Till Redaktionen af Aftonbladet!
Då tit. flere serskildte gånger uti tidningen inta
git enmärkningar emot den såkallade Bergslagsvägen
tillstånd inom Westmanlands län och emot sätte
för användande af de utaf Rikets Ständer, för be
rörde vägs förbättrande, anslagne medel), hoppa
insändaren att tit. äfven lemnar rum i bladet föl
nedanstående uppsats:
. Klagomålen uti tit. tidning hafva alla åsyftat at
visa, huruledes de för statsbidragets användande sock
nevis utsedde kommitterade inom Westmanlands lär
genom deras åtgärd att stenbelägga, eller som de
kallas klappera, de sankaste och bredaste stycken:
af vägen, gjort sig förfallne till omdömet att hafv:
bortslösat statsanslaget utan minsta ändamål, då vä
gen beskrifves såsom ofarbar och vådlig; men ännt
aldrig har insändaren sett, att någon anmärkning
gjorts emöt bergslagsvägens tillstånd inom Fahlu län
Hvad månne orsaken härtill vara? För insändarer
ser det verkligen ut som hade anmärkningarne emot
vägens tillstånd inom Westmanland tillvägabragts af
någon Dalkarl, den der endast sett grandet i sin
broders öga; ty vill man opartiskt bedöma den så
kallade bergslagsvägens tillstånd emellan Westerås
och Fahlun, måste man ovilkorligt medgifva, att den-
samma inom Westmanland, efter de tillgöranden som
derstädes åstadkommits, äger ett obestridligt före-
träde framför vägsträckan inom Fahlu län, hvilken
snart sagdt kan betraktas såsom. ofarbar.
Statsbidraget har nemligen der användts på så sätt,
att lera till omkring 4 å 5 tums höjd eller mera
blifvit påförd vägen och deruppå har lagts ett högst
ringa lager af mursand. Vid nu varande våta vä-
derlek står vägen derföre till utseende af en ofantlig
bruklår och stor fara är att vägfararen kör omkull
uti de djupa spåren, hvilka i anseende till den ym-
niga lervällingen äro för honom osynlige.
Huru kan ett sådant användande af statens medel
få äga rum och huru skall en dylik väg någonsin
kunna blifva farbar?
På den första frågan må vederbörande svara sjelf-
Ve; på den andra gifves, efter insändarens tanka, ej
flere än tvänne svar: antingen klappera den lerfyllda
vägen såsom, fastän öfverklagadt, med framgång skett
i Westmanland, eller gör som bond sa — täck den
med tak. Westmanländning.
) Öfver detta äfvensom öfver sjelfva vägens beskaf-
fenhet klagades mycket under riksdagen, synnerli-
gast inom Bondeståndet. (Red:s anm.)