ronetten an adet lortroendet, att spannmalslagarn
gingo på sina sista ben, att deras tid var nära ut
0. s. Vv. Sir Robert, som så snällt beräknar all
lyckans vexlingar till sin favör, måtte hafva ta
git i beräkning sin makt att upplösa parlamente
och finna ett stöd för spannmålslagarnes bibehål
lande genom resultaten af de nya valen. Dett
skulle vi icke tyckt illa om; ty godsegarein
teressena äro nu så skakade och splittrade
denna fråga, alt de nya valen säkert lemnat et
förökadt antal motstindare till de folkutsvältand
lagarna. Hvad som nu kommer att ske är e
bemlighet. Om de komma att blifva, eller en
dast böra blifva upphäfde — om den föränderlig
tullskalan (sliding scale) eller en fast tull skal
antagas, huru denna tull då skall blifva, bur
länge den skall röcka, allt detta förblifver e
djup hemlighet; och dessa politiska hemlighete
äro alltid föremål för spekulation, och nära no
för förstöring för alla dem som äro lemnade
osäkerhet, under det att de rikta alla dem, sor
hafva tillträde till hemligheten.
Det finnes många skilaktigheter i sir Robert
och hertigens af Wellington karakterer och ställ
ningar. Ehuru begge konservativa bröder, hys
de mycket motsatta åsigter i nästan alla ämnen
och den förre ådagalägger alltid sin öfverlägsen
het som statsman. Hertigen är dristig och upp
riktig, och antingen han har rätt eller orätt, ut
talar han öppet sin öfvertygelse, med en soldat
manliga anda, oaktadt både hans opinioner ocl
intentioner äro i strid med den allmänna andan
upplysta förbättringar. Hertigen har inga sympatie
utan för sina likar, sitt stånd; och äfven hans in
skränkta sympatier för denna fåtaliga klass gälla huf
vudsakligast honom sjelf och hans närmaste slägt
Hertigen betraktar Underhuset såsom ett obehöflig!
hindersamt, lumpet och likväl brydsamt, kostsam
appendix till kronan. Han tänker, att den ytter
liga okunnigheten af barbariska förfäder, men eI
konungs feghet och hans baroners ostyrighet vari
upphoflvet till denna politiska pest; men som ha
icke bar militärisk makt, med hvilken han ka
besegra folkets fördom angående representationen
nödvändighet, samt fruktar för att folket skull
samla sig; äfven om han vunne en seger, så un
derkastar han sig heldre fortfarandet af denn:
allmönna olägenhet, såsom en oundviklig kugge
det machineriet, som kallas Hennes Majestät:
Regering,. Det är väl tvifvelsamt om bhertiger
har samma tro om Öfverbuset, eller om han icke
skulle föredraga att styra nationens angeläigenhe-
ter genom en Stjernkammare eller ett ;Iemlig!
Råd,; följaktligen gerom ett regentskap i bön
delse af en minderårig eller fjoskig suverän, hvil-
ken skulle blifva en gudsgåfva för sådana mär
som hertig Wellington; men Hans Nåd, som si
länge varit den enväldige chefen, storpaschan elle;
storherren uti Öfverhuset, har aldrig varit istadi;
mot Pärskapet. Det är imedlertid onödigt at
fullfölja detta ämne; ty en hög ålderdom gö
Hans Nåd oduglig för det allmännas tjenst, och
vore han ung, kraftfull och förmögen af sjelfv:
en Napoleons själskraft, så skulle han ändock finn:
sitt nederlag i folkets segrande motstånd. Sådan
män som hertigen hafva lefvat ut sin tid, och de
framskyndande samhället hvarken behöfver den
eller aktar dem. Helt ohka ör förhållandet med Si
Robert Peel. Han har inga principer, inga opi
nioner, inga sympatbier, eller antipathier, icke
en gång neutrala känslor eller känslor af något
slag; men ban har ett godt omdöme, som hell
och hållet saknas hos hertigen. Sir Robert torde
måhända hata och förakta underhuset lika så myc-
ket som denne; men han har nog klokhet altse
att vi lefva i en sig förkofrande tidsålder, och
att allmänna andan snabbt tillvexer i kraft, så
att det ej längre är möjligt att föra regeringens
angelägenheter utan att lemna uppmärksamhet
till medelklassernas fordringar och tänkesätt. Han
vet alltför väl att dessa klasser nu samla hurtigt
cmkring sig och upptaga ibland sig hvad som
man förut kallat de lägre samhällsklasserna, och
han skall strida i det längsta emot allt intrång
af hopen; men så snart denna punkt är oemot-
ståndlig skall han gifva efter, och till och med
göra mer, om en yttre påtryckning så fordrar.
Robert Peel är en principlös, men nyttig mini-
ster, om blott folket gör sin skyldighet mot sig
sjelf, och gör det icke detta, så förtjenar det allt
hvad det kan lida af baronettens rika, högra hand.
Sir Roberts fallenhet är mycket gynnande för alla
slags tvångsåtgärder. Han utförde sitt tyranniska
system i England emot katholikernas emancipa-
tion, emot dissenternas frihet, för det så kallade
ppacked, jurysystemet, men hen blef slutligen
öfvervunnen. Han bepynte sin nuvarande för-
valtning med ett försök att tyrannisera Irland.
Hans förföljelser emot de irländska liberale voro
ika nedriga, som bans nederlag blef välgörande.
Sir Robert vinner genom sina förlorade strider:!