Ett helt år förlefde jag ou!sägligt lycklig; mi
ömhet återgaf min älskade Fredrik helsan; ha
återvände till lifvet. — O, mottag nu bekännel
sen af min svaghet — jag blef mor! Fredri
ville att jag tillbragte denna tid i vårt landthus
han kallade så vår fristad. Fredrik lemnade mi
och vår son endast om nätterna, för att tillbring
dem i palatset hos sin elev: jag trodde det.
En dag kom han icke; jag hade återhemta
mina krafter och tänkte äfven att återsynas p
teatern. Min oro var ytterlig. Jag lemnade vår
den af mitt barn till en qvinlig domestik oc!
skyndade till palatset. Der kände man icke Fre
drik Kronner. Någon person med detta nam:
var icke anställd i hofvets tjenst; mitt hufvu
förvirrades. Jag lopp tillkaka, för att återse mit
barn, då den qvinna, åt hvilken jag anförtrot
det, kom skyndaude emot mig, öfvergifven oc
gråtande. Under -snyftningar berättade hon, at
maskerade personer inträngt i huset och, oaktad
hennes rop och motstånd, bortfört barnet. Ja;
har alltid, ansett detta för en dikt, helst qvinna
genast försvann, för alt undandraga sig mina frågor
Allt var mig nu på en gång beröfvadt! Kros
sad af detta dubbla slag, nedföll jag utan sans
ning. Man bistod rig och, hemburen, slösade
på mig den mest ömma och uppmärksamma vård
äfven af lökare, men jag såg icke de två varelse:
återkomma, hvilkas åsyn endast kunnat bota mig
— min älskare och min son. På alia de frågor,
som jag gjorde efter dem, svarade man blott med
tystnad. Man ville sedermera förmå mig att
åter uppträda på scenen, men både kropps- och
själskrafter felades mig.