OM ETT FÖR ALLA RÄNTEGIFVARE OCH RÄNTETAGARE VIGTIGT ÄRENDE. Red. har blifvit anmodad lemna plats för följande: Då indelningsverket, i hvad de till embetsmän anslagna löner angår, har flere betydliga olägenheter med sig, såsom: å ena sidan: att löntagaaren får vänta in på andra året innan han erhåller sin lön, hvarigenom det oförmodade fall inträffar, att den, som icke egt andra inkomster eller så kallade sportlar af tjensten, eller enskild förmögenhet, eller, i följd af tjenstens trägenhet, tillfälle att, genom enskild industri, något förvärfva, varit nära att mod familj komma i förlägenhet om dagens lefnadsförnödenbeter, i synnerhet då han, såsom saknande synbar förmögenhet, icke kunnat erhålla kredit eller kontanta lån i vår penningfaltiga tid: att embetsmannen icke förr, än vid årets slut, sedan markegången blifvit fastställd, ens approximatift kan beräkna hvartill lönen för löpande året kan komma att uppgå (exempel är för handen, att en embetsmans indelta. lön, som i flera år uppgått till 4300 rdr och derutöfver, för förlidet år 1844 belupit till endast litet öfver 4000 rdr), att han i.allmänhet måste åtnöjas med en markegångstaxa, hvilken, såsom upprättad, icke, i enlighet med hvad författningarne utlofvat, al hälten räntegifvare och hälften räntetagare, utan med stor pluralitet af de förstnämnde, vanligast upptager varuvärdena under hvad de i köp gälla: att detta åtnöjande väl är vilkorligt i hänseende till spanmål jemte sådana persedlar, som icke förutsätta ett ovägbart eller omätbart eller odelbart bråk, t. ex. 7A92 Oxe, 7z, får, IY,g gås, 42 höns o. s. v.,ty hela, eller mätbara, eller vägbara, eller delbara persedlar får man uppsäga till leverering in natura, d. v..s. man kan då erhålla inemot det värde, de i handel och vandel ega, om man n. b. icke frågar efter att kallas prejare för det man ej nöjer sig med betalning efter den tariff, betalarens ombud upprättat; men deremotovilkorligt i hänseende icke allenast till de nu nämnde persedlar, utan ock till dagsverken — en räntepersedel, som till betydligt belopp ingår i hemmantalsräntan — de der, till utgörande in natura, icke få uppfordras: och å andra sidan, att ojemnhet i beskattnings hänseende uppkommer de skattdragande emellan i det den, hvars hemman är, såsom det i kameralstyl heter, kronan immediate behållet, utgör hemmanets ränta efter det lägre markegångspriset, men den, som besitter ett sådant skattehemman, hvars ränta är anslagen till någon embetsmans aflöning, är bloltställd för den större tunga, som uppkommer genom skyldigheten att frakta räntepersedlarne 6 mil, eller i annat fall godtgöra dem efter gångbara, markegången vanligen öfverstigande, priset. Då, säger jag, indelningsverket har så många och betydliga olägenheter med sig, må man ej förundra sig öfver att parterne å ömse sidor finna sig med detsamma missbelåtne, utan snarare deröfver, alt statsmakterne ända till sist förflutna riksdags slut lemnat utan afseende de. så väl i motionssom ansökningsväg tid efter annan yttrade anspråk på ändring i denna ojemna beskattning och detta obilliga åflöningssätt. Änteligen har den ena statsmakten — Rikets Ständer — vid sista riksdag för sin del afgjort, att de indelta räntor skola hädanefter lika med kronans öfrige, eller så kallade behållna räntor, ingå till) statsverket, och embetsmännen i likhet med sta-l! tens penningelöntagande tjenare erhålla sina löner . quartaliter utur kronans kassa, beräknade till me-! lium af 40 års räntebelorp. Intet beslut hvar-: ken halver varit af Rikets Ständer fattadt, elters