(AE RTR RUSE)
EORRESPONDENS-ARTIEEL
från Berlin, af den 14 Nov. 1845.
- (Slut från Lördagsbl.)
Under det allmänna tänkesättets uppretade
stämning, är naturligtvis tryckpressen ovanligt
sysselsatt, oaktadt censuren blifvit ännu mera
skärpt på den sednare tiden. Framförallt äro
dagbladen underkastade en utomordentligt sträng
bevakning; censorerna stryka oförtrutet ut i dem,
förvissade att icke derigenom äfsentyra något
klander af sina förmän. — Ni känner kanske,
att dessa censorer stå under polisministerns led-
ning; men att man ifrån dem kan appellera till
Ofvercensur-Rätten, hvilken är en och samma
för hela staten, residerar i Berlin och utgörs af
jurister. Vid dess instiftelse, för två år sedan,
utnämndes åtskilliga frisnnade män till ledamö-
ter deri; hvaribland i synnerbet sjelfva Presi-
denten, Hr Bornemann. Detta förhållande har
ändrat sig betydligt sedermera; ifrågavarande män
äro skilda från Rätten, och till deras efterträdare
har man utsökt män med helt andra åsigter.
Öfvercensur-Rälten erbjuder sålunda ett ganska
klent värn emot censorernas polisgodtycke; men
för tidningspressen saknar detta värn nästan be-
tydelse i alla händelser; ty hvad skulle äfven
det bästa och mest frisinnade Ofvercensurcolle-
gium kunna bjelpa dem, när det ofta finnes be-
läget bundra mil ifrån den ort, der den af cen-
sorn misshandlade tidningen utgifves? Månader
förbigå, innan klagomålen öfver en olagligen un-
dertryckt tidningsartikel binna genom domslut
afbjelpas; och om detta domslut ändtligen skulle
frigifva artikeln till offentliggörande, så är den
då ej sällan förå!drad och obrukbar. Men äfven
bokcensuren handhafves med ytterlig stränghet
nu, mot förr. Många böcker, utgifna annorstå-
des i riket, förbjudas innan de hinna till Berlin.
I Leipzig, den största bokhandelsplatsen för hela
Tyskland, bållas polisegenter, hvilka inrapportera
när någon härvarande förhållanden missbilligande
skrift är der färdig att löpa af stapeln. Lyckas
det icke att dessförinnan beveka den sachsiska
regeringen till ett beslag på densamma, så träf-
fas genast alla möjliga anstalter dertill härstädes:
polisen genomsöker härvarande boklådor, infor-
drar deras fakturor och konfiskerar utan omstän-
digheter hvad den tycker. Men i trots deraf
florerar handeln med förbjudna böcker på det
Kfligaste; och jag öfverdrifver icke, när jag för-
säkrar att prinsarne, hofvet, presidenter, ministrar
och geheimeråd, ja, polisembetsmännen sjelfva,
kunna räknas bland detta slags koöntrabands fliti-
gaste afnämare. De söka hos bokhandlare, hvil-
kas förtroende de förstå att vinna och bibehålla,
företrädesvis efter de förbjudna skrifter, som
väcka uppseende, och fiana sig särdeles belåtna
när de lyckas få dem. Detta karakteristiska för-
hållande upplyser, mer än mycket annat, huru
allmänna tänkesättet bedömer bokförbuden; och
saken har kommit derhän att intet förlag kan
påräkna raskare afsättning, än detsom understö-
des af ett förbud. Fortfarandet, sådant oaktadt,
af de stränga åtgärderna, ådagalägger dock, å an-
dra sidan, huru föga regeringen är böjd till ef-
tergiffer för ständernas och folke!s önskningar
om befrielse från de tunga bojor, hvari tryck-
pressen ligger fjettrad. Visserligen talas ännu
alltjemnt om det sedan längre tid beryktade ut-
kastet till en fullkomligen Drakonisk trycktvångs-
lag, enligt hvilken en författare, som låtit und-
falla sig något frisipnadt ord, skulle på det aldra-
behändigaste kunna stickas in i ett tukthus för
flera år. Det servila partiet önskar ingenting
högre än en sådan lag, hvilken onekligen skulle,
för deras syften, vara ännu lämpligare än cen-
suren, medelst hvilken sednare hätskheten ändå
icke förmår vara herre öfverallt. Och det Vore
väl ej alldeles omöjligt, att partiet lyckades för-
vandla förslaget till en verklighet — för någon
tid. Likväl måste jag en gång för alla erinra att
våra rykten — äfven de af mig tid efter annan
troget refererade — alltid böra afvägas, som man
säger cum grano salisp; ty om vacklandet och
ovissheten någonstädes finnas hemmastadda, så
är det här. Hvad som beslutas i dag, kan re-
dan i morgon vara upphäfdt; och med den full-
komligaste grund för ett rykte, kan det plötsli-
gen blifva faktiskt vederlagdt, derföre att den der
nden sjunker undan, medan man hastar att
berätta det.
T.andtdagsbeskedens innehåll förhemlisas ännu