BLANDAPRE ÄMNEN.
EN BEDRÖFLIG KÄRLEKSHISTORIA.
År 4850 tjenade en tjuguettårig flicka, vid nam
Rosina Klöble, såsom bodmamsell hos en fru Dahmt
som idkade handel i Täbingen. På samma tid stu
derade Gottlieb Keppler pharmacie vid universite
der i staden. Rosina Klöble trodde sig finna, at
studenten tyckte om henne och visade henne mycke
uppmärksamhet. Detta upptäcktes snart af en flicka
vid namn Marie Agnes Frank från Lustnau, son
sålde blomkrukor i staden. Kort derefter börjad
denna att framföra he!sningar från Keppler till Ro
sina, som sände dylika tillbaka och bar äfven kär
leksbiljetter från den ena till den andra. På Kepp
lers tredje bref skref Rosina ett svar, som börjad
med orden Innerligt ä!skade! och skickade det ick
med Agnes Frank, utan med sin piga till Kepplei
Denne gjorde henne då ett besök och förklarade, at
han aldrig hade skrifvit till henne; men han be
tedde sig dervid så, att Rosina trodde sig kunn
tvifla på sanningen af hans berättelse. Efter dej
tiden talade Keppler aldrig med henne ensam i bo
den, emedan hennes matmoder bevakade dem. FEfte
en längre tids förlopp, hvsrunder ingen kommuni
kation egt rum mellan de begge älskande, kom Ag
nes Frank till Rosina med ett bref från Keppler,
hvilket han skref, att bans slägtingar bevakade all:
hans steg, emedan de icke tyckte om bans bekant
skap med Rosina, utan gerna ville afbryta den; bar
henne derföre förlåta hans tystnad, föreslog att d
skulle göra en liten Jlustresa- tillsammans; begärd
litet penningar samt ett balft skälpund kaffe oci
socker; och slutade med aphållan, att svaret skull
skickas med den, som framlempat brefvet, och st
hon skulle få litet för sitt besvär. Alla dessa önsk
ningar uppfylldes; men som slögtingarnes spioner
bief ännu strängare, så kunde fortfarande ingen an
nan förbindelse ega rum, än den skriftliga genon
Agnes Frank. Rosina afhjelpte ofta den penninge
förlägenhet, i hvilken Keppler befann sig, och skic
kade honom dessutom kläde till byxor, västtyger oc
andra presenter, för hvilket allt han tackade henn
genom försäkringar, dels på vers, dels på prosa, om
den innerligaste kärlek, samt genom det flera gånge
upprepade löftet, att han skulle gifta sig med henne
sedan han tagit sin examen. Så skref Keppler t. ex
ett bref af den 8 Januari 48314, hvaruti han tac
kade henne för en undfången julklapp:
Må dina dagar glada,
Som vårens skönsta stunder, bli,
Och inga sorger skada
Den kärlek, som jeg lefver i.
De tvifvelsmål Rosina började hysa, då Keppler för.
summade ett möte, som var skriftligen öfverenskom-
met mellan dem, undanröjde han genom nya bedy
randen om den varmaste kärlek och genom den upp-
giften, att hen blifvit hindrad att inställa sig genom
ett bröllop, som han mäst bivista, och under hvilket
han ej tänkt på annat än sin älskarinna. I bvarje
bref bad han om en vedergällning åt Agnes Frank