Ett helt år förlefde jag ou!sägligt lycklig; mi ömhet återgaf min älskade Fredrik helsan; ha återvände till lifvet. — O, mottag nu bekännel sen af min svaghet — jag blef mor! Fredri ville att jag tillbragte denna tid i vårt landthus han kallade så vår fristad. Fredrik lemnade mi och vår son endast om nätterna, för att tillbring dem i palatset hos sin elev: jag trodde det. En dag kom han icke; jag hade återhemta mina krafter och tänkte äfven att återsynas p teatern. Min oro var ytterlig. Jag lemnade vår den af mitt barn till en qvinlig domestik oc! skyndade till palatset. Der kände man icke Fre drik Kronner. Någon person med detta nam: var icke anställd i hofvets tjenst; mitt hufvu förvirrades. Jag lopp tillkaka, för att återse mit barn, då den qvinna, åt hvilken jag anförtrot det, kom skyndaude emot mig, öfvergifven oc gråtande. Under -snyftningar berättade hon, at maskerade personer inträngt i huset och, oaktad hennes rop och motstånd, bortfört barnet. Ja; har alltid, ansett detta för en dikt, helst qvinna genast försvann, för alt undandraga sig mina frågor Allt var mig nu på en gång beröfvadt! Kros sad af detta dubbla slag, nedföll jag utan sans ning. Man bistod rig och, hemburen, slösade på mig den mest ömma och uppmärksamma vård äfven af lökare, men jag såg icke de två varelse: återkomma, hvilkas åsyn endast kunnat bota mig — min älskare och min son. På alia de frågor, som jag gjorde efter dem, svarade man blott med tystnad. Man ville sedermera förmå mig att åter uppträda på scenen, men både kroppsoch själskrafter felades mig.