stitutionella systemet; man känner hvad han har gjort, ja tilläfventyrs ännu gör, för att hindra dess utveckling i sjelfva fröet; men det oaktadt har han vid Rhen och flerestädes yttrat, att om man icke kan undvika det: om man tror att en grundl2g nödvändigt måste stiftas: då blir det äfven nödvändigt att öppet och ärligt bålla fast dervid; och detta yttrande är ganska betecknande, så väl för prinsens egen karakter, som för de män, hvilka nu sitta jemte konungen vid statsrodret. Att man icke gör öppet och ärligt hvad göras måste, utan vill lösa sig ifrån saken med ofullkomliga, förfelade, stympade koncessioner; sådant förvärrar det onda och tillintetgör hoppet om bättring. Ägde ni tillfälle att här på stället, eller i rikets provinser, öfvertyga er om allmänna omdömet man och man emellan, så skulle ingenting förefalla er obegripligare än att de styrande kunna tro sig tillfredsställa nationens så enhälliga och så högljudda anspråk, genom att åt provincialständerna förläna titeln af riksständer, utan att dertill foga minsta rätt eller myndighet i fråga Om statsåtgärder. Äger ni åter tillgång till lagen om provincialständernas stiftelse den 3 Juli 4825, så skall ni vid dess genomögnande häpna öfver det sätt, hvarpå man då afspisade nationens rättmätiga anspråk, och begagnade den slapphet, som hade bemäktigat sig folket efter den långvariga yttre och inre kampen. Denna lag är en produkt af reaktionsandans fullständigaste seger. Jag hörde för kort tid sedan en engelsman yttra derom, att han vid dess studerande blifvit utom sig af harm; den föreföll bonom som den bittraste skymf, man någonsin öppet kunnat tillfoga en nation, och detta sedan man nyss förut drifvit ett fräckt bedrägeri med de heligaste löften. Denna hånande lag är det ena, som skall ordna en riksförsamling; till grund för en folkrepresentation skall läggas den, som ingenstädes erinrar på minsta vis om någon sådan, utan enligt hvilken 120000 adelsmän cch riddsrgodsägare utse den vigtiga hälften af provincialständernas deputerade, medan det sjuttiofemdubbla antalet jordägare, 9,000,000 bönder, utse en femtedel! Och härvid kan ändå ej upptäckas ett spår till fria val; ty öfverallt herrskar i detta hänseende den största ofulilkomlighet, som också medfört de orimligaste missbruk. Om någon representation af intelligens, och af industri och handel i högre mening, är i denna valordning ingen fråga; torfvan betraktas såsom den enda grunden till rättigheten att samspråkas om provinsens angelägenheter. Och huru samspråkas! Jo, torfvans ombud äga blott att svara på hvad man frågar dem. Den inom den trångaste krets tjudrade ansökningsrätten lemnar knappast utrymme för ett ringa frivilligt lifstecken; men ändå bar man öfverhopat dessa arma ombud med förebråelser, hvar gång de fördristat sig att höja sin röst för tidehvarfvets fordringar. Och till öfverflöd, samt på det ett misshagligt förslag icke måtte så lätt kunna framtränga till thbronen och der påkalla svar, är bestämdt att förslaget skall bifallas af två tredjedelar bland de omröstande, innan det kan anses så bevärdigadt med församlingens uppmärksamhet, att regeringen behöfver nse det vara framställdt. (Slutet följer.) a AO TR 8