grade sig på de fruktbärande slätterna. Så skall de!
också gå med fördomarna och alla deras hugstora
anspråk, och framtiden skall blott i häfderna se spå
ren efter deras tillvaro.
— I dag har Dagbladet äfven en annan artikel
som förtjenar att läsas, rörande bagerirörelsen
hufvudstaden.
Författaren frågar först:
4:0. Hvarföre skall brödtillverkning vara ett mo:
nopolium uti ett så kalladt embetes händer?
9:0 Hvarföre får ej hvar och en försälja det af ho
nom tillverkade bröd?
3:0 Är konsten att baka så stor, att dertill behöf.
vas särskilda kunskaper, då likväl hela den stor:
folkmängden, som ej iefver i städer, sjelf bakar och
äter sundt ocb godt bröd? :
Härpå svarar han bland annat:
Det fanns en tid, då man ville försvara bagare
embetets monopolium dermed, -att det sades, at
nämnde embete deremot egde skyldighet att alltic
förse sig och staden med nödigt spannmålsförråd
Men denna förmenta skyldighet existerar ej numera
om ock den verkiigen nånsin existerat, och så snar
ett mindre godt år inträffar, stadnar regeringen
förlägenhet om hufvudstadens brödföda, och måst
då regeringen antingen omedelbart upphandla der
säd, som bagaren har den godketen att förbruka
eller måste spannmåls-upphanaling befordras me-
delst lån, gifna åt handlande, som derföre icke be-
tala ränta till staten och icke dessmindre uppsätte
priserna på den upphandlade varan.
Detta sednare faktum, nemligen att bagare-
embetet i sjelfva verket icke kan uppfylla den
förbindelse, hvarpå dess monopol skulle grunda
sig, är slående och obestridligt, och man kar
vara viss, att vid ett tillfälle, som i år t. ex.
skulle embetet, om allmänheten och regeringen
velat af detsamma utkräfva denna skyldighet
bedt för själ och pina, att hellre få slippa mo-
nopolet.
.