MES OM MON RV AA 9
han tänker spela en bhten komedi med sin far.
För sin mor, majorskan Wapensköld, som hä in-
kommer, yppar ban sig äfven, men säger benne
dock ingenting vidare om sin plan.- Han har re-
dan tagit af sig sin maskering. Imedlertjd bör-
jar samtalet snart vända sig kring Axels böjelse
för tbeatern, och han får emottaga hvarjehanda
moraler af både sin mor och sin älskarinna för
sin ihärdighet i denna böjelse; men besvarar dem
med lekande skämt. Härunder Jåter ban sitt
glada lynne spela ut i några komiska sånger,
dem icke rummet nu medgifver att införa. Vi
kunna dock icke neka plats för en af dem, såsom
varande af en särdeles egen art, både för dess
roliga meter (som är lämpad efter melodien af en
polka) och dess ännu roligare innehåll. Det är
en ung handelsexpedit som varit utrikes, och
som talar om hur helv.. toujourt det är i Ham-
burg, hur ban måste formera queue för att kom-
ma in i en skräddare-butik, m. m. Och fyr-
verkerierna sen! Fins det maken till såna fyr-
verkerier? Jo i belv..! etc.
Uti Hamburg har qvinnan en egen natur,
Det är helv,. ändå hvad hvar flicka är toujour!
När jag gjorde en gång för tolf min kur,
Fick jag tjuzefyra Jan — det är helv.. till tur:
De ä a!drig kalla
F-n så rika
Magnifika
Alla!
Och Keding och Lemken och Åberg från Berlin,
Mina kläder ifrån Hamburg skali göra dem ruin,
Öfverallt man beder:
F-n anamma!
Gör mej samma
Kläder!
Dock måste man medge att man bör ha figur,
Om en frack skall kunna bli, som min bruna frack,
toujour.
Men han får dock icke längre vara toujourn,
ty han hör fadren komma, och — han måste
gömma sig, samt slutligen smyga sig ut.
Det dröjer dock icke länge förra ban kommer
tillbaka (åter maskerad) och Töretager sig att fram-
för fadrens ögon spela rollen af en drucken sjö-
man. Härunder trakterar ban fadren med eu
lång ramsa de befängdaste sjömanshistorier, den
ena värre än den andra, och narrar slutligen fa-
dren att tro honom vara hans egen son i ett före-
gående hemligt gifte, sin äkta, veritabla non
puls ultra son, Calle Wallin, samt slutar med
alt få fadrens bifall till sin åstundan att öfver-
gifva sjölifvet och gå in vid theatern. — Härmed
slutas första akten.
Under ett samtal mellan majoren och de tvenne
fruntimmerna. infinner sig en gammal ungdoms-
vän till majoren, neml. tultförvaltaren von Wil-
ken, Mathildas far, som va it skild från sina vän-
ner, i många år, och nu kom för att återse dem.
Åters eendets glädje är naturligtvis öfver all be-
skrifning. Pappa är alldeles förtjust öfver sin
vackra dotter — som emedlertid, oss emellan
sagdt, känner igen honom att vara ingen annan
än dender gyckelmakaren Axel. Eiter mångal
artigheter å ömse sidor, slå sig begge gubbarne
ner och språka om hvarjehanda, då samtalet, af
en händelse, kommer att vända sig omkring
theatern. Majoren kuade ej låta bli att uttrycka!
sin harm öfver sin sons tycke för skådespelar-
yrket; von Wilken tager Axels parti och börjar
tala med mycken värma om skådespelarens kall
och theaerns höga betydelse för sambället, så-1
som förädlande och bildande. Men von Wilkenj.
(eller rättare den förklädde Axel) bar ej väll
hunnit till slutet af sin långa ajologi, förrän
dörrn öppnas och den rätta von Wilken in-
träder.
Allmän konsternation och en hörseligen komik
scen, der ingen af de tveune tullförvaltarne vill.
förneka sig, och der slutligen msjoren utropar:l.
pMine herrar! Antingen är det ni begge som äl
galna, eller är det jag. S
Imedlertid är Axel så klok, att han vet helt
hastigt och lustigt daga sig ur spelet och af-i
1
r
t
r
lägsna sig, innan han blifver uppläckt; men detta,
för att ställa till ännu ett annat puts. Han inkom-
mer, efter några ögonblick, förklädd till fruntimmer,
och ger sig ut att vara en af maiorens gamla
inklinationer, den ofvannämnde sjömannen Calle
Wallins mor, samt söker plats i huset såsom hus-
hållerska. Nytt uppträde i anledning häraf, samt
flera rätt komiska situationer, föran!edda af ma-
jorens förlägenhet och barm.
Sedan den unga gyckelmakaren äfven nu på
en stund belt fintligt dragit sig ur spelet, inkom-
mer han åter, men klädd som skjutspojke och
begärande skjutspenningar för bushåtlerskan, som jli
han skjutsat dit. Ett original till skjutspojke,2?
som tjent i flera provinser, så att han talar lite!?
hoprördt likasåm ett meklament,. För reksten, :
— säger ban — lär jag ska vara född under en
lång resa, så det kan väl hända att jag är född!g
lite här och lite der. h
Du får väntå på betalningen tilldess hushål-!S
lerskan sjelf kommer upp, säger majoren.
Ja då ska ja emellertid sjunga för herrarna la
min friarevisa; likasom om Greta sjelf stoze der!n
på flicken och jag stoge här och friade, en fyra,!k
fem örfilshåll ifrån henne, för si ho va så arg- få
sint.n
Ochshärpå följer Å-lfva visan, hvilken förestäl-
ler ett samtal emellan Anders och hans Greta.
Den yra pulsmokaren nöjer sig dock icke med
alt endast sjunga visor; ban har föresalt sig att bj
spela komedi från börja till slut, och emedan j2!
en komedi äfven ibland har sna allvarsamma u
stunder, ställer han nu till ett litet, ehuru snart
öfvergående oväder inom familjen. Fru major-.