Till Redaktionen af Aftonbladet! Då tit. flere serskildte gånger uti tidningen inta git enmärkningar emot den såkallade Bergslagsvägen tillstånd inom Westmanlands län och emot sätte för användande af de utaf Rikets Ständer, för be rörde vägs förbättrande, anslagne medel), hoppa insändaren att tit. äfven lemnar rum i bladet föl nedanstående uppsats: . Klagomålen uti tit. tidning hafva alla åsyftat at visa, huruledes de för statsbidragets användande sock nevis utsedde kommitterade inom Westmanlands lär genom deras åtgärd att stenbelägga, eller som de kallas klappera, de sankaste och bredaste stycken: af vägen, gjort sig förfallne till omdömet att hafv: bortslösat statsanslaget utan minsta ändamål, då vä gen beskrifves såsom ofarbar och vådlig; men ännt aldrig har insändaren sett, att någon anmärkning gjorts emöt bergslagsvägens tillstånd inom Fahlu län Hvad månne orsaken härtill vara? För insändarer ser det verkligen ut som hade anmärkningarne emot vägens tillstånd inom Westmanland tillvägabragts af någon Dalkarl, den der endast sett grandet i sin broders öga; ty vill man opartiskt bedöma den så kallade bergslagsvägens tillstånd emellan Westerås och Fahlun, måste man ovilkorligt medgifva, att densamma inom Westmanland, efter de tillgöranden som derstädes åstadkommits, äger ett obestridligt företräde framför vägsträckan inom Fahlu län, hvilken snart sagdt kan betraktas såsom. ofarbar. Statsbidraget har nemligen der användts på så sätt, att lera till omkring 4 å 5 tums höjd eller mera blifvit påförd vägen och deruppå har lagts ett högst ringa lager af mursand. Vid nu varande våta väderlek står vägen derföre till utseende af en ofantlig bruklår och stor fara är att vägfararen kör omkull uti de djupa spåren, hvilka i anseende till den ymniga lervällingen äro för honom osynlige. Huru kan ett sådant användande af statens medel få äga rum och huru skall en dylik väg någonsin kunna blifva farbar? På den första frågan må vederbörande svara sjelfVe; på den andra gifves, efter insändarens tanka, ej flere än tvänne svar: antingen klappera den lerfyllda vägen såsom, fastän öfverklagadt, med framgång skett i Westmanland, eller gör som bond sa — täck den med tak. Westmanländning. ) Öfver detta äfvensom öfver sjelfva vägens beskaffenhet klagades mycket under riksdagen, synnerligast inom Bondeståndet. (Red:s anm.)