li hamn, i hus eller på gatan, emedan polisen äf lven då måhända gör anspråk på böter, för de Ihon blifvit funnen på otillåtna vägar. Men — invänder man — fe!et ligger i Författningarne. .Jsom måste följas och tillämpas, så länge de änn lärocgällande.--Det der låter visst bra, men månIgen föreställer sig; att det tillhör en tänkande ;lembetsmyndighet, att i tillimpningen jemka ihop sådana påbud, som stå i uppenbar strid med hvarandra och alldeles omintetgörasden serskilda 1 friochs rättighet, som någon fålt sig formligen tillförsäkrad. För öfrigt gäller .om kongl. poliskammarenj-att det-derstädes: bör: gå helt lätt att komma ifrån verkställigheten af orimliga och oIsammanhängande Förordningar, ty polismästaren, som har arbiträr makt: öfver polisbetjenterne, behöfver blott en gång för alla tillsäga dem, att ban icke vill veta utaf: några chicanösa åtal al den här anmärkta sorten, och dermed vore ailt saken på reda fötter. Upplysningsvis bör tilläggas, att de af polisen missbandlade mångelskor nu ämna hänskjuta frågan till högre -auktoritets pröfning, hvarvid man torde få hoppas, att ett med sunda förnuftet öfverensstämmande resultat slutligen skall erhållas. 8 ENIRO NERE Red. har blifvit anmodad meddela följande: Till Redaktionen af 94:sta Aftonbladet! Uti fortsättningen af riksens ständers revisionsberättelse öfver granskningen af statsverkets räkenskaper, införd i tit. tidning n:o 239, har under artik. Krigskollegium; -Artilleri-afdelningen, 7, förekommit den anmärkning, att I anseende tilldeninvecklade. beskaffenhet, : hvaruti. de af-art. -Tygförrådsredogörarne afgifne räkenskaper sig befinna, anse revisorerne. bemälide redogörare böra allvarligen tillhållas att, vid räkenskapernes uppgörande, till lättnad för dessas granskning, noggrant följa de för-sådant ändamål stadfästade formulärer. Väl har. insändaren sig bekant, att riks. .st. rev. i och för utöfningen af sina tillgöranden äro oantasteliga, och respekterar så högt som någon en institution, utgången från en af stätsmakterna, men har bkväl svårt att öfvertyga sig, det äfven en så beskaffad institution skulle ega rätt att, utan andrägande af verkliga skäl och facta, uttala en dylik beskyllning, för underlåtenhet i pligters utöfning, som den, hvilken i ofvanstående anmärkningspunkt blifvit framställd, mot icke. allenast ue. tjenstemän hvilka här omnämnas, utan äfven mot kongl. krigs-kollegii artilleri-afdelning, inför hvilken dessa tjenstemän redoviga. Då denna billiga grannlagenhet emellertid icke egt rum, mäste beskyllningen tagas efter bökstafven, nemligen såsom syftande å förråds-räkenskaperne i allmänhet, -hvarföre insändaren anhåller, att å den enda väg, som i närvarande fall. möjligen står honom öppen; neml. :publicitetens, få framställa elt bemötande, som, om icke tillfyllest mildrande förkastelsedomen hos allmänheten, åtminstone inför personer af mera bekantskap med ämnet, bör vara tillräckligt tillfredsställande. Att räkenskaperne i allmänhet öfverensstämma med kongl. .krigskollegii meddelade formulärer, är så mycket mera säkert, som de i motsatt fall icke blifvit godkända, eller kunnat passera kongl. krigskollegii mera sakkunniga revision; att de till ziffran äro rikligt förda och försedda med: behöriga verificationer, måste äfven få antägas, då riks. st. revisorer väl icke underiåtit att fästa uppmärksamhet å ett motsatt förhållande, om det förefunnits. — Återstår således endast den invecklade beskaffenheten, hvarmed egentigen lärer afses. formen för persedel-räkenskapers uppgörande, och ehuraå formulärerne icke mindre i detta än öfriga hänseenden noggrant äro följda, så ir det naturligt, alt en redovisning för persedlar af Lusentals olika slag och kenämningar, i allmänbet obekanta för andra personer, än dem, hvilka tillhöra irtillerivapnet ellerförråds-etablissementerne, måste örefalla riks. st. revisorer af inveeklåd beskaffenbet, såsom gående utom ordningen af den vanliga redovisningen i riksdaler, skillingar och rst. Nu är det emellertid. lt faktum, att hvarje persedel-sort redöVisas för sig sjelf med inoch utgående balancer, amt. ordentliga veriflicerade debetoch credit-samnandrag, utan inblandning med andra persedlar, och å, att å hvilken dag som helst under loppet af året, ehållningarna kunna afslutas, samt ändamälen för ersedelomsättningen (in-och utlefverering) uppgifvas. — Genom-denna method tyckes ändamålet med I räkenskapsföring vara vunnet, neml. att göra reda ör uppbörden! och framställa förrådets ställning åskådigt och lättfattligt. — Hvad mena således riks. st. evisorer med Yttrandet om räkenskapernes inveckde beskaffenhet? eller om sådan förefinnes — från vilken redogörare datera sig dylika förrådsräkenkaper? — Att kongl. krigskollegii art.-afdelning — hvars leamöter, utmärkta för nit och embetsmannaskickliget; kanske med. mera noggrannhet än något annat mbetsverk, följer sina underhafvandes tillgöranden ch tjensteutöfning — skulle från art.-förråds-redoörarne emoöttaga räkenskaper, i allmänhet af den At rev.-berättelsen uppgifver, är för hvar och en, ed förbållanderne närmare bekant, icke tänkbart ch än mindre öfvertygande, oaktadt det omilda omömet utgått från sista instancen af statens reyisioer; och då flera af dessa redogörare, efter mångårig enstetid, hafvit lyckan emottaga nämnde förmäns ttryckaf belåtenhet, just med dylika räkenskaper Mm de nu klandrade, ega de åtminstone, mot det rande i anmärkningen, den motsvarande hugnaden sina förmäns bifall. Insändaren skulle ytterligare kunna dokumentera, t vid granskningen af 48 serskilta års persedelkenskeper, hvardera af flere hundrade pagina, varken i kongl. kollegium eller kammar-rätten, anärkningar förekommit i något hänseende, men rartill tiena hovis? — Oraklet har talat. - DHD ER RN fee