i tidningarna; men låter med detsamma förstå
att han älskar Matbilda, och att han vill se ge-
nom fingren med fadrens förseelse — om denne
nemligen vill gifva: honom :sin dotter. Stackars
von Wilken, hvad skall han göra? Mathilda sä-
ver sig på köpet tycka om herr kustsergeanten —
eburu litet intagande denne synes vara. Men
hon känner bonom bättre än de andra, hon!
Von Wilken måste gilva silt bifall; — och —
Axel tager af sig maskeringen. Härmed är upp-
iösningen gjord. Fadrens billiga vrede öfver allt
detta gyckel lägger sig snart, och han kan icke
annat än skratts, när han får höra hvilken ko-
medi hans kära son spelat med hela familjen;
a, än mer, han gifver slutligen vika för Axels
enträgna begäran att få gå in vid teatern. Hurra
för Calle Wallin! utropar Axel, ty han skall
nu börja äntra uppåt konstens stormast, den —
recensenterna alla dagar stryka såpa på, och hvars
topp döljes bland skyarne.n (Forts. e. a. g.)