LA BALARINA.)
NOVELL AF EUGENE BRIFFAULT.
Vv.
INSPRUCK.
Bref ifrån Paris återkallade mig ofördröjligen
till Frankrike. Jag måste försaka resan genom
Tyskland och hastigt albryta den angenäma lef-
nad, som qvarböll mig i Tyro!en. Alskedet var
sorgligt. Förgäfves sökte vi la att bedraga oss
genom löftet om återseende: avar och en af oss
fann och kände att vi skiljde; utan hopp derom.
Tårar gömdes under de leenden, som vi utbytte
vid våra önskningar.
I afresans ögonblick kastade Maria sig i mina
armar; hon snyftade och kunde ej framföra ett
enda ord. Alla märkte vi då hvilken plats hä-
danefter i vår tillvarelse denna, några korta ö-
gonblicks, bekantskap intog. Grefvinnan utbytte
hemligt en blick med mig, hvaruti målade sig det
lifligaste deltagande för Maria.
Jag lemnade den unga fliekan med en smärt-
sam rörelse, och medförde efter skiljsmessan från
henne ett sorgligt minne.
Jag var nu i Pöris sedan några månader. Jag
vill ej förtiga, att de lefnadsförhållanden, som
verka på alla våra tankar och handlingar, hade,
om icke utplånat, åtminstone förbleknat minnet
af mina väninnor i Tyrolen. Ett det första bref,
som jag emottog ifrån grefvinnan, skingrade snart
detta lätta moln af likgiltighet, och vår brefvex-
ling blef från detta ögonblick oafbruten. Maria,
man föreställer sig det lätt, var hufvyudföremålet
) Se Aftonbl. J4 271, 272, 973 och 274.