hans säkerhet i svåra lopp och figurer, hans preeisa staccato, äfvensom hans rena utförande af den treoch fyrstämmiga satsen och hans utmärkta behandling af G-strängen. Den i musikaliskt hänseende obetydande kompositionen medgaf sällan tillfälle att inlägga något själfullt uttryck; att äfven detta imedlertid är honom eget, visade hans delikata och känslofulla föredrag af det vackra Belliniska motivet. För öfrigt måste vi prisa herr Semlers ståndaktighet att icke tappa korcepterna, hvilket ackompagnementet lade honom så nära som möjligt. — Att hofkapellet öfverhufvud är i stark fart på kräftgångens bana, låter icke gerna förneka sig af någon, som bevistade denna konsert, och det väcker verkeligen förundran, att man kan erbjuda en bildad allmänhet en orkesterexekutiop, som stundom så betydligen närmar sig till charivari-stilen! Det är visserligen onekligt, att artister af utmärkt förtjenst befinna sig i nämnde korps, men detta gör kontrasten endast ännu skarpare. : Vi ha hittills ej velat uttala oss bestämdt öfver detta ämne, emedan vi förmodat, att den nya teaterorganisationen skulle äfven i detta afseende medföra någon förbättring; men dessa förboppningar synas hafva varit alltför sangviniska. Med hvad skäl man kan hoppas vinna skickliga artister för kapellet, eller bibehålla dem man eger, synes exempelvis af de lönevilkor hr Semler åtnjutit: hans årliga appointement var nemligen 400 rdr bko, hvaraf endast 400 rår rgs blifvit honom garanterade! (oberäknadt, att härifrån lära afgå 34 rdr bko i årsafgift och 100 rdr s. m. såsom introduktionsafgift första året till kapellets pensionskassa). Jemför man nu det som således göres för orkestern, med hvad som sker för balletten, så erhåller man märkvärdiga resultater. — Hr Semler ämnar redan i morgon anträda sin resa till Köpenhamn, troligen för att ej mera återvända hit, och vederbörande kunna med skäl utropa med Börne: Das Schlimmste ist nicht, dass wir ibn verlieren: das Schlimwste ist, dass er nichts an uns verliertl Konsertgifvarens samtliga nummer emottogos med de mest lifliga applåder, och efter konsertens slut hade han den artigheten att regalera sin publik med ett extranummer, en lika graciös som vår etyd, af egen komposition. Vi förmoda, att ar Mayer ännu en gång före sin afresa kommer att uppträda, och betvifla ej, att ett sådant. förejag skall utfalla till mera tillfredsställelse för den atmärkte konstnären, än hvad som denna gårg varit händelsen. —U— LL LE