stitutionella systemet; man känner hvad han har
gjort, ja tilläfventyrs ännu gör, för att hindra
dess utveckling i sjelfva fröet; men det oaktadt
har han vid Rhen och flerestädes yttrat, att om
man icke kan undvika det: om man tror att
en grundl2g nödvändigt måste stiftas: då blir det
äfven nödvändigt att öppet och ärligt bålla fast
dervid; och detta yttrande är ganska betecknande,
så väl för prinsens egen karakter, som för de män,
hvilka nu sitta jemte konungen vid statsrodret.
Att man icke gör öppet och ärligt hvad göras
måste, utan vill lösa sig ifrån saken med ofull-
komliga, förfelade, stympade koncessioner; sådant
förvärrar det onda och tillintetgör hoppet om
bättring. Ägde ni tillfälle att här på stället, el-
ler i rikets provinser, öfvertyga er om all-
männa omdömet man och man emellan, så skulle
ingenting förefalla er obegripligare än att de sty-
rande kunna tro sig tillfredsställa nationens så
enhälliga och så högljudda anspråk, genom att åt
provincialständerna förläna titeln af riksständer,
utan att dertill foga minsta rätt eller myndighet
i fråga Om statsåtgärder. Äger ni åter tillgång
till lagen om provincialständernas stiftelse den 3
Juli 4825, så skall ni vid dess genomögnande
häpna öfver det sätt, hvarpå man då afspisade
nationens rättmätiga anspråk, och begagnade den
slapphet, som hade bemäktigat sig folket efter
den långvariga yttre och inre kampen. Denna
lag är en produkt af reaktionsandans fullständiga-
ste seger. Jag hörde för kort tid sedan en en-
gelsman yttra derom, att han vid dess studerande
blifvit utom sig af harm; den föreföll bonom
som den bittraste skymf, man någonsin öppet
kunnat tillfoga en nation, och detta sedan man
nyss förut drifvit ett fräckt bedrägeri med de
heligaste löften. Denna hånande lag är det ena,
som skall ordna en riksförsamling; till grund
för en folkrepresentation skall läggas den, som
ingenstädes erinrar på minsta vis om någon så-
dan, utan enligt hvilken 120000 adelsmän cch
riddsrgodsägare utse den vigtiga hälften af pro-
vincialständernas deputerade, medan det sjuttiofem-
dubbla antalet jordägare, 9,000,000 bönder, utse
en femtedel! Och härvid kan ändå ej upptäckas
ett spår till fria val; ty öfverallt herrskar i detta
hänseende den största ofulilkomlighet, som också
medfört de orimligaste missbruk. Om någon re-
presentation af intelligens, och af industri och
handel i högre mening, är i denna valordning
ingen fråga; torfvan betraktas såsom den enda
grunden till rättigheten att samspråkas om pro-
vinsens angelägenheter. Och huru samspråkas!
Jo, torfvans ombud äga blott att svara på hvad
man frågar dem. Den inom den trångaste krets
tjudrade ansökningsrätten lemnar knappast ut-
rymme för ett ringa frivilligt lifstecken; men
ändå bar man öfverhopat dessa arma ombud med
förebråelser, hvar gång de fördristat sig att höja
sin röst för tidehvarfvets fordringar. Och till
öfverflöd, samt på det ett misshagligt förslag icke
måtte så lätt kunna framtränga till thbronen och
der påkalla svar, är bestämdt att förslaget skall
bifallas af två tredjedelar bland de omröstande,
innan det kan anses så bevärdigadt med försam-
lingens uppmärksamhet, att regeringen behöfver
nse det vara framställdt. (Slutet följer.)
a AO TR 8