grade sig på de fruktbärande slätterna. Så skall de! också gå med fördomarna och alla deras hugstora anspråk, och framtiden skall blott i häfderna se spå ren efter deras tillvaro. — I dag har Dagbladet äfven en annan artikel som förtjenar att läsas, rörande bagerirörelsen hufvudstaden. Författaren frågar först: 4:0. Hvarföre skall brödtillverkning vara ett mo: nopolium uti ett så kalladt embetes händer? 9:0 Hvarföre får ej hvar och en försälja det af ho nom tillverkade bröd? 3:0 Är konsten att baka så stor, att dertill behöf. vas särskilda kunskaper, då likväl hela den stor: folkmängden, som ej iefver i städer, sjelf bakar och äter sundt ocb godt bröd? : Härpå svarar han bland annat: Det fanns en tid, då man ville försvara bagare embetets monopolium dermed, -att det sades, at nämnde embete deremot egde skyldighet att alltic förse sig och staden med nödigt spannmålsförråd Men denna förmenta skyldighet existerar ej numera om ock den verkiigen nånsin existerat, och så snar ett mindre godt år inträffar, stadnar regeringen förlägenhet om hufvudstadens brödföda, och måst då regeringen antingen omedelbart upphandla der säd, som bagaren har den godketen att förbruka eller måste spannmåls-upphanaling befordras medelst lån, gifna åt handlande, som derföre icke betala ränta till staten och icke dessmindre uppsätte priserna på den upphandlade varan. Detta sednare faktum, nemligen att bagareembetet i sjelfva verket icke kan uppfylla den förbindelse, hvarpå dess monopol skulle grunda sig, är slående och obestridligt, och man kar vara viss, att vid ett tillfälle, som i år t. ex. skulle embetet, om allmänheten och regeringen velat af detsamma utkräfva denna skyldighet bedt för själ och pina, att hellre få slippa monopolet. .