finna, at studenten tyckte om henne och visade henne mycke uppmärksamhet. Detta upptäcktes snart af en flicka vid namn Marie Agnes Frank från Lustnau, son sålde blomkrukor i staden. Kort derefter börjad denna att framföra he!sningar från Keppler till Ro sina, som sände dylika tillbaka och bar äfven kär leksbiljetter från den ena till den andra. På Kepp lers tredje bref skref Rosina ett svar, som börjad med orden Innerligt ä!skade! och skickade det ick med Agnes Frank, utan med sin piga till Kepplei Denne gjorde henne då ett besök och förklarade, at han aldrig hade skrifvit till henne; men han be tedde sig dervid så, att Rosina trodde sig kunn tvifla på sanningen af hans berättelse. Efter dej tiden talade Keppler aldrig med henne ensam i bo den, emedan hennes matmoder bevakade dem. FEfte en längre tids förlopp, hvsrunder ingen kommuni kation egt rum mellan de begge älskande, kom Ag nes Frank till Rosina med ett bref från Keppler, hvilket han skref, att bans slägtingar bevakade all: hans steg, emedan de icke tyckte om bans bekant skap med Rosina, utan gerna ville afbryta den; bar henne derföre förlåta hans tystnad, föreslog att d skulle göra en liten Jlustresatillsammans; begärd litet penningar samt ett balft skälpund kaffe oci socker; och slutade med aphållan, att svaret skull skickas med den, som framlempat brefvet, och st hon skulle få litet för sitt besvär. Alla dessa önsk ningar uppfylldes; men som slögtingarnes spioner bief ännu strängare, så kunde fortfarande ingen an nan förbindelse ega rum, än den skriftliga genon Agnes Frank. Rosina afhjelpte ofta den penninge förlägenhet, i hvilken Keppler befann sig, och skic kade honom dessutom kläde till byxor, västtyger oc andra presenter, för hvilket allt han tackade henn genom försäkringar, dels på vers, dels på prosa, om den innerligaste kärlek, samt genom det flera gånge upprepade löftet, att han skulle gifta sig med henne sedan han tagit sin examen. Så skref Keppler t. ex ett bref af den 8 Januari 48314, hvaruti han tac kade henne för en undfången julklapp: Må dina dagar glada, Som vårens skönsta stunder, bli, Och inga sorger skada Den kärlek, som jeg lefver i. De tvifvelsmål Rosina började hysa, då Keppler för. summade ett möte, som var skriftligen öfverenskommet mellan dem, undanröjde han genom nya bedy randen om den varmaste kärlek och genom den uppgiften, att hen blifvit hindrad att inställa sig genom ett bröllop, som han mäst bivista, och under hvilket han ej tänkt på annat än sin älskarinna. I bvarje bref bad han om en vedergällning åt Agnes Frank