sta danska statsbudgeten år 1833, hade statsskulden stigit till 65 millioner Spd., hvaraf 29 millioner utländsk. MHärpå äro väl sedermera, isynnerhet genom indragning af aktiverna, afbetalde några millioner, men säkert skall ännu år 4848 öfver 350 millioner återstå. — Höjesteret i Christiania har nyligen afdömt ett mål angående missbruk af polismyndigheten, hvilket tycks utvisa, att bemälde myndighet i Cbristiania icke måtte gjort sig bättre reda på omfånget af sin makt, än händelsen stundom varit med motsvarande auktoritet här i Stockholm. Missbruket bar bestått deri, att poliskammaren gjort sig till exekutor af husbönders beslut att tilldela sina tjenare busaga, och då sådana händelser äfven här inträffat och ännu af många tagas i försvar, bar det synts oss nyttigt att se hvad norrska domaremakten tänker om en sådan husagans förvandling, bvarföre vi här ur ett norrskt blad meddela en relation om saken. Natten till den 46 Maj sistl. år gick drängen Anders Halvorsen, emot sin husbondes, stadshauptmand Ytteborgs i Christiania förbud, ut och förblef borta hela natten, hvarunder han i sällskap med en kamrat förde stoj och oväsende på gatan, hvarföre kamraten blef gripen och arresterad af väktarne, hvaremot det lyckades Anders Halvorsen att undkomma. I anledning häraf lät Ytteborg genom polisen arrestera Halvorsen då han påföljande morgon hemkom, hvarefter Ytteborg i poliskammaren anmälde, att han förgäfves gjort allt som stått i hans makt för att få Halvorsen att vara ordentlig och uppfylla sina pligter, och derföre nu ville anhålla, att polisen måtte tilldela Halvorsen aga. Sedan drängen erkänt, att han emot sin husbondes tillåtelse varit ute om natten, blef det af polisen bestämdt att han skulle agas, och blef han alltså utförd i polisbetjeningens rum, der en polisbetjent, i politifullmäktigens närvaro, tilldelade honom några rapp af en dagg eller tågända. Då Anders Haolvorsen under dedna exekution visade sig i hög gred uppstudsig och grof, och då de första fem rappen icke tycktes göra någon verkan, erhöll han på politifulmäktigens order ytterligare några rapp Enligt ett vittnes uts:go voro slagen svåra; och hade Anders Halvorsen under bestraffningen skrikit mycket, dock icke då han erhöll de sista rappen, efter hvilka han raskt upprest sig och yttrat: jag tackar för nådigt straff. Slagen hade blifvit honom tilldelade på en tjock vadmalsrock, hvarunder han haft väst och förmodligen äfven skjorta, Hvarjemte, efter vittnenas förmenande, han väl kunnat tåla de erhållna rappen, hvilka icke skola hafva verkat någon förändring i bans ansigtsfärg etler öfriga utseende. Men när Anders Halvorsen kom hem, måste han gå till sängs, såsom han sade, i anledning af agan, som han undfått på poliskammaren, hvaröfver han var förargad, emedan han ansåg denna offentliga aga för en skym; ban visade sin rygg, hvilken var blodstrimmig, och klagade öfver smärtor i ryggen och bröstet. Dagen derpå var hans tal förvirradt. Husbonden skickade bud efter en chirurg, hvilken efter några besök förklarade patienten för sinnessvag, hvadan han blef intagen på dårhuset, derifrån ban åter blef utskrifyen i början af påföljande Juni, men blef sedermera å.nyo derstädes intagen, och åter utskrifven i medio af Sept. sistl. år. Man har ansett, att den Anders Halvorsen påkomna sinnesförvirringen hade sin grund i hans harm öfver den honom på poliskammaren tillfogade kränkning, och det så mycket mera, som anlag till en sådan sinnessvaghet redan tillförene skall bafva funnits hos honom. — Politirätten, som funnit polisen oberättigad att öfvertaga husbondens rättighet att utdela husaga åt sina tjenare, då husagan derigenom skulle öfvergå till offentligt straff, likasom den derigenom för de stackars felaktiga blir mera skymflig, har i dom af den 48 Januari detta är fällt polismästaren Fougner, som adömt Halvorsen den omförmälda agan, att böta till statskassan 20 specied., och att till Anders Halvorsen utgifva skadeersättning efter gode mäns best: mmande. Höiesteret fastställde denna dom och ålade polismästaren Fougner, som anfört besvär, att ersätta rätllegångskostnaderna.