i tidningarna; men låter med detsamma förstå att han älskar Matbilda, och att han vill se genom fingren med fadrens förseelse — om denne nemligen vill gifva: honom :sin dotter. Stackars von Wilken, hvad skall han göra? Mathilda säver sig på köpet tycka om herr kustsergeanten — eburu litet intagande denne synes vara. Men hon känner bonom bättre än de andra, hon! Von Wilken måste gilva silt bifall; — och — Axel tager af sig maskeringen. Härmed är uppiösningen gjord. Fadrens billiga vrede öfver allt detta gyckel lägger sig snart, och han kan icke annat än skratts, när han får höra hvilken komedi hans kära son spelat med hela familjen; a, än mer, han gifver slutligen vika för Axels enträgna begäran att få gå in vid teatern. Hurra för Calle Wallin! utropar Axel, ty han skall nu börja äntra uppåt konstens stormast, den — recensenterna alla dagar stryka såpa på, och hvars topp döljes bland skyarne.n (Forts. e. a. g.)