Ingenting förmådde mig att bryta den tystnar
hvari jag höljt mig; men hvarje af qvinnans si
sta ord hade träffat min inbillning. Jag tillbragt
hela dagen uti en viss spänning, och om aftonen
då jag vid vanlig timma skulle begifva mig til
promenaden, vet jag ej huru det hände, att ja;
mötte m:r Leon de Valbert, som hemkom oci
gaf sin jockej nå.on befallning.
Han helsade på mig med mycken artighet, mer
likväl icke på det utmärkt belefvade sätt, son
jag annars erfarit.
Följande dag, vid middagstiden, anmälde der
gamla Marthoud, att Tom, m:r Leons jockej, be
gärde få tala vid mig; han infördes och öfver
lemnade till mig en bukett från sin herre, sor
anhöll om tillåtelse att få, såsom granne, på ef
termiddagen aflägga sitt skyldiga besök.
Visiten egde rum. M:r Leon de Valbert, som
jag emottog ganska kallt, visade i början mycker
respekt och återhållsamhet; men under loppet a
samtalet tog han sig mera frihet och visade, all
han var fullkomligt underrättad om ailt hvad
jag meddelat den gamla Marthoud och om äfven
hvarjehanda annat, som hon vänskapligt tillagt
Han erbjöd sig, att sjel! presentera mig tör direk-
tören vid operan och lofvade, att jag säkert skull
komma att uppträda så:om solo-dansös.
— Vi skola alla bemöda oss derför, sade har
till mig, i det han toys afsked.
Jag afslog icke detta anbud; det var en oför.
låtlig oförsigtighet.
Parisiska lejonen äro endast en parodi och et!
terhärmning af de engelska. Jag hade ofta i Mi
lano och Wien hört talas om denna sednare ras
Ett lejon är ursprungligen ett fenomen, ett mi
rakel, en örundransvärd uppenbarelse i den och
den societeten. Man är endast lejon genom en
relativ öfverlägsenhet. Sådan är verkliga beiydel-
sen af detta ord. Man skapar deraf en typ för
elegans, lyx och fina seder. — Allt annat är en
afvikelse från dess primitiva väsende.