OM ETT FÖR ALLA RÄNTEGIFVARE OCH RÄN-
TETAGARE VIGTIGT ÄRENDE.
Red. har blifvit anmodad lemna plats för föl-
jande:
Då indelningsverket, i hvad de till embetsmän
anslagna löner angår, har flere betydliga olägen-
heter med sig, såsom: å ena sidan: att löntaga-
aren får vänta in på andra året innan han er-
håller sin lön, hvarigenom det oförmodade fall
inträffar, att den, som icke egt andra inkomster
eller så kallade sportlar af tjensten, eller enskild
förmögenhet, eller, i följd af tjenstens trägenhet,
tillfälle att, genom enskild industri, något för-
värfva, varit nära att mod familj komma i förlä-
genhet om dagens lefnadsförnödenbeter, i synner-
het då han, såsom saknande synbar förmögenhet,
icke kunnat erhålla kredit eller kontanta lån i
vår penningfaltiga tid: att embetsmannen icke
förr, än vid årets slut, sedan markegången blif-
vit fastställd, ens approximatift kan beräkna hvar-
till lönen för löpande året kan komma att uppgå
(exempel är för handen, att en embetsmans in-
delta. lön, som i flera år uppgått till 4300 rdr
och derutöfver, för förlidet år 1844 belupit till
endast litet öfver 4000 rdr), att han i.allmänhet
måste åtnöjas med en markegångstaxa, hvilken,
såsom upprättad, icke, i enlighet med hvad för-
fattningarne utlofvat, al hälten räntegifvare och
hälften räntetagare, utan med stor pluralitet af
de förstnämnde, vanligast upptager varuvärdena
under hvad de i köp gälla: att detta åtnöjande
väl är vilkorligt i hänseende till spanmål jemte
sådana persedlar, som icke förutsätta ett ovägbart
eller omätbart eller odelbart bråk, t. ex. 7A92
Oxe, 7z, får, IY,g gås, 42 höns o. s. v.,ty hela,
eller mätbara, eller vägbara, eller delbara persed-
lar får man uppsäga till leverering in natura, d.
v..s. man kan då erhålla inemot det värde, de i
handel och vandel ega, om man n. b. icke frågar
efter att kallas prejare för det man ej nöjer sig
med betalning efter den tariff, betalarens ombud
upprättat; men deremot- ovilkorligt i hänseende
icke allenast till de nu nämnde persedlar, utan
ock till dagsverken — en räntepersedel, som till
betydligt belopp ingår i hemmantalsräntan — de
der, till utgörande in natura, icke få uppfordras:
och å andra sidan, att ojemnhet i beskattnings
hänseende uppkommer de skattdragande emellan
i det den, hvars hemman är, såsom det i kame-
ralstyl heter, kronan immediate behållet, utgör
hemmanets ränta efter det lägre markegångspri-
set, men den, som besitter ett sådant skattehem-
man, hvars ränta är anslagen till någon embets-
mans aflöning, är bloltställd för den större tunga,
som uppkommer genom skyldigheten att frakta
räntepersedlarne 6 mil, eller i annat fall godtgöra
dem efter gångbara, markegången vanligen öfver-
stigande, priset. Då, säger jag, indelningsverket
har så många och betydliga olägenheter med sig,
må man ej förundra sig öfver att parterne å ömse
sidor finna sig med detsamma missbelåtne, utan
snarare deröfver, alt statsmakterne ända till sist
förflutna riksdags slut lemnat utan afseende de.
så väl i motions- som ansökningsväg tid efter an-
nan yttrade anspråk på ändring i denna ojemna
beskattning och detta obilliga åflöningssätt. Än-
teligen har den ena statsmakten — Rikets Stän-
der — vid sista riksdag för sin del afgjort, att de
indelta räntor skola hädanefter lika med kronans
öfrige, eller så kallade behållna räntor, ingå till)
statsverket, och embetsmännen i likhet med sta-l!
tens penningelöntagande tjenare erhålla sina löner .
quartaliter utur kronans kassa, beräknade till me-!
lium af 40 års räntebelorp. Intet beslut hvar-:
ken halver varit af Rikets Ständer fattadt, elters