hans säkerhet i svåra lopp och figurer, hans pre-
eisa staccato, äfvensom hans rena utförande af
den tre- och fyrstämmiga satsen och hans ut-
märkta behandling af G-strängen. Den i musika-
liskt hänseende obetydande kompositionen med-
gaf sällan tillfälle att inlägga något själfullt ut-
tryck; att äfven detta imedlertid är honom eget,
visade hans delikata och känslofulla föredrag af
det vackra Belliniska motivet. För öfrigt måste
vi prisa herr Semlers ståndaktighet att icke tappa
korcepterna, hvilket ackompagnementet lade ho-
nom så nära som möjligt. — Att hofkapellet öf-
verhufvud är i stark fart på kräftgångens bana,
låter icke gerna förneka sig af någon, som bevi-
stade denna konsert, och det väcker verkeligen
förundran, att man kan erbjuda en bildad allmänhet
en orkesterexekutiop, som stundom så betydligen
närmar sig till charivari-stilen! Det är visserli-
gen onekligt, att artister af utmärkt förtjenst be-
finna sig i nämnde korps, men detta gör kontra-
sten endast ännu skarpare. : Vi ha hittills ej ve-
lat uttala oss bestämdt öfver detta ämne, emedan
vi förmodat, att den nya teaterorganisationen skulle
äfven i detta afseende medföra någon förbättring;
men dessa förboppningar synas hafva varit alltför
sangviniska. Med hvad skäl man kan hoppas vinna
skickliga artister för kapellet, eller bibehålla dem
man eger, synes exempelvis af de lönevilkor hr
Semler åtnjutit: hans årliga appointement var
nemligen 400 rdr bko, hvaraf endast 400 rår
rgs - blifvit honom garanterade! (oberäknadt, att
härifrån lära afgå 34 rdr bko i årsafgift och 100
rdr s. m. såsom introduktionsafgift första året till
kapellets pensionskassa). Jemför man nu det som
således göres för orkestern, med hvad som sker
för balletten, så erhåller man märkvärdiga resul-
tater. — Hr Semler ämnar redan i morgon an-
träda sin resa till Köpenhamn, troligen för att ej
mera återvända hit, och vederbörande kunna med
skäl utropa med Börne: Das Schlimmste ist
nicht, dass wir ibn verlieren: das Schlimwste ist,
dass er nichts an uns verliertl
Konsertgifvarens samtliga nummer emottogos
med de mest lifliga applåder, och efter konsertens
slut hade han den artigheten att regalera sin
publik med ett extranummer, en lika graciös som
vår etyd, af egen komposition. Vi förmoda, att
ar Mayer ännu en gång före sin afresa kommer
att uppträda, och betvifla ej, att ett sådant. före-
jag skall utfalla till mera tillfredsställelse för den
atmärkte konstnären, än hvad som denna gårg
varit händelsen. —U—
LL LE
