och sedan han gifvit efter för hertigens militär-
lust samt funnit b-jonettsystemets svaghet i Ir-
land, är han nu helt och hållet för försonings-
systemet, för eftergifter, och skall fullfölja det så
långt som det motsvarar hans ändamål. Nu tryc-
ker det allmänna behofvet af födoämnen hårdt
på, och försätter baronetten, aspiranten till ett
pärskap, i en odräglig ansvarighet; han måste
gifva efter i frågan om spanmålslagarna; men
han gör det derföre i små steg, sådan är hans
natur, och emot sin vilja lägger han vägen för
deras totala afskaffande. Om folket är troget sig
sjelf och sina egna intressen, kunna dessa lagar
ej fortfara ett år till — — —
EN SEKULARUPPTÄCKT.
Elektricitetens och magnetismens uppkomst ge-
nom ljuset, länge anad, har nu blifvit utrönt, af
Faraday, enligt hans tillkännagifvande härom den
3 i denna månad, vid ett sammanträde af the
Courcil of the Royal Institution i London.
De naturkunnige skola genast inse den oheräk-
neliga vigten af denna upptäckt; men för att
ådagalägga den äfven för dem, som icke ägt till-
fälle eller anledning att närmare följa naturfor-
skarens iakttagelser, må det tillåtas oss att här
lemna en öfversigt af hvad man hittills kände
om förhållandet emellan en del ursprungskraf-
ter, som styra eller åtfölja naturenomenerna,
och af hvad som felades i den harmoni, man
tyckte sig ana dem emellan.
Ljus, värme, elektricitet och magnetism hafva
efterhand utrönts stå i en sådan vexelverkan
med hvarandra, att man slutligen trott sig kunna
betrakta dem såsom olika yttringar af en enda
grundkraft, och förutsätta att der en af dessa fyra
uppenbarar sig, der finnas äfven de tre öfriga;
om man också icke alltid, utan särskilda rön,
kan varseblifva dem. Förutsättningen hvilade
dock blott till en det på verkliga rön. Från
urminnestider hade man sig bekant att ljus of-
tast åtföljes af värme, och värme ofta af ljus,
samt att elektricitet och magnetism åstadkomma
rörelse. I sedrare tider hade man efter band
upptäckt att elektricitet åtföljes af ljus, värme
och magnetism, mognetism af elektricitet, ljus
och värme, samt värme af elektricitet och mas-
netism; äfvensom att der en af dessa tre är verk-
sam, äfven de två andra uppenbara sig, och att
kemirka förärdringar, samt rörelse kunna upp-
komma genom deras vexelverkan. I alla dessa
yttringar visade sig imedlertid en bland de först-
värnde fyra, ell r ljuset, öfverallt såsom verkan,
men ingenstädes såsom orsak: man hade lyckats
att framkalla ljus genom elektriciteten, värmet,
magnetismen; men i omvänd ordning förmådde
man icke att genom ljuset (afsöndradt från vär-
me) åstadkomma hvarken magnetism eller elek-
tricitet, lika litet som de genom elektriciteten
betingade kemiska förändringar, och ej heller
någon rörelse. Faraday har nu visat möjligheten
häraf, och derigerom fyllt det hittills bristande
vilkoret för slutsatsen om alla fyras ursprung
från en gemensam grundkraft. Han har utrönt
att en stråle af polariseradt ljus böjes af en elek-
trisk ström och kan bringas att kringlöpa mellan
polerna af en magnet, samt, i omvänd ordning,
att elektromagnetiska omlopp kunna frambringas
genom ljuset. Det länge omtvistade fenomenet,
att jern kan försättas i magnetiskt tillstånd -ge-
nom solljuset, har äfven härigenom blifvit för-
dlaradt.
På hvad sätt han utrönt allt detta, förmäles
2) i den korta berättelse om upptäckten, som vi
naft att tillgå (i pthe Athenxum, för den 8 den-
nes); vi kunna således ingenting upplysa derom.
Det kan likväl ej dröja länge, innan hans förfa-
ande blir bekant; och om det låter beskrifva
ig utan figurer, skola vi kanske framdeles nämna
idare derom.
